Afroamerikaner och konstmusik: "Togs jag in på musikutbildningen för min talang eller min hudfärg?"

I det nionde programmet av tio medverkar tre unga afroamerikaner: orkesterdirigenten Marlon Daniel, tonsättaren och violinisten Jessie Montgomery och tonsättaren Jonathan Bailey Holland.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Marlon Daniel föds i Chicago. Ett pianistiskt underbarn som utbildar sig i dirigering i USA, Paris och Prag och dirigerar orkestrar i Moskva och i Sofia i Bulgarien. Chefdirigent är han för Festival of African and African-American Music i Baltimore, USA, och för Ensemble du Monde i New York.

– Musiken blir mitt tillhåll. Större delen av min barndom sitter jag på det allmänna biblioteket i Chicago och läser alla deras partitur och noter. Jag har inget annat alternativ. Vårt grannskap är inte det bästa och min bror dras in i gäng- och drogkulturen där.

– Ingen svart dirigent basar över en större symfoniorketser i USA. När jag berättar att jag är dirigent/conductor tror folk att jag är tågkonduktör, skrattar Marlon Daniel, vars högsta dröm är att dirigera Wienfilharmonikerna i den legendariska nyårskonserten.

Jessie Montgomery spelar violin i stråkkvartetten Catalyst Quartet och är hustonsättare hos Sphinx Organisation som aktivt stöder afroamerikanska och latinamerikanska klassiska musiker och tonsättare, och arbetar för mångfald inom den klassiska musiken.

– Sphinx behövs på grund av att vita människor i USA har fler privilegier, mer pengar och lättare tillgång till den här musikkulturen, förklarar hon.

– Jag växer upp i det gränsöverskridande New York under 1980- och 90-talet. Först på universitetet funderar jag på om jag togs in på musikutbildningen för att jag har talang eller på grund av min hudfärg, berättar Jessie Montgomery.

Jonathan Bailey Holland är lektor vid Berklee College of Music i Boston. Hans musik är influerad av nutida konstmusik, jazz, rhythm’n’blues och rap. Länge är Jonathan Bailey Holland rädd för att avslöja att han är en svart tonsättare. Detta för att undgå fördomar och förutfattade meningar om sin musik.

Hans orkesterstycke Halcyon Sun/Stilla sol beställs av Paavo Järvi när han är chefdirigent för Cincinnatis symfoniorkester. Stycket uruppförs i samband med invigningen av Freedom Center National Underground Railroad Museum i Cincinnati.

– Min utgångspunkt är kontrasten ljus och mörker, förklarar tonsättaren Jonathan Bailey Holland. Hur känns det för slavarna att resa i kompakt mörker och plötsligt se ljusen i fönstren på de så kallade Safe Houses, de säkra husen, där de flyende slavarna kan sova i trygghet? Det måste ha känts underbart att sedan möta solens strålar i frihet.

Vi rätar ut frågetecknen kring namnen på de två tonsättarna Samuel Coleridge-Taylor och Coleridge Taylor-Perkinson och kring vem av dem som kallas Den afrikanske Mahler.

Och vi hör ett utdrag ur kvinnokämpen och abolitionisten Sojourner Truth’s improviserade tal ”Ain’t I a Woman?” vid kvinnokonferensen 1851 i Ohio. Hon föds som slav 1797 och flyr sin slavägare 1827. Afroamerikanske tonsättaren Gary Powell Nash tonsätter stycket In Memorian till hennes ära.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.