Jag, en nyttig idiot för IS: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönika 1 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Istanbul, fredag.

Jag är en nyttig idiot – igen. Alldeles för ofta är man ju det i det här yrket. Det är svårt att värja sig och frågan är om man ens ska försöka.

Det handlar återigen om terrorsekten IS.

Varje gång de offentliggör någonting går världens medier i spinn. Jag är inget undantag. Det är ju intressant, viktigt, att höra att de erkänner sin ledares död, att de utsett en ny ledare och att flera andra högt uppsatta terrorgubbar dödats.

Då svär de att hämnas. De uppmanar sina anhängare att svära trohet till den nya kalifen – ja, det är deras ord för chef, typ. De kallar Donald Trump för “tokig gammal gubbe”, vilket kanske är det enda humoristiska IS någonsin sagt, men sedan hotar de. De hotar, hotar och hotar.

Det är det de är bäst på. Att sprida fruktan och att hota.

“Vi ska frita alla IS-fångar”.

“Vi finns över hela världen”.

“Vi är beredda att slå till”.

“Vi kommer att slå till där det gör som ondast”.

Världens värsta medeltidsgubbar, med den mest inskränkta människosyn som finns. Ändå får de alltid igenom sitt budskap.

Visst – de har ett väloljat mediamaskineri. När de var som störst raggade de medlemmar till och med via dataspel, krigsspel. De når ut i rätt forum i social medier. De når människor som tycks lida brist på både empati, god smak och kärlek och som inte drar sig för att våldta, tortera, döda och förnedra – för att själva vinna en liten fördel. De är fejk.

Men att de når ut över hela världen, det är mitt fel – och mina kollegors.
Det är vi som går igång varje gång terrorsekten uttalar sig och det skaver. Det skaver, men vad ska man göra.

Vi måste berätta om dem. Vi måste vara ärliga.

Det finns något som kallas konsekvensneutralitet, ett uttryck jag egentligen har kluvna känslor för. Det innebär att man ska berätta allt oavsett vilka konsekvenser det får, även om det leder till att människor fängslas, dödas, torteras eller kidnappas.

Vi basunerar ut att IS uppmanar sina anhängare att attackera, vi basunerar ut deras planer så att deras anhängare kan höra.

Varför vi gör det?

För att vi måste. Det finns i modern tid ingen så vidrig organisation som förstört livet på så många människor och som hjärntvättat så många andra.

De måste stoppas och för att engagemanget att stoppa dem ska finnas måste alla få veta deras tankar, planer och ideologi.

Tror ni politiker runt om i världen skulle brytt sig om inte kriget mot IS engagerat väljare? Knappast.

Det finns andra terrorgrupper, i Afrika och Latinamerika som inte får samma mediala utrymme och därmed inte är lika kända. Visserligen inte lika blodigt brutala men tankebanorna är de samma.

Utan medier som rapporterade om IS brutalitet skulle ingen bry sig, den krassa verkligheten är att folkvalda runt om i världen förmodligen inte skulle ha några som helst problem med att blunda – det är enklare – om inte deras väljare varit så engagerade, tack vare vad de fått veta från världens medier.

Så okej, jag är en nyttig idiot, det är vi alla – men idiotin är tack och lov begränsad. Åtminstone i den här frågan.

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sr.se