Jaha, här pågår det också liv: Daniel Alling, Bishop Auckland

Utrikeskrönika 27 november 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bishop Auckland, onsdag.

När jag gick in på den rätt halvfulla puben på gågatan i här i går, ungefär fyra mil söder om Newcastle, slog det mig som så många gånger förr, att jaha, här pågår det också liv.

Galopprace på ena teven, Champions league-fotboll på den andra, par vid några bord, killgäng vid andra, de obligatoriska ölglasen i handen, samtal och skratt.

Livet pågår i Bishop Auckland också.

Samma känsla i Workington i förrgår kväll.

Jobbet var klart, jag kollade på kartan efter gym, tog på sig träningskläderna och traskade bort i höstmörkret till det nybyggda idrottskomplexet med simbassäng och idrottshall och gym. Genom panoramafönstret in mot ena delen av gymmet såg jag att ett gruppträningspass pågick, precis som överallt i världen en given kväll.

Och i idrottshallen spelades match i nätboll, en sport man sällan ser hemmavid, lite som basket fast utan planka bakom korgarna. Lagen gav allt, glömde allt annat som man gör i en match, ju och bredvid mig i gymmet gjorde män och kvinnor sina armhävningar, marklyft, militärpressar, bänk pressades och knäböj stånkades fram.

Och ingen noterade mig särskilt, på gym är man som alla andra, oavsett om man är ny i stan eller stambesökare, främling eller bekant.

Med andra ord, i Workington pågick också livet.

Det kanske låter banalt, men strunt samma. För under alla år som korrespondent har just den meningen, “jaha, här pågår också livet” ofta kommit till mig när jag kommit till nya platser för reportage och intervjuer.

Särskilt platser som på något sätt, på goda grunder oftast, målats upp som lite bortglömda, som exempel på problem som det givna landet har, arbetslöshet, strukturomvandling eller något annat bekymmer.

Och man tror liksom att det på något sätt ska märkas när man kommer dit, att alla ska prata just om dessa bekymmer hela tiden, att livet ska ha pausats på något sätt just för att denna stad hamnat i mediernas blickfång.

I stället, alltid samma känsla, “jaha, här pågår också liv”, med människors glädjeämnen, sorger, strävanden, ansvarstagande, drömmar och misslyckanden.

I Media i Pennsylvania i USA, i Torgau i Sachsen – Anhalt i Tyskland, eller Pirna i Sachsen eller i småorter i Slovakien, Tjeckien och Polen där man tillbringat dagar och nätter för reportage, samtal och intervjuer. Och i Sverige förstås.

Liv som pågår överallt.

Och den insikten som alltså säkert kan verka banal tror jag är bra, den ger mig något. Jag tror den stämmer till ödmjukhet, respekt och öppet sinne inför de som jag ska prata med.

Jag menar, både Workington och Bishop Auckland är exempel på mindre städer i Storbritannien som verkligen får kämpa. Arbetslösheten är verkligen hög i Workington, många affärslokaler står verkligen tomma här i Bishop Auckland, i bästa läge på huvudgatan. Hotelldörrarna vid torget var igenbommade och till Workington kommer få turister trots att staden har bästa läge vid havet.

Men liv levs, drömmar vävs, jobb görs, läxor lärs och ansvar tas.

Så stort, i all självklarhet.

Daniel Alling, Bishop Auckland
daniel.alling@sverigesradio.se