Skaldjur med ketchup: Kajsa Boglind, Washington

Utrikeskrönika 7 januari 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Washington, tisdag.

Så här i början på det nya året slår jag till på en skaldjurslunch. Men på plasttallriken framför mig har jag nåt som skulle få de flesta svenska skaldjursätare att fnysa.

Friterade ostron i korvbröd med ketchup.

Jag befinner mig på Washingtons legendariska fiskmarknad the Wharf där humrar, languster, kammusslor, småsnäckor och mängder av olika sorters ostron och så klart färsk fisk tronar i högar på vita plastbord i den kalla januariluften. Vid fiskdiskarna handlar alla möjliga sorters Washingtonbor – afroamerikanska kvinnor i päls, latinos och vita män i kostym eller joggingbyxor.

Här på lunchserveringen runt hörnet är publiken mer enhetlig – jag är en av få som inte har cementstänk på ytterkläderna.

Här köar framför allt byggarbetare i plasthjälmar och blåställ för att köpa krabba, som de knackar sönder med små hammare vid de omålade ståborden. Eller så köper man, som jag, friterade ostron.

Precis som på många håll i Europa var skaldjur från början en fattigmanskost i USA. Det arvet är än i dag närvarande här. Washington ligger nära det bräckta vattnet i Chesapeake Bay, där vilda ostron kan plockas hinkvis. Det har utgjort en perfekt proteinkälla för både ursprungsbefolkningen, de första européerna och för vanliga amerikaner än i dag. Samma sak med blue crabs, den lite större tångkrabba som byggkillarna runt omkring mig alltså står och knackar på.

Nuförtiden är de flesta ostron som serveras på restaurang odlade. Ostronbarer av olika slag finns på många håll runt om i stan. En del har vita dukar, men många är lite enklare och samtliga serverar de råa ostronen med både citron och så det obligatoriska amerikanska tillbehöret cocktailsås – ketchup med pepparrot.

De friterade ostronen framför mig är kanske mer bukfylla än smakupplevelse, men det är något genuint sympatiskt med amerikanernas osnobbiga förhållande till skaldjur. Redan 1911 slog boken “the Grocer's encyclopedia” fast att ostron var USA:s mest demokratiska lyxartikel, eftersom alla samhällsklasser hade tillgång till den och eftersom ostronen kan serveras precis hur som helst.

Själv drar jag gränsen vid ostron serverade med hallonsylt, som jag en gång fick på en finare restaurang i Martha's Vineyard, men ketchup med pepparrot kommer jag definitivt ta med mig hem till Sverige.

Kajsa Boglind, Washington
kajsa.boglind@sverigesradio.se