Ingen lyssnar på det man inte vill höra: Johan Mathias Sommarström, Västbanken

Utrikeskrönikan 19 december 2023

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Västbanken Torsdag

Daddy dead.

Jag stod på ett tak och blundande.

Hörde bara bruset från när vinden lekte i olivträdens bladverk med ett rasslande ljud som svar.

Kände dofter från tända grillar, grönsaker och välstyckade lammdetaljer som vändes för att inte svedas.

En kvinna höll fram en kopp te under min näsa, värmen fick ångorna att stiga, ett välbehag av teblad och färskplockad mynta. I bakgrunden en hint av salvia.

Det var Salviablad som Bilal brukade sälja på marknaden i Ramallah, ett av sätten att försörja familjen.

Daddy dead

Det var Bilals fyraårige son, Moussa, som visade vägen hit, en faderlös son.

För när jag öppnar ögonen igen kommer verkligheten tillbaka.

Moussa först leende men med någon sorgligt över sig, de enda ord han kan uttala på engelska är: daddy dead. Pappa död.

Samhället jag befinner mig i är omringat av illegala bosättningar, för några veckor sedan var det stor fest här. Det var skördetider och hela familjer plockade oliver tillsammans. Matsäck, fika, lek och jobb. ”Som en festiva”l, sa någon.

Plötsligt dök fyra bosättare upp, vita skjortor, beväpnade.

Byborna flydde men Bilal, pappan, hann inte. Han sköts med ett skott i bröstet. Drog sina sista andetag framför ögonen på sina tre barn.

Historier som den här rapporteras inte ofta i Israeliska medier. Få är på allvar medvetna om hur palestinier på Västbanken trakasseras av såväl bosättare som militären.

Bilder från dödade barn i Gaza syns inte i Israelisk mainstream media, här är många uppriktigt förvånade att stora delen av omvärlden protesterar mot Israels attacker mot Gaza, man vill ju bara neutralisera ett av landets största hot- en kamp som är existentiell.

Samma sak på andra sidan.

Den verkliga omfattningen av Hamas massakrer den 7 oktober har knappt synts i palestinska medier. Många palestinier trodde först att bara soldater attackerats och kidnappats. Stödet för Hamas har till och med ökat i vissa kretsar eftersom de ses som frihetskämpar och deras slakt av civila aldrig fördömts av det egna folket.

I Sverige och omvärlden är förståelsen för den sida man själv inte sympatiserar med obefintlig, bestämda uppfattningar orubbliga. Tänk då här, där de båda sidorna bara fylls av de egnas argument och redan bestämda åsikter cementeras, som huggna i sten.

Du vet att araberna försöker ta över vårt land va, är du inte rädd, sa en ung kvinna till mig igår.

Då spelar det ingen roll att fyraårige Moussa berättar ”daddy dead.” Eller att kusinerna till den 10 månaders kidnappade Kfir Bibas och hans fyraårige bror Ariel inget annat vill än att se dem i livet- argumenten från andra sidan studsar som i ett rum av vacuum. Ingen lyssnar på det man inte vill höra.

Johan Mathias Sommarström, Västbanken