Tårgasen sitter kvar i minnet: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönika 6 december 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, fredag.

Den senaste månaden har jag flera gånger rest ner till Hongkong för att bevaka den historiska proteströrelsen där.

De prodemokratiska protesterna har kantats av våldsamheter och skadegörelse, men det är tydligt att stadens myndigheter gör sitt bästa för att tvätta bort alla synliga tecken på sammandrabbningarna mellan de maskerade demonstranterna och polisen. Tidigt på morgonen är man ute och röjer undan barrikaderna från nattens kravaller.

Men allt går inte att städa bort så snabbt.

Kinakritisk graffiti finns tatuerad på vägar och husfasader. Tunnelbanan håller stängt vid vissa stationer och trafikpolis måste dirigera bilar när trafikljusen saboterats.

Ännu svårare är det att städa bort spåren som inte syns. De spår som finns hos Hongkongborna själva.

Sedan proteströrelsen startade i juni har kravallpolisen skjutit 10 000 tårgasgranater i Hongkong. Det motsvarar ungefär 55 om dagen, varje dag, i sex månader. Det på en av världens mest tätbefolkade platser, ett globalt finanscentrum.

På tal om finanscentrum. Till och med finanshajarna och affärsjuristerna som jobbar i de glittrande skyskraporna har fått sig sin dos. Ofta till lunchen, då polisen använt tårgas för att skingra det man ser som ”olagliga sammankomster” när hundratals kostymklädda kontorsarbetare krävt gehör för proteströrelsens krav.

En kväll i Hongkong var jag på ett torg, där tusentals samlats till stöd för ockupationen av ett universitet. Kravallpolisen hade då och då skjutit tårgas i närheten, och vinden drev gasen över torget och över de restauranger som fortfarande hade öppet sina uteserveringar. Där satt bland annat ett ungt par och drack drinkar.

Jag var likt många andra på torget iklädd både skyddsglasögon och gasmask, men paret satt där lugnt utan något som helst skydd, och drack sina drinkar.

Var de inte rädda för tårgasen, frågade jag. Vadå, sa de och småskrattade, det skjuts ju tårgas varje dag. Om man ska vara rädd för tårgas, hur kan man då leva sitt liv?

Alla Hongkongbor har inte lika avslappnad attityd. Polisens frekventa användning har lett till en oro bland många att tårgasen är skadlig, även långsiktigt. Rykten florerar om skadliga ämnen, som kan lagras i kroppen i åratal. När jag till exempel frågade en student om framtiden, när han precis tagit examen, så blev svaret att han var orolig för hur hans kropp skulle reagera om tjugo år.

Även om tårgasen snabbt dunstar i den fuktiga Hongkongluften, riskerar spåren att sitta kvar länge.

Åtminstone i Hongkongbornas tankar.

Björn Djurberg, Kinakorrespondent
bjorn.djurberg@sverigesradio.se