Ett mysterium: Richard Myrenberg, Pretoria

Utrikeskrönika 18 april 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bukarest, torsdag.Mina tre år som hälsokorrespondent börjar lida mot sitt slut, och jag inser att jag inte har gjort en enda krönika om mat. Lite konstigt, eftersom mat är en i mina ögon inte alls oviktig bonus i korrespondentlivet.Att få äta grejer man annars aldrig hade provat är en lyx. Så, ett litet axplock av små saker som förhöjt mitt liv de senaste åren: Ljuvliga empanadas i Salta, i argentinska Anderna. Kavarma i Sofia. En morotskaka av en annan värld, fylld med valnötter och kanderade pomeransskal, i Kapstaden.Det roliga med mat är ju också att man inte alls behöver vara i ”rätt land” för att göra nya erfarenheter. Följaktligen har jag också ätit fantastiska mexikanska tacos i Warszawa. I Nya Zeeland åt jag mig igenom delar av Asien guidad av min kunniga kollega och resesällskap, dåvarande Asienkorrespondenten Peder Gustafsson. Den absolut godaste indiska maten jag någonsin ätit fick vi på ett lunchhak i Suva på Fiji. Olika vegetariska grytor och röror serverade på enklast tänkbara sätt, på plåttallrikar med sådan där indelning, som barnmatstallrikar.Och det godaste kaffet – men det var förstås en kombination av situationen och koffeinabstinens – det fick jag i södra Turkiet en råkall dag i mars förra året. Vid en osande liten brasa utanför provisoriska tält på en skolgård intervjuade vi syriska flyktingar som förlorat allt de hade i den stora jordbävningen. Samtidigt bjöd de på hett kardemummadoftande kaffe i små glas och koppar av olika sort.När jag tänker tillbaka blir det uppenbart att de starkaste matminnena handlar lika mycket om sammanhang och sällskapet som själva maten. Men, som radiokorrespondent reser man ju ofta ensam och det finns förstås en rad måltider jag inte behöver komma ihåg. Flygplatsmat är aldrig roligt. Och ett antal kvällar när jag varit för trött för att lämna hotellrummet och kört på min numera rutinmässiga nödlösning, tuc- och digestivekex och vatten – de kvällarna kan förpassas till glömskan.Och nu är jag alltså i Rumänien. Ett land som kanske inte är känt för den vackraste maten. Gårdagens husmanskost, bönragu och hemgjord korv, var ingen fest för ögat. Men smaken var det inget fel på.Men hit har våren kommit. Kastanjeträd blommar och man kan gå i sandaler. Kanske blir det bästa matminnet härifrån en pistageglass, hastigt avnjuten mellan två intervjuer på en stentrappa i en precis lagom varm eftermiddagssol.Sara Heyman, korrespondent för global hälsasara.heyman@sverigesradio.se

18 Apr 20242min

Utrikeskrönika 17 april 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, onsdag.Det stundar idrottsfester i sommar. Fotbolls-EM i Tyskland och sommar-OS i Paris.De nationalistiska känslorna har börjat bubbla. Först kring fotbollslandslagets nya tröjor. Eller rättare sagt: färgen på korset på baksidan av kragen. Korset i den engelska flaggan S:t George, som också är fotbollslandslagets flagga.S:t George har ett rött kors mot en vit bakgrund, men på kragen är en del av korset i stället blått och lila. ”I en lekfull uppdatering, för att inspirera och förena”, som klädjätten Nike beskriver den nya designen.En skamfläck, dundrade den tidigare spelaren och tränaren Harry Redknapp, tidernas självmål.Jag är helt emot, det är visserligen bara en liten ändring, men jag tror att det kan vara en början på fler, sade den tidigare landslagsmålvakten Peter Shilton, det handlar bara om att tjäna pengar sade han och syftade på tröjans pris: närmare 1700 kronor.En annan målvaktsveteran David Seaman hade också synpunkter. Vad är nästa steg, ska de byta ut de tre lejonen – i märket på bröstet – mot katter. ”Leave it alone.”Inte bara fotbollsspelare gav sig in i debatten. Premiärminister Rishi Sunak sade att han föredrar originalet och att när det kommer till våra nationella flaggor: ”Don't mess with them”.Oppositionsledaren Keir Starmer sade att han tycker att originalfärgerna är förenande och att han hoppas att de ändrar tillbaka.Några dagar senare kom nästa debatt. ”Union Joke”, löd tidningen The Sun's rubrik med en bild på den supporterflagga som tagits fram till Team GB inför OS i Paris – Team Great Britain – den brittiska OS-truppen, som har Union Jack som sin flagga. I den nya supporterflaggan har man även blandat in mönster med lila-rosa färgskalor.Kombinationen av originalfärgerna rött, blått och vit är inte unik, förklarade designfirman. ”Också Frankrike och USA har de färgerna.”Peter Shilton tillfrågades igen: ”Det känns som ingenting är heligt nuförtiden, vår flagga bör aldrig ändras”. Ordföranden i det brittiska flagginstitutet, Malcolm Farrow , sade att ”modiga män har slagits och dött för vår flagga, detta är närmast en förolämpning mot dem”.Men på tävlingsdräkterna in OS ska Union Jack finnas, det har den olympiska kommittén lovat. Senare i veckan ska dräkterna presenteras. Peter Shilton lär vara förvarnad.Och vad säger då supportrarna? Två dagar efter skriverierna var den nya supporterflaggan slutsåld i Team GB:s nätbutik. Medan den vanliga Union Jack-flaggan fortfarande finns kvar. Är nydesignen alltså en succé, eller ett sätt för OS- kommittén att sluta sälja den och smyga ur det hela bakvägen.I sommar får vi svar. Blir det den nya flaggan, eller den gamla som kommer att synas mest på läktarna i Paris?Pontus Mattsson, Londonpontus.mattsson@sverigesradio.se

16 Apr 20243min

Utrikeskrönikan 16 mars 2024 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Paris, tisdag.I mitt kvarter har plötsligt nya hemlösa gjort sig hemmastadda. I busskuren har en man med tjock täckjacka, trots försommarhetta, installerat sig, och i gathörnet mittemot chokladbutiken sover nu en hel familj.Här bor sedan vi flyttade hit annars de samma. Den unga tjejen vid rondellen. Mannen på utluftsfläkten vid korsningen,och farbrodern med hunden vid mataffären. Så efter att ha bläddrat igenom tidningen, inser jag att det nog är OS-förberedelserna som är förklaringen.Staden städar, och polisen har därför kört iväg familjer från rådhusplatsen, och ensamkommande från Seines kajer, bland annat, förstår jag. De som vill erbjuds enligt uppgift tillfälligt skydd någon annanstans i landet. De andra söker sig bortom OS-centrum, som till mitt kvarter till exempel.Även på andra sätt i stadsbilden märks det att OS närmar sig. I helgen när jag åkte förbi den välkända Trocadero-platsen till exempel, saknades plötsligt den stora porlande fontänen från 1937.Den byggs tydligen tillfälligt in nu för att ge plats åt en friidrottsarena. Och på Place de la Concorde – den igenproppade trafikplats där det enligt min högst ovetenskapliga gissning nog uttalas flest svordomar per capita och dag i hela Frankrike – kommer det inte att rulla några bilar alls.För där kommer det att tävlas i skateboard och BMX.För högvarv jobbar även fransk underrättelsetjänst.Med flera krig i närområdet och därav förhöjt terrorhot är invigningsceremonin på Seine en mardröm helt enkelt.Därför kommer 45 000 poliser och militärpoliser att jobba då.Att dra ner på ambitionerna, vore att låta terroristerna vinna, enligt president Emmanuel Macron, även om han nu faktiskt presenterat både en plan B och C.Också sjukvården laddar i startblocken. Men eftersom den räknar med att många äldre stammisar flyr stan, är beräkningen plus minus noll ungefär.Desto brådare har stadens vatten- och avloppsansvariga det.Bakteriehalterna i Seine är fortfarande för höga för bad, trots att planen är att både Triathlonoch ”Simning på öppet vatten” ska hållas där, utan att idrottsmännen får magsjuka efteråt.Men presidenten som hävdar att 1 miljard euros investerats i Paris vattenreningssystem inför OS håller hoppet uppe. Han har till och med lovat att själv hoppa i lagom till spelens början.Slutligen är det väl värt att nämna logistikutmaningen.OS-områdena – där folk alltså bor – kommer att vara avstängda för all obehörig biltrafik.Underbart eller superkrångligt beroende på perspektiv.På det hotar kollektivtrafikpersonalen med strejk.Många parisare planerar att lämna det som befaras bli ett kaos och passa på att tjäna en hacka på att hyra ut sin lägenhet, men om man bor i hyresrätt måste man ha tillstånd och man får inte ta mer betalt än man själv betalar.Och ja just det – höll på att glömma den hätska debatten om världsstjärnan Aya Nakamura och OS- invigningen. Är hon tillräckligt fransk för att få inviga sportevenemanget, var frågan?Det är mycket nu...Bara 101 dagar kvar!Marie Nilsson Boij, Parismarie.nilsson-boij@sverigesradio.se

16 Apr 20243min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, måndag.På fredag smäller det. Indien genomför sitt 18:e nationella parlamentsval. Det är en lång och lätt omständlig historia. Hela 15 miljoner valarbetare bemannar en miljon vallokaler. Enligt rådande regelverk har alla indier rätt till en vallokal nära sin bostad. Med hjälp av helikoptrar, båtar, åsnor och elefanter åker så valmaskineriet ut även till de mest avlägsna platserna.Det är närmare en miljard människor som är röstberättigade till 2024 års Lok Sabha val. Det är så underhuset i parlamentet heter. För att få ihop logistiken genomförs valet i sju faser och först den 4 juni meddelas resultatet.Kandidaterna slåss om 543 platser. De senaste två valen har hindunationalistiska BJP fått enkel majoritet och det mesta pekar på ett ännu starkare resultatet för partiet. Under premiärminister Narendra Modis tid vid makten har Indien tagit stora kliv ut på den globala arenan och världsledare vallfärdar numera till huvudstaden New Delhi för att lobba för sina länders företag. Alla vill ha en del av Indiens gigantiska marknad. Landet är världens femte största ekonomi. Målet är att nå 3:e platsen inom bara några år. Igår söndag, presenterade premiärminister Narendra Modi så partiets manifest. Man utlovar bland annat satsningar på boende och sjukvård till de fattigaste, utbyggd infrastruktur och stöd till bönderna som protesterat för bättre villkor. Dessutom tänker partiet ändra lagstiftningen kring äktenskap och skilsmässa som i nuläget skiljer sig åt utifrån individens religionstillhörighet. BJP anklagas för att underminera Indiens sekulära stomme och istället göra landet till en hinduisk nation. Utmanare är en koalition av flera partier som går under samlingsnamnet India. Frontfigur är Kongresspartiets Rahul Gandhi vars parti en gång i tiden var det självklara maktcentret i Indien. Inte längre. Kongresspartiets valmanifest innehåller löften om satsningar som gynnar landets fattiga, jobb till unga arbetslösa och högre sjukvårdsförsäkringsutbetalningar.Så vilka frågor är då viktigast för befolkningen?Arbetslöshet och inflation visar en nyligen publicerad opinionsundersökning med 10 000 tillfrågade. 27 % var bekymrade över arbetslösheten medan något färre rankade inflationen som ett orosmoln. En majoritet av de tillfrågade uppgav att det blivit svårare att hitta ett arbete de senaste fem åren, och det trots landets höga tillväxtsiffror. Bland unga stadsbor i åldern 15 till 29 år är arbetslösheten tvåsiffrig och Världsbanken varnade nyligen för att Indien, precis som grannländerna, inte lyckats skapa arbetstillfällen till de många unga. Naila Saleem, Sydasienkorrespondentnaila.saleem@sverigesradio.se

15 Apr 20243min

Utrikeskrönikan fredag 12 april 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Här är Kairo, fredag, den tredje dagen på Eid el Fitr när min svensk-egyptiske vän Magdi ropar:– Hallå doktor Uddén, hjälp mig bota min nostalgi.Ja, han kallar mig ”doktor Uddén” när han tycker att jag försummat hans mentala välbefinnande.Varför måste den botas, undrar jag, som just njutit av en gata full av nostalgiska minnen – i det där gathörnet brukade jag stanna och kräkas när jag var gravid. Och där är slaktaren som lyfte upp min tvååring på huggkubben så att han fick sina knubbiga små mjälla ben nedstänkta av oxblod, och där är gamla televerket där en chef försökte föra mig bakom ljuset. Men jäklar, jag glömmer aldrig hur blixtsnabbt jag sa till honom: ”matlabbisnish el aemma”, som ordagrant betyder: försök inte vira turbanen runt mitt huvud, hördu – det vill säga, åh nej, mig lurar du inte.– Ja, vad är det för fel på lite nostalgi?, svarade jag, som i dagens bistra verklighet just besökt ett sjukhus där jag träffat 16 spädbarn från Gaza. Alla hade transporterats till Egypten i kuvöser, hälften av dem hade bara ett plastarmband med moderns namn runt handleden, inga anhöriga verkade vara vid liv. Och så fanns där treårige Ahmed som förlorat hela sin familj i ett bombanfall i Gaza, han låg i en säng med två amputerade ben och när han frågade var är mina ben, svarade läkaren: vi har skickat dem på reparation, du får tillbaks dem sen. – Ja, vad är det för fel på lite nostalgi, det gör inget om du tycker att det var bättre förr, sa jag till Magdi och följde med honom till hans barndomskvarter där mormor haft en symaskin. – Fick du ny skjorta, fluga och väst till Eid el Fitr Magdi? Han var just på väg att framkalla ljudet av mormors symaskin när alla tankar överröstades av ett bröllop i gränden, unga män dansade med knivar för att imponera på de kvinnliga bröllopsgästerna i Kairos outtröttliga ljudkarusell som sällan låter någon nostalgi gripa tag om själen. Så vad är det du vill bota? undrade jag medan jag själv fastnat i malliga minnen av de tillfällen då jag funnit den rätta träffsäkerheten, som när en funktionär från ett arabiskt informationsministerium sa åt mig att ingen annan journalist uppfört sig så illa och jag blixtsnabbt svarade: åh nej inte jag, vi som dyrkar dammet på era skor, ”ehna khaddamin turab gazmetak”. Magdi och jag satte oss i en fallfärdig taxi som hostade sig fram genom Kairo och apropå nostalgi undrade jag om han försonats med sin gamle vän Ahmed. – Jag vill inte höra talas om honom, sa Magdi och lämnade bilen. Taxichauffören som hört allt och sa att han var 80 år gammal, erbjöd både sina tjänster som samtalsterapeut och rådgivare kring hur jag borde medla mellan Ahmed och Magdi, men sen gav han upp och sa: – De där två kommer aldrig att bli två rumpor i samma kalsong, ”tezeen fi libas”.Det vill säga, samma andas bar. Nä, men min nostalgi inför gamla egyptiska talesätt är evig. Cecilia Uddén, Kairocecilia.udden@sverigesradio.se

12 Apr 20243min

Utrikeskrönikan 11 april 2024 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, torsdag.Den här krönikan handlar om guld och det så kallade presidentvalet där Vladimir Putin som väntat segrade, men med oväntat höga procenttal och högt valdeltagande. Om vi ska tro på de officiella talen, 87 procent.Faktum är att i vissa delar av Ryssland blev det faktiskt full pott, 100 procent, varenda en som röstade. Enligt valkommissionens statistik för flera orter i Sibirien var det inte bara alla som röstade på Putin utan nästan alla som kunde gick också och röstade. Som de 413 invånarna i byn Kundustug i delrepubliken Tuva. Alla röstade där och alla röstade på Putin.Det finns några gemensamma drag för ställen där Putin slog full pott. Ja där alla röstade på Putin, enligt valkommissionens siffror.Som i byn Kundustug, den liknar på flera sätt andra ryska avkrokar. Samhällen som är byar eller småstäder, som avfolkats kraftigt under Putin. Platser där folks drömmar handlar om inomhustoaletter istället för utedass, rent vatten (gärna i kranen inomhus) och renoveringar. Men trots att ingenting blivit av dessa drömmar har de fortfarande hoppet ställt på Putin. Eller ?Delrepubliken Tuva är också känd för att det var här många av de ukrainska stulna toaletterna, tvättmaskinerna och tv-apparaterna hamnade. Unga män som skrev kontrakt och åkte för att kriga i Ukraina, för att de inte kunde hitta annat arbete, plundrade i Ukraina och skickade stöldgodset med tåg hem till byn. De var som guldgrävare, som stötte på guld, de hade inte kunnat föreställa sig lyxen i en del ukrainska byar, det liknande inget de hade hemma.Byn Kundustug kunde ha blivit en rysk variant av amerikanska guldrushens Klondike. Jo för här finns guld.Men det är ett svenskt börsnoterat bolag som äger guldgruvan Tardan Gold och de som jobbar där är mestadels utifrån. Så för byborna har det inte blivit några nya jobb, men en bättre asfalterad väg har de fått och ett upprustat kulturhus. Det hade inte renoverats sen 1967 och dessutom har den gamla hälsostationen byggts ut och här finns nu både apotek, en varm toalett, gynekologstol och internet, enligt rapport från Tuvas lokalregering. Men annars har inte mycket förändrats för byns kvarvarande dryga 600 invånare.Det svenska guldgruvebolaget heter Auriant Mining och tycks inte alls påverkat av några sanktioner mot Ryssland.Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondentmaria.persson_lofgren@sr.se

11 Apr 20243min

Utrikeskrönikan 10 april 2024 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm. Onsdag.På flyget hem från Israel, med det israeliska flygbolaget, gick flygvärdinnorna igenom den vanliga säkerhetsgenomgången i högtalarna. På med bältet. Fäll upp borden. Sätt masken på dig själv innan du hjälper någon annan. Men, sen kom ett litet tillägg på slutet. En snabb hyllning till de israeliska soldater som just nu krigar i Gaza och en tanke till de drygt 130 israeler som fortfarande sitter tillfångatagna där.Såhär är det i Israel nu. Samhället genomsyras av kriget på alla nivåer. På gatorna syns överallt porträtt på de tillfångatagna israelerna. När jag betalade för en falafel häromdagen dök det upp ett meddelande på kortterminalen när min betalning bearbetades, en liten ruta poppade upp med tre ord. De tre ord som syns överallt i landet: Bring Them Home. Kriget genomsyrar kulturen, politiken och faktiskt också dejtinglivet.Dejtingapparna har förändrats i grunden, säger flera israeliska tjejer i en artikel i tidningen Haaretz. Innan kriget var det bilder på män när de lagade mat, stod bredvid nån fin utsikt eller klappade en hund. Nu är det bilder på män i Gaza, i uniform, med stora vapen.En israelisk man berättar i artikeln att han aldrig har fått så mycket uppmärksamhet från kvinnor som efter kriget bröt ut. När han var på permission hyrde han en lägenhet bara för att hinna träffa alla tjejer. Kriget är… Delvis sexigt… Verkar det som, om man tittar på dejtingapparna. En kille poserar i en hög av kläder, i vad som ser ut som ett förstört hem i Gaza, lite ledigt sådär - tillbakalutad med M16 hängande runt halsen. En annan kille har en profilbild där han poserar i uniform, med vapen, framför underkläder som man får anta att han har tagit från någons hem i Gaza.En kvinna i artikeln berättar att de flesta konversationer på dejtingapparna handlar om kriget nuförtiden. En soldat hade raggat på henne genom att säga att han inte bara var en bra soldat, utan att han också var bra i sängen. En annan snubbes tinderbio var: ”We're not only here to fuck Hamas'.Det här är inget nytt fenomen. Att soldater i krig blir en fetisch. Brandmän i USA har beskrivit hur deras sexuella status slog i taket efter 11:e september-attackerna. Tom Cruise är inte direkt osexig när han hoppar in ett stridsflyg i Top Gun. Även om alla vet att bomberna som han släpper från flyget avslutar människors liv. Genusvetaren Chen Edelberg's teori är att 7:e oktober-attacken var ett hårt slag mot den nationella maskuliniteten. En form av kastrering säger hon, och att vissa israeliska män nu överkompenserar för att upprätthålla sin maskulinitet.Kriget genomsyrar allt.Love LyssaridesStockholm.

10 Apr 20243min

Utrikeskrönika, 9 april 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Washington, tisdag.”Kom och köp specialglasögon!”, ropade försäljaren utanför kongressen. Förväntningarna var högt uppskruvade inför den stora solförmörkelsen och souvenirförsäljarna hade övergått till solar eclipse-tema.Det var stora frågor som stod på spel inför solförmörkelsen. För det första, skulle det bli molnigt i Washington så att vi missade hela upplevelsen? Och för det andra, skulle det bli enighet mellan partierna nu när månen skuggade jorden?Solförmörkelser kan ha den effekten, tydligen. Det finns historiska belägg. En av de gamla grekiska historikerna beskrev hur två mäktiga kungadömen för drygt 2 500 år sedan utkämpade den ena blodiga striden efter den andra, tills en solförmörkelse fick himlen att släckas. Då blev båda sidor så tagna att de lade ner sina vapen. Så ja, förväntningarna var högt ställda. Psykologer intervjuades i amerikansk tv och förklarade att en solförmörkelse kan vara en livsomvälvande upplevelse. Transformativ. Även för politiker.I Washington hade biblioteken delat ut gratis skyddsglasögon och noggranna instruktioner om hur de skulle användas. Det fanns bara en regel: Titta inte rätt in i solen utan skydd. Så som Donald Trump gjorde förra gången det var solförmörkelse här i Washington 2017. Hans kritiker såg det som ett tecken på att han inte respekterar vetenskap.På The Mall, den vidsträckta parken framför kongressen, satt nu tusentals Washington-bor med specialglasögon och ansiktena vända uppåt. Folk hade tagit med sig picknick och spelade musik. Två killar bredvid mig korkade upp en termos och skålade i rosévin med klirrande isbitar. De hade svårt att inte spilla, eftersom det var lite svårt att se med de där glasögonen på sig. En skolklass intill flockades runt en expert från NASA som föreläste om rymdforskning. Allt var väldigt typiskt Washington. Himlen var nästan molnfri.Plötsligt kändes en förändring i luften. Ett stråk av kyla och en sval vindpust. Det blev knäpptyst bland picknickfiltarna. Musiken stängdes av. Och så var det som att ljuset plötsligt skruvades ned. Den starka eftermiddagssolen dimmades till ett grått dis. Ett sus steg från folkhavet.”Så coolt!”, viskade killarna med rosévinet. En av pojkarna från skolklassen sa rakt ut i luften: Det ser ut som ett suddigt moln av guld.Och så satt vi där, tusentals människor på The Mall, med blickarna vända mot universum. Alldeles tysta tillsammans. Kanske var det inte livsomvälvande. Och troligen förändras inte politiken. Men i fyra minuter såg kongressen där borta i horisonten väldigt suddig ut i konturerna.Ginna Lindberg, Washingtonginna.lindberg@sverigesradio.se

9 Apr 20243min