Längtan till Moskva: Johanna Melén, Stockholm

Utrikeskrönikan 18 december 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, fredag.

Jag började skriva på den här krönikan medan jag följde Vladimir Putins årliga presskonferens. Jag satt framför datorn. Rysslands president fanns i en dator från sitt residens utanför Moskva. Journalisterna som i vanliga fall samlas i en jättelik sal i den ryska huvudstaden var nu utspridda i mindre lokaler runt om i det väldiga landet och syntes i uppförstorade datorskärmar.

Vladimir Putin bar inte munskydd. Alla andra bar munskydd. Vladimir Putin bär aldrig munskydd. Som om det på något sätt skulle få honom att se för mycket ut som en vanlig människa.

Den här hösten händer allting i datorn. I alla fall det som rör Ryssland, för min del. Eftersom pandemin gör att jag inte kan resa dit. Istället har landet kommit till mig, genom otaliga samtal via olika slags videokonferenstjänster, som ett alternativ till intervjuerna på plats. Det har på sätt och vis varit praktiskt. Utan att ens behöva resa mig från köksstolen har jag kunnat förflytta mig mellan olika intervjupersoners kontor, kök, arbets- och vardagsrum.

Det har ibland varit riktigt trevligt. Som samtalet med den politiska analytikern som flytt Moskvastöket ut till sin datja, som i alla fall från min skärmvy såg ut att vara en sådan där gammal, rustik, ombonat mysig.

Det var förresten samma politiska analytiker som jag ett tag senare skulle höra kommentera den här veckans avslöjande om hur en grupp ur säkerhetstjänsten FSB följt oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj hack i häl de senaste åren. En mycket detaljerad och spänningsladdad redogörelse, till stora delar baserad på flygpassagerarlistor och mobildata som i Ryssland finns till salu för en ganska rimlig kostnad.

Utvecklingen, sa den politiska analytikern, har sprungit ifrån den ryska maktapparat som har sin världsbild nedärvd från sovjettidens dagar då det var mycket enklare att förgifta eller på andra vis göra sig av med ovälkomna element. Nu lämnas spåren överallt, inte minst i cyberrymden och det räcker med att ha tillgång till en dator för att följa dem.

Fast det som i de flesta betraktares ögon såg ut som ett misslyckat försök att genom förgiftning ta livet av Rysslands mest högljudda Putinkritiker det var, enligt Putin, inte alls vad det såg ut som utan hade på lite oklart vis med amerikansk underrättelsetjänst att göra.

Visst har den här hösten visat att mycket i arbetsväg går att genomföra bara man har en dator. Men när Vladimir Putin i nästa mening resonerade kring att om man verkligen velat döda Navalnyj, ja då hade man nog sett till att det blev gjort och därtill gav upp ett obestämt, en del har beskrivit det som ett nervöst, skratt, ja då kände jag verkligen att jag hade velat vara där, på plats, i verkliga livet.

I Moskva.

Johanna Melén
johanna.melen@sverigesradio.se