En mänsklig gud: Ivan Garcia, Buenos Aires

Utrikeskrönikan måndag 30 november.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Buenos Aires, 30 november.

Diego ska enligt en sajt jag besökt vara ett namn som på grekiska betyder ”bildad”.

I Argentina kopplas namnet Diego samman med begreppet ”gud”. Inte den gud som religionerna dyrkar, inte en allsmäktig person, utan gud i betydelsen den bästa, den ointagliga, den unika.

Diego är Gud. Det säger nästan varenda argentinare jag pratar med här i Buenos Aires, staden med den goda luften.

Och Diego är förstås Diego Armando Maradona, fotbollsikonen som erövrade världens hjärtan med sina trollkonster på fotbollsplanen i VM 1986 och som gick bort i en hjärtattack förra veckan.

Kärt barn har många namn, så var det med denna Diego också. Förutom gud kallas han för ”El diez”, tian, det nummer han bar i Boca, Napoli och det argentinska landslaget.

Nummer tio på spanska heter ”diez”. På alla de minnesplatser som jag har besökt i helgen har fansen förvandlat ordet ”diez” till ”dios” – det vill säga Gud.

Jag måste erkänna att jag har blivit mycket rörd under vissa stunder då jag sett folk gråta och hylla fotbollskungen på de många minnesplatser jag har besökt här.

Men jag har också frågat mig hur det kommer sig att man kan avguda en människa. Och i det här fallet, en idrottare som varit en riktig konstnär på fotbollsplanen men som också har varit en man full med brister i privatlivet.

Jag kommer inte på någon som har dyrkats i Sverige de senaste 100 åren.

Men här i Argentina kan man peka på minst tre avgudade ikoner i modern tid – Juan Domingo Perón, Evita Perón och nu, Diego Armando Maradona.

Vad är skillnaden? Kan det vara den religiösa bakgrunden? Argentina är ju ett katolskt land, en religion där man heligförklarar människor. Möjligen. Men varför just Maradona eller för den delen Evita Perón?

En argentinsk sociolog ger mig ett spår: Båda är outsiders som kommer upp sig och utmanar eliten från elitens egen plattform. Det gör de stora i massornas ögon.

Maradona var född och uppväxt i den fattiga förorten Villa Fiorito. Hans stora dröm var att köpa ett hus till sin mamma. När han kom tillbaka till Argentina efter Europavistelsen, var han miljonär. Han köpte ett hus till mamman, och han själv flyttade till en flott lägenhet på ett rikt bostadsområde.

Legenden säger att grannarna stördes av den korte svartskallen som flyttat in. Då köpte Maradona en långtradare och parkerade den på gatan, grannarna blev av med sina parkeringsplatser. Det blev en präktig skandal. När journalisterna kom dit och ställde frågor, så sa Maradona:

– Jag kan visa hur jag har tjänat mina miljoner. Om någon här i grannskapet kan visa hur de har tjänat sina miljoner, då tar jag bort långtradaren.

Ja, Maradona var älskad av många därför att han spottade mot dem däruppe och han hade dessutom råd att göra det. Så gjorde också Evita Perón. De två, Diego och Evita, var något av de hunsades revansch.

Om det är förklaringen till att Diego Maradona här ses som en gud, en ängel eller en helig person, vet jag inte.

Men en sak tror jag. Om Diego var en gud, så var han en extremt mänsklig gud.

Ivan Garcia för P1-morgon
ivan.garcia@sverigesradio.se