Rosenanden – jakten på en skönhet

När herrklädesexpediten Richard Thorns får se en teckning av en vacker men förmodligen utrotad fågel förändrar det hans liv i grunden. Nu försöker han hitta den i en av världens hårdaste diktaturer.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I avsnittet berättar också Christina Biggs från organisationen Re:wild om deras Lost Species Project, där man kraftsamlat för att hitta försvunna arter, varav flera har återfunnits.

Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:

Den var en otroligt praktfull fågel och kan snart klassas som borta för alltid. Men det ska en ambulansförare från England sätta stopp för. För han har fått ett kall.

Richard Thornes: It just hit me like a train. It was like a light that was shining out of me.

Nu ska han hitta den – i en av världens hårdaste diktaturer.

Gustav: Do you think it's still out there?

Richard: Oh, I'm 100%. Absolutely. Yeah.

Om detektivarbetet bakom jakten på dom försvunna djuren. Och glädjen när ett till slut hittas.

Richard: Goosebumps crying out in happiness. Just an amazing moment.

Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är rosenandens berättelse.

Föreställ dig ett gigantiskt bibliotek. Vackert, högt i tak. En känsla av förundran när man kliver in. Över mångfalden av berättelser, orden. Sal efter sal, hylla efter hylla. Men så plötsligt försvinner bok efter bok. Hyllorna blir allt kalare. Och det ekar allt mer.

Lite så ser jag utrotningen som pågår nu. Förlusten av unika varelser, med sina berättelser, och tomheten det lämnar efter sig.

Men hur vet vi att de böckerna, så att säga, verkligen är borta? Och inte bara tappats bort någonstans, där ingen letat? Det här avsnittet handlar om en av dem som är i limbo. Som har försvunnit men som inte klassats som borta för alltid – än. Och om en av dem som bestämt sig för att kliva ner i magasinet – och leta.

Historien börjar i en tjusig herrklädesaffär i England. Där går Richard Thorns runt med ett måttband runt halsen. Han jobbar där. En dag så svänger han förbi det närliggande biblioteket, för att hitta nåt att bläddra i på lunchrasten. Plockar upp en bok med titeln Vanishing Birds, försvinnande fåglar. När han slår upp den tillbaka i lunchmatsalen så möter hans blick den vackraste fågel han sett.

Richard: This beautiful bird, with this sort of gorgeous bubblegum pink head and this lovely chocolate brown plumage. And it just was unbelievably beautiful.

Det är en rosenand. En graciös andfågel med chokladbrun kropp och alldeles chockrosa huvud. Men som inte setts med säkerhet på över ett halvt sekel. Där och då får Richard som en uppenbarelse. Han ska inte jobba i en herrklädesbutik. Han ska hitta rosenanden.

Richard: It just hit me like a train. And I went down the stairs to the menswear department thinking, well, obviously I don’t want to sell socks and underpants to rich people anymore. I want to go and look for the pink headed duck and this little voice in my head to go and do it. I mean, nobody was going to do it for me. So I thought, yeah, why not? And I remember phoning my friend and she said, I just seemed like I was on fire. It’s like a light that was shining out of me.

Men framför sig har han en utmaning. Rosenanden fanns i avlägsna träsk i södra Asien och byggde sitt bo i högt gräs där den la sina ovanligt nästan helt runda ägg. Men en tjusig fjäderdräkt gör den eftertraktad som samlarobjekt. 1949 sågs den med säkerhet i det vilda för den allra sista gången. Efter det finns bara enstaka obekräftade rapporter. Trots det så är Richard Thorns övertygad om att den finns kvar.

Richard: I thought the pink headed that was there. I just didn't know how to look for it.

Richard bestämmer sig för att göra nåt nytt. Inte leta där den setts senast, i Indien. Istället så riktar han blickarna mot grannlandet i öster. Myanmar eller Burma. Här finns ursprungliga miljöer fortfarande kvar, och här är det få som letar. Av naturliga skäl, det är ju en av världens hårdaste diktaturer.

Richard Thorns tar sig dit, lyckas etablera lokala kontakter och börjar sin jakt. Mellan resorna till Myanmar försörjer han sig som ambulansförare hemma i England. Åren går, ingen rosenand. Men 2016 så händer något.

Richard: Everything changed in 2016. Everything changed in that year.

Richard sitter på ett kafé, med fågelboken uppslagen, med en bild på rosenanden. Då kommer en lokal fiskare fram och pekar.

Richard: And he said just these three words that just sent a shiver down my spine. He just said, it's very rare.

Den är väldigt sällsynt, säger fiskaren. Och berättar att han sett den bara sex år tidigare. Richard får veta att den är oerhört skygg, att den ser dig före du ser den. Att den finns i nästan ogenomträngliga träskmarker dit man bara kan ta sig med elefant, om ens det. Och att den förmodligen är nattlevande.

Richard: But you see, there aree all these reasons why people are not finding the pink-headed duck rather than finding the pink-headed duck, even though it is so beautiful.

Allt det här ger Richard en förnyad gnista att den faktiskt kan finnas kvar. Sannolikheten är inte stor. Men facit visar. Att det hänt förr. Att arter som varit försvunna i åratal – plötsligt dykt upp igen.

Christina Biggs jobbar på organisationen ReWild. Hon basar över deras Lost Species Project. En kraftsamling för att just leta efter de där förlorade arterna.

Christina: It's a puzzle. It's like a great, mysterious detective puzzle. If you don't look, there's no chance of saving.

Christina och hennes kollegor har sammanställt en lång lista på flera tusen arter som inte setts på 10 år. Och ur den vaskat fram de 25 mest efterlysta, som man gått ut med, till forskare och allmänhet att hålla utkik efter, däribland rosenanden. Arter som kan vara borta för alltid, men också sådana som är extremt anspråkslösa eller finns i hörn av jorden där man helt enkelt inte letat ordentligt.

Och arter har hittats. Till exempel världens största bi, en kameleont som inte setts på över 100 år och så i början av 2024, guldmullvaden i Afrika, som blev en världsnyhet.

Att få det där samtalet, att ett djur är hittat, är för Christina en oförglömlig upplevelse.

Christina: You'll get your searchers on the phone on zoom. They want to tell you the story from beginning to end because it's like a great movie. It's just an amazing moment. And when you hear them tear inducing, it is, you know, goosebumps over joy. Crying out in happiness.

Elva arter har hittills återfunnit och för Christina är det viktigt att fira.

Christina: You have to celebrate because it's very solemn. It is often extremely depressing, and there are days that you think most of these species can't possibly still be alive. And what have we done? How have we gotten to this point where we've created this incredibly depressing, horrible situation? That said, when you look at the numbers, there's still great possibility to recover a lot of these species. And so we have to keep trying. Those joys and celebrations are what keep you going.

Kanske får hon anledning att fira igen. Richard Thorns som letar efter rosenanden, nu med stöd av re:Wild, har nämligen gjort ett genombrott. In i diktaturens Myanmar har han nämligen lyckats få in fasta kameror i landet. Som ska flyta runt och spela in under 16 veckor och förhoppningsvis fånga rosenanden på film.

Richard: God, I had so many problems getting them in. Burma's so secretive. The cameras are going to be there all the time for 16 weeks, running away and the pink-headed duck’s just not going to know that there.

Nu ska kamerorna placeras ut, bara det en utmaning i inbördeskrigets och diktaturens Myanmar. Om det lyckas och rosenand sen hittas, så vore det en världssensation. Men för Richard handlar det inte om berömmelse. Han vill bara få se den.

Richard: I would just love nothing more than to have it on camera. I mean, the only reason I ever set out to do this, was to see one. 25 years ago, being in that staff canteen, seeing the pink headed duck. That's my starting point to go from to seeing it on camera.

Gustav: Do you think it's still out there?

Richard: Oh,100%. Absolutely. Yeah. I know now how to find it.

Gustav: So if you don’t see it on the camera that won’t stop you?

Richard: No, not at all.

Att Richard då i lunchmatsalen valde att viga sitt liv åt att försöka hitta en försvunnen art, i det här fallet rosenanden, ångrar han inte en sekund. Nu vill han uppmana andra att göra detsamma.

Richard: It's pretty emotional. It's pretty hard. You know, I’ve shed a few tears over the years, but, you know, if you think you can put up with that kind of crazy train, get on board, you know, make a difference.