Med risk för att fastna: Filip Kotsambouikidis, Östeuropakorrespondent

Utrikeskrönika 25 augusti 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, tisdag.

Det är snart dags att resa igen. Inte för den stora majoriteten, men för mig, eftersom mitt jobb ju till hög grad går ut på det.

Under våren var gränserna i min bevakningsregion stängda, länderna på Balkan, Ungern, Rumänien och Grekland sa nej tack till resenärer från Sverige, sen under sommaren blev det plötsligt ja tack igen, eller åtminstone nja, och nu är det vet inte eller kanske.

För några veckor sen var jag i Grekland, under det sommarfönster där Grekland öppnade för omvärlden igen. Nu är det återigen svårare att resa dit, en plötslig ökning av antalet covidfall har gjort att man infört krav på uppvisande av medtaget negativt coronatest, för inresa.

Men under de hetaste sommarveckorna i juli och augusti räckte det att vara beredd på att testas vid ankomsten för att få komma in. På Arlanda var det tjockt med folk, kön till säkerhetskontrollen ringlade säkert dubbelt så lång som vanligt, antagligen på grund av att man stängt en av de två säkerhetskontrollerna.

Vid gaten mest greker, otåliga att få återse nära och kära, vissa vågade inte ta ut segern i förskott, de hade bokat både en och två tidigare flighter som ställts in. Ett gäng svenskar också, men de nekades att boarda planet för det var överbokat och de hade checkat in sist.

Ansiktsmasker på, förutom när de ska dras ner för mackätande, vid landning gör ett pensionärspar korstecknet och ber en kort bön att de ska skonas från den osynliga fienden. Jag tror de kändes sig lättade när vi var framme, hela bussen från planet in till terminalen kändes liksom uppsluppen, som om vi hade klarat eldprovet, vi var i Grekland och kände ju oss friska allihop!

Men de går ju såklart inte att veta där och då, det är också det som är knepigt med det här viruset, facit kommer ju sen, och är binärt, negativt eller positivt. Om jag smittas under en resa, betyder det att beslutet att resa i grunden var felaktigt? Att risken jag tog var för stor? Och om jag håller mig frisk, betyder det att jag höll mig inom ramarna för en acceptabel nivå av risk? I slutänden utgörs smittorisken av en oändlig kombination sannolikheter som för mig är okända. Det enda som är helt säkert är ju att bara stanna hemma.

Hur många resor kan jag göra i höst i min roll som korrespondent utan att ta för stor risk att smittas och smitta? Den balansen tycker jag är svår.

Nu ökar smittspridningen i hela sydösteuropa, och därmed också risken att länder återigen börjar stänga gränserna och i värsta fall blir det knöligt att komma hem. Men fastnar jag nånstans, har jag lovat mig själv att inte klaga på hotellmaten. Man vill ju inte bli uthängd i kvällstidningarna.

Filip Kotsambouikidis, Östeuropakorrespondent
filip.kotsambouikidis@sverigesradio.se