Här nobbar han Merkels handslag: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönika 5 mars 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, torsdag.

Det vart en sån där sekund, ett sånt där litet ögonblick när man håller andan i spänd väntan på vad som händer härnäst, när Tysklands inrikesminister Horst Seehofer i måndags vägrade sträcka ut sin hand.

Där stod förbundskansler Angela Merkel, med den framsträckta handflatan hängande i luften och allt inrikesministern gav till svar var ett par stramt sammanpressade läppar.

Jag var säkert inte ensam om en drabbande känsla av dejavu, det var ju just under efterdyningarna till flyktingkrisen 2015 som relationen mellan de två var iskall och Seehofer deklarerade att han inte kunde samarbeta med “den där kvinnan”.

Nu utspelas återigen fruktansvärda scener längs gränsen mellan Turkiet och EU-länder och plötsligt vägrar inrikesministern ta sin regeringschef i hand.

Var de oense nu igen? Nej, till skillnad från i parlamentet i delstaten Thüringen igår, där jag bevittnade en säkert femton sekunder lång faceoff, när den nyvalde regeringschefen vägrade ta Alternativ för Tyskland radikale frontfigur i handen, så låg det ingen politisk strid bakom det uteblivna handslaget här Det var, så klart, oron över corona.

Över hela landet har tyskarnas favorit-sätt att hälsa på varandra hamnat i onåd, allt från korpligan i delstaten Baden-Württemberg där fotbollsspelare avråds från det annars obligatoriska handslaget innan matchen, till Marien Amberg-kliniken utanför Nürnberg där sjukhuspersonalen dragit igång kampanjen “Inga händer, vi bjuder på ett leende istället”.

Det är förstås inte bara i Tyskland som handskakningarna blir allt färre och de generade vinkningarna fler. Coronaviruset är i färd med att ändra hur världen hälsar, i Frankrike har man fått rådet att sluta med la bise, kindpussen, i Förenade Arabemiraten avråds folk från att hälsa medels traditionell näsgnuggning, en vinkning på säkert avstånd är en passande ersättning, råder myndigheterna.

I Singapore föreslår myndigheterna ytterligare ett gångbart alternativ till handskakningen; armbågspuffen. Eller så kan man ta till det som De Grönas fraktionschef här i Berlin kallar ghetto-näven, enligt en studie genomförd i Wales ska en sådan knytnävsknuff åtminstone förflytta bara en tiondel av de bakterier en traditionell handskakning överför.

Ett mer omständligt alternativ är den så kallade Wuhan-hälsningen, där man liksom skålar med fotspetsen. Den syns i sociala medier från särskilt drabbade områden, som Iran och Kina.

Och så till sist, alternativet som tidningen India Today hoppas ska bli ett bevis på landets tilltagande inflytande i världen, en Asieninspirerad bugning med händerna framför bröstet, en så kallad corona-namaste.

Det alternativet valde den tyske inrikesministerns partikollega Alexander Dobrindt när han skulle hälsa på förbundskansler Merkel igår, efter den där Seehofer-incidenten.

Så kom man runt det där ögonblicket av valhänt förvirring.

Caroline Salzinger, Berlin
caroline.salzinger@sverigesradio.se