Putin tar hjälp av pensionerad kosmonaut: Johanna Melén, Stockholm

Utrikeskrönikan onsdagen 5 augusti.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, onsdag.

Jag var inte i tjänst när världens första kvinnliga rymdfarare ställde sig i det ryska parlamentets talarstol och sade:

– Varför ska vi krångla till saker och ting? Varför kan vi inte bara låta president Putin sitta kvar vid makten, för stabilitetens skull och, förstås, om han själv vill det.

Snart dök Putin i egen person upp i parlamentet, duman, där den före detta kosmonauten Valentina Teresjkova sitter som folkvald för maktpartiet Enade Ryssland.

Jag satte på den oberoende internettv-kanalen Dozjd lagom för att höra honom säga ja till förslaget om, förstås, också folket gav sitt godkännande i en folkomröstning.

Tillbaka i studion satt programledaren och upplät ett sådant där lite småhysteriskt skratt som den gör som inte riktigt vet om det är läge att faktiskt skratta – eller gråta.

Så enkelt, så i en handvändning, hade man löst frågan om Vladimir Putins fortsatta maktinnehav. Det ryska nätet fylldes snabbt med satiriska utrop som förslaget om att nollställa Valentina Teresjkovas rymdfärd, på samma sätt som man nu skulle nollställa Putins mandatperioder, för att aldrig låta henne återvända tillbaka till jorden.

Som ofta när något stort händer i Ryssland vänder jag mig till mina ryska vänner för att höra hur de ser på det som inträffat. Ofta, nästan alltid, är jag mycket mer uppspelt än vad de är inför en eller annan nyhet. Nu under sommaren har vi mejlat och skickat meddelanden till varandra om den folkomröstning som till sist ägde rum.

Gick de och röstade?

Vikaa lät bli. För att inte ge legitimitet åt makten, skrev hon. Natasja visste inte hur hon skulle göra. Hon bekymrade sig mer över coronaviruset och hade dessutom fullt upp med att renovera sin lägenhet. Men Lena tog sig till vallokalen. Som hon alltid gör. För att i alla fall ha sagt sitt. För att ingen ska rösta i hennes ställe.

Hon skrev att val för henne närmast är en filosofisk fråga om hur man ska agera, samtidigt som man vet att det mesta redan är bestämt på förhand. I det läget blir valet mer en samvetsfråga inför sig själv, hur det känns bäst att göra för den egna inre fridens skull, snarare än en fråga om vad som är bäst för Ryssland.

För Lenas del kändes det bättre att delta, än att inte göra det.

Sedan skrev vi om hur man bäst tillbringar sommaren i pandemins tecken. Sankt Petersburgs parker hade åter öppnat och vid fint väder tog Lena fram sin cykel och upplevde sommarstaden med de vita nätterna från cykelsadeln, alldeles lugn inför de stora politiska förändringarna i landet.

Vet du, skrev hon, varför jag aldrig känner mig besviken på våra makthavarna? Jo, för att jag aldrig förväntar mig något gott av dem.

En överlevnadsstrategi bland andra i ett land där de viktigaste av frågor kan avgöras i en handvändning, och med hjälp av en pensionerad kosmonaut.

Johanna Melén
Johanna.melen@sverigesradio.se