Alexanders vågspel mot perserkungen (repris)

Alexander den store tog i sin fars anda sikte på det akemenidiska imperiet och dess ledare Darius III. Slaget vid Issus är egentligen det andra slaget i den här första kampanjen, som pågick från 334 f.Kr. till 330 till dess att Persepolis gav upp striden och Darius III tog till flykten.

Alexander har med sig en armé som består av peltaster, hopliter och makedonskt kavalleri samt en stor mängd ingenjörer och belägringsmaskiner. Det första slaget vid Granicus 334 innebar att Darius III förlorade mycket av den maktbas han byggt upp med lokala satraper i den västra delen av sitt rike. Dock var Darius III:s flotta inte besegrad, och Alexander hade i princip inte alls några marina styrkor att tillgå i detta skede. Vid Issus hade Darius nu chansen att vända utvecklingen.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om Alexander den stores krigsföring och slaget vid Issus.

I Militärhistoriepodden var i den antika världen behandlade vi de peloponnesiska krigen och de persiska invasionerna. Krigföringen som Peter och Martin diskuterade var den så kallade hoplitkrigföringen, ett slags tungt infanteri med till en början medborgarsoldater. Mot slutet av det peloponnesiska kriget, som i princip var ett inbördeskrig mellan de grekiska stadsstaterna, började dock det här mönstret ändras. De grekiska härarna blev mer blandade, och framför allt introducerades ett lättare och mer rörligt infanteri kallat peltasterna. Även kavalleri började användas under den här tiden.

Slaget vid Issus är egentligen det andra slaget i den här första kampanjen, som pågick från 334 f.Kr. till 330 till dess att Persepolis gav upp striden och Darius III tog till flykten. Det första slaget vid Granicus 334 innebar att Darius III förlorade mycket av den maktbas han byggt upp med lokala satraper i den västra delen av sitt rike. Dock var Darius III:s flotta inte besegrad, och Alexander hade i princip inte alls några marina styrkor att tillgå i detta skede. Vid Issus hade Darius nu chansen att vända utvecklingen.

Den persiska hären lär ha varit betydligt större än Alexanders, men det fält där Darius bestämde sig för att bjuda till batalj var egentligen inte till hans stora armés fördel. Men den defensiva positionen bakom floden gav illusionen om att läget var fördelaktigt för Darius, eftersom Alexanders kavalleri och tunga infanteri skulle stöta på stora problem om de försökte ta sig uppför flodbankerna. Ett klassiskt slag följde, men många frågor kvarstår vad gäller Alexanders taktik och agerande vid Issus, såväl som vid de andra slagen. Gränsen mellan dårskap och genialitet förblir tunn i fallet Alexander.

Bild Alexander-Mosaiken, Faunenhuset, Pompeji. Fotograferad av Berthold Werner, Naples National Archaeological Museum,

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.