Det har gått utför för Ischgl: Caroline Salzinger, Berlin

Utrikeskrönikan 30 april 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, torsdag.

Oj vad det har gått utför för Ischgl. På inte ens två månader har den österrikiska skidorten, som kallats Alpernas Ibiza, gått från att förknippas med pudriga pister och shotbrickor till att bli ett fult ord man tar till för att beskriva en riktigt kontaminerad, pulserande smitthärd.

När en tysk kändisvirolog ville förklara risken med att öppna förskolorna här igen, var liknelsen given: varje dagis är ett litet Ischgl, hette det. Samma parallell dök upp i sociala medier häromdagen, när lärare beskrev scener där skolan fått lov att öppna och tonåringarna knappt visste till sig av glädje över att återse varandra. Och nu är det dags igen.

– Första maj får inte bli Berlins Ischgl, sa den ansvarige politikern här i måndags, när han redogjorde för förberedelserna inför demonstrationer på arbetarrörelsens dag.

Han syftade inte på fackförbund eller politiska partier, utan på de årliga revolutionära första maj-demonstrationerna, där vänsterradikala, autonoma grupper demonstrerar utan tillstånd och emellanåt har drabbat samman med polisen.

Liknelsen med Ischgl haltar en smula, eftersom förhoppningsvis inga treåringar och antagligen inga vänsterautonoma brukar halsa lager ur dåligt diskade glas under afterskin i Ischgl, men bakgrunden är att det redan nu står det klart att de vänsterradikala grupperna ger coronarestriktionerna fingret.

5000 poliser, å andra sidan, ska se till att smittskyddsbestämmelserna efterlevs, heter det. Vi andra stannar hemma än mer än vi redan gör, och håller andan.

Att demonstrera stod inte med på listan över giltiga anledningar att lämna hemmet, när utegångsrestriktionerna infördes här i Berlin för sex veckor sedan.

Det väckte olust hos många grundlagsexperter och sedan författningsdomstolen slagit fast att smittskyddslagen inte får väga tyngre än den grundlagsskyddade mötes- och demonstrationsfriheten ens under en pandemi, så får man nu demonstrera i Berlin, om än under fjuttiga former: max tjugo deltagare som måste stå still och hålla minst en och en halv meters avstånd till varandra.

Inte undra på att fackförbunden förkunnat, att de flyttar sina stora arrangemang till nätet. Men, som sagt, de vänsterradikala bryr sig inte om att söka tillstånd, och kontrar med att man kommer sprida ut protesterna till 30 olika platser för att minska smittrisken.

Men så är det det där nya påbudet som precis har införts, det om att bära munskydd som täcker mun och näsa i till exempel kollektivtrafiken här i stan. Det innebär att det som tidigare år varit de vänsterradikalas främsta accessoar nu bärs av varenda pensionär i mataffären.

Och jodå, en del aktivister har sagt att de kommer att protestera mot bestämmelsen genom att i år vägra täcka ansiktet. Det är bara att konstatera att coronakrisen vänder upp och ner på de mest oväntade saker.

Caroline Salzinger, Berlin
caroline.salzinger@sverigesradio.se