Är fransmän lata?: Marie Nilsson Boij

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Paris, torsdag.

Jag fick ett mejl från en man från Göteborg som var otroligt uppretad av vårens pensionsprotester i Frankrike.

Jag tar nu inte ställning till huruvida systemet skulle krascha eller inte, den frågan lämnar jag till Frankrikes ledande politiker och ekonomer som är oense om den saken.

Men, det där med att fransmännen är LATA…?

Mitt intryck efter snart tre år här i Frankrike är snarare att de är utbrända redan vid 18!

Jag menar, barnen får alltså inte ens ledigt på loven, som i och för sig är många, men ändå.

Det skickas med långa listor med läxor hem.

Min dotter till exempel som nu går i tvåan på gymnasiet hade en läslista på sex böcker att ta sig igenom förra sommaren.

Det var en mix mellan klassiker och nutida böcker på mellan 147 och 604 sidor.

Nu är hennes förstaspråk inte franska. så det klart att det var extra tufft för henne.

Men jag kan inte minnas att jag träffat en enda unge i Sverige som har skickats ut på sommarlov i juni med förväntningar om att ta sig igenom Swedenborg, Strindberg, Söderberg, Lagerlöf, Ivar –Lo och något lite modernare som Jonas Gardell på slutet till skolstarten i augusti.

Jag lägger två timmar om dagen på att hjälpa mina två barn med läxor, säger min franska väninna.

Min 10-årige son hade ont i magen och diarré några dagar i februari och stannade då så klart hemma från skolan.

Dag två gick min make till skolan för att hämta skolböcker åt sonen, men fick då genast en uppläxning av fröken.

”Hur ont i magen har han egentligen”, undrade hon?

”Han missar ju väldigt mycket av undervisningen.”

”Ehh ja...”

”Om han är lös i magen får ni ge honom medicin bara!”

Och detta med barn med specialbehov, ja, det är framför allt föräldrarnas bekymmer i Frankrike, inte skolans.

Min dotter är glutenintolerant till exempel, vilket är något som den svenska matbespisningen ju tar full hänsyn till.

Laktosfritt, glutenfritt eller vegetariskt är inga problem!

På vår franska skola däremot meddelade föreståndarinnan:

”Det finns en mikrovågsugn, så ni kan skicka med henne mat att värma, om hon blir sjuk av det som serveras i skolan.”

När det så gäller alla dessa landsomfattande demonstrationer som får ut runt miljonen fransmän varje gång, så har jag flera gånger tänkt:

”Hur pallar de?”

Gå upp tidigt på lördagen fast de är lediga, skriva nya kamplåtar, måla plakat, trycka upp flyers...

Vad skulle kunna få ut svensken att demonstrera en gång i veckan i tre månader?

Oklart.

Man kan ha många invändningar mot fransmän, men är de lata?

Så tolkar inte jag vårens lämmeltåg mot pensionsreformen.

Däremot finns det en vänsterrörelse här som saknar motsvarighet i Sverige, och som inte anser att vi alla måste jobba mer för att bevara välfärden.

Marie Nilsson Boij, Paris
marie.nilsson-boij@sverigesradio.se