Trender i munskydd: Caroline Kernen, Louisville

Utrikeskrönika 27 oktober 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Louisville, tisdag.

Ni har hört det förut i dessa tider, men nu kommer det igen, lite tankar kring munskydd. Det är ändå en sak som man inte riktigt kan sluta tänka på som svensk ute på andra platser i världen just nu.

Jag är i USA.

Under helgen här så har nyheten rullat om att smittskyddsläkaren Anthony Fauci sagt att man kanske borde införa nationellt krav på munskydd om folk inte tar på sig dem.

Här i Kentucky, där jag är, ska man ha munskydd.

Det sitter lappar överallt på caféer, restauranger och hotell att det är ett krav för att komma in.

Svårt att missa kan man tycka, men jag glömmer det ibland i bilen, det sitter ju inte riktigt i muskelminnet ännu.

På vissa ställen får jag ogillande blickar, jag vänder snabbt och springer ut till bilen igen när jag kommer på mig själv.

Men ibland, på oväntade ställen passar jag som svensk just nu in.

När jag står på ett event till stöd för presidenten, till exempel. Några hundra bilar ska åka runt runt i tåg med sina stora bilar prydda med flaggor och klistermärken som hyllar Donald Trump.

– Åh, är ni från Sverige, då kanske vi slipper fake news för en gångs skull, säger en kvinna gillande när vi kommer.

Här har ingen munskydd på sig. Jag ser en person bland hundra som täcker över munnen och näsan med en halsduk.

Det är tydligt hur politiskt munskyddet är här och hur olika folk tycker om det beroende på vilken väljargrupp de tillhör.

Som svensk är det lätt att bli förvirrad, när nyhetsankare på tv säger: lyssna på forskningen, använd munskydd, eftersom man hemma verkar lätt neurotisk om man skulle för sig att ta på sig ett på tunnelbanan.

I vissa sammanhang dock kan man inte välja. Som på flygen, där måste alla ha munskydd.

Så jag har spenderat lite tid åt att beskåda olika tekniker och kanske till och med nya trender kring munskydd.

Många har loggor, mönster eller färger på sina skydd i tyg, det livar upp lite. Vissa verkar inte ha förstått funktionen riktigt och har dem neddragna under näsan för att lättare kunna andas, eller till och med nere på hakan. I alla fall till en flygvärdinna passerar. Vilket är mer sällan nu än vanligt på flygen.

Sen har vi de som totalvägrar. När jag flög till Spanien i somras fick piloten komma bak i planet när en passagerare vägrade ta på sig skyddet.

Han lämnade dörren till cockpit öppen, stegade bak och sa:

– Sir, nu tar du på dig munskyddet, annars får du inte åka med.

Sen kunde vi lyfta.

På det planet såg jag också en del svenska äldre par till synes på väg på semester när Spanien precis öppnat gränsen, de körde med både munskydd och plastvisir.

En kategori av munskyddsbärare ser lite ut som noshörningar: ofta lite större män som köpt för små, hårda munskydd. De räcker inte ner över hakan utan sitter som en liten kopp precis över näsa och mun, lite som en näbb eller ett horn.

Men det mest uppseendeväckande munskyddet fick min uppmärksamhet här om dagen. Jag stod och väntade på att få borda ett inrikesplan här i USA.

Innan vi fick kliva på, stegade en pilot förbi och in på planet. Han hade ett svart munskydd med stora vita bokstäver. YOLO, you only live once, stod det på pilotens munskydd.

Caroline Kernen, Louisville, Kentucky
caroline.kernen@sverigesradio.se