När det värsta har hänt
P4 Dokumentär27 Nov 2011

När det värsta har hänt

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel.
- Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie.

I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln.
- Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie.

Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år.

Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.
- Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie.

Idag har Emelie tagit sig ett annat namn.

Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv. Oavsett en civilkurage-lag eller inte.

Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror. Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan.

Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad.

För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre.

Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns.

Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Episoder(560)

Butler uthyres 2010-01-03 kl. 23.00

Butler uthyres 2010-01-03 kl. 23.00

Han har serverat Marlon Brando och haft kung Karl Gustaf hemma på middag. I kritsträcksrandiga byxor och en nypressad näsduk i fickan på frackjackan har han i 50 år serverat kändisar, politiker och aristokrater. Från ett av världens kändaste hotell, Gleneegles i Scottland, där han startade sin karriär hamnade han så småningom i den lilla byn Holmby i Skåne. Här reser han nu runt och arbetar på de olika godsen. I sitt lilla korsvirkeshus med vass tak har han och hans fru skapat en genuin engelsk stämning och med en engelsk taxi parkerad på uppfarten och en äkta engelsk bulldog som sällskap har tagit med sig en bit av skottland på den skånska slätten. För Richard Bratton-Hill är arbetet en livsstil - möt en av de få kvarvarande i sitt släkte. en tvättäkta butler. Reporter Madelenie Fritsch www.sr.se/P4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

3 Jan 201029min

Teater blanca - mer uttrycksfullt än normalt 2009-12-27 kl. 23.00

Teater blanca - mer uttrycksfullt än normalt 2009-12-27 kl. 23.00

- Vi visar att handikappade är lika bra som alla andra, säger skådespelaren Eva Bergengren. Fjorton skådespelare, var och en med egna unika uttryck, var och en med ett eget, som det kallas, begåvningsmässigt funktionshinder utgör Teater Blancas ensemble. Med sitt underdogperspektiv i samhället och med ovanlig värme och generositet gestaltar de känslor, karaktärer och öden med hela kroppen. De visar att det är viktigt att de finns. Och att begränsningar kan stärka det konstnärliga uttrycket. I P4-dokumentären "Teater Blanca. Mer uttrycksfullt än normalt. " möter du några av skådespelarna och får vara med bakom kulisserna inför den sista föreställningen för i år av Herr A's pengar, Teater Blancas egensinniga och tragikomiska tolkning av Selma Lagerlöfs berättelse om herr Arnes penningar. Mitt främsta intresse med det här är teatern och teaterns uttryck, säjer Magnus Dahlerus, konstnärlig ledare. Reporter Ulla de Verdier www.sr.se/p4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

27 Des 200947min

Jag är adopterad  2009-12-21 kl. 10.00

Jag är adopterad 2009-12-21 kl. 10.00

Pappas näsa och mammas haka, vi söker gemensamma drag i ansiktet på våra biologiska föräldrar. - Men sen då, vad gör du med den här biologiska relationen sedan? säger Jenny som berättar om den snåriga väg hon fått vandra för att henne att hitta tillrätta i sina relationer. I den här dokumentären får du möta tre kvinnor med helt olika livshistorier och tankar kring sin adoption. En av dem kommer ursprungeligen från Colombia, en från Etiopien och en från Sverige. Alla adopterades bort när de var små. För många adopterade är det en självklarhet att söka sina rötter, både i ursprungslandet och att söka sin magmamma. Men Kori Everitt, 37 år och adopterad från Etiopien, säger att hon aldrig har känt det behovet. - Nej, jag vill inte söka upp min biologiska familj! Jag är så nöjd så med den familj jag har, säger Kori Everitt. Isabel Johansson däremot berättar att hon tänkt på sin biologiska mamma varenda dag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

21 Des 200937min

Jag följer människor ända in i döden 2009-12-13 kl. 23.00

Jag följer människor ända in i döden 2009-12-13 kl. 23.00

Waldemar Bau är läkare, på en avdelning vid Lindköpings lasarett, dit människor kommer för att dö. Det är Waldemars jobb att vara med patienterna, dag för dag, timme för timme, sekund för sekund, in i döden. - Svårt sjuka som har mål brukar leva längre. Men det kommer en dag då det inte är någon idé att lägga en dag till nästa. Då tar den oändliga orkeslösheten över, säger Waldemar Bau. I P4 dokumentär får vi följa Waldemar under några för honom helt vanliga arbetsdagar - med döden ständigt närvarande. "Jag följer människor ända in i döden" är ett program av Martin Johnson. Han har tidigare vunnit Ikarospriset för bästa radiodokumentär, samt det internationella priset Prix Italia. Programmet produceras av Klippan Produktion. www.sr.se/p4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

13 Des 200934min

Att rädda en människa  2009-11-29 kl. 23.00

Att rädda en människa 2009-11-29 kl. 23.00

Evin 19 år som precis ska flytta in i en egen lägenhet efter att i många år ha flyttat runt mellan olika familjehem och institutioner. Evin kom till Sverige som tolvåring och som tonåring hamnade hon oavbrutet i konflikt med sina föräldrar i synen på vilka normer och värderingar en ung tjej ska leva efter. Idag lever Evin med skyddad identitet, därför heter hon egentligen något annat. När jag träffade Evin första gången i våras hade hon precis bestämt sig för att med stöttning från ett stödcenter flytta till en lägenhet och bo på egen hand. Hennes beslut och historien bakom väckte en massa frågor hos mig. Vad innebär det att som väldigt ung tvingas fatta avgörande beslut om sitt eget liv? Hur känns det att tvingas lämna både sin familj och sitt gamla liv bakom sig för att kunna leva på ett annat sätt? Hur ser hennes vardag ut? Hur tänker hon om framtiden? Därför frågade jag Evin om hon hade lust att låta mig följa med en bit på hennes resa in i allt det där nya som hon stod inför. I Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

29 Nov 200941min

Att leva när man vet att man snart ska dö 2009-11-22 kl. 23.00

Att leva när man vet att man snart ska dö 2009-11-22 kl. 23.00

När Charlotte Sinding väntade sitt första barn upptäcktes tumören i levern. Det var tidigt i våras. Kort efter att Sixten föddes fick hon veta att hon hade några få månader kvar att leva. Hur blir livet när man vet att man snart ska dö? Charlotte Sinding, 36 år, och hennes man Mikael Hellman låter oss vara med i närheten av slutet. Det stora bordet i vardagsrummet är överfullt av lådor och alla möjliga små ting som hör ihop med tider, platser, möten, minnen. Och så står där en stapel med askar. De är vackert klädda, med fnitterflådig dekor. För det är mycket färg omkring Charlotte, alltid och fortfarande. Under locken ligger det som hon valt ut för att lämna efter sig. Hon paketerar spåren av sig själv. När hon lägger minnena i askar gör hon det till Sixten som aldrig kommer att ha en egen bild av henne när han i framtiden tänker på sin mamma. Hon skriver små berättande texter till presenterna. Och försluter. Sixten är ett halvår när hon förbereder sig på att lämna honom. - Så får Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

22 Nov 200935min

Hockeyföräldrar 2009-11-09 kl. 11.00

Hockeyföräldrar 2009-11-09 kl. 11.00

Den enda skillnaden mellan en hockeymamma och en pitbull är läppstift, säger den amerikanska politikern Sarah Palin. Och en likhet mellan mig och Sarah Palin är att vi båda är hockeymammor. Hur skall det gå när en novis som jag en som knappt kan skilja på ett pungskydd och en hockeyhjälm ­­ ger sig in i en mytomspunnen värld fylld av svettiga underkläder och hårda tacklingar? Den frågan ställer sig Katarina Franck som också gjort programmet. Här får vi får följa ett gäng hockeyföräldrar i Östersund och deras 11-åriga pojkar i vått och torrt. Hemma vid köksbordet där det laddas inför träningen, under de eviga skjutsningarna och de huttrande timmarna vid rinken.Vad är det som driver en hockeyförälder att ägna en stor del av sin fritid och sina pengar till barnens hockey? Vad har de för ambitioner för sina barn och är det okej med toppning? läs mer på www.sr.se/p4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

9 Nov 200930min

"På måndag ska jag föda barn..." 2009-10-18 kl. 23.00

"På måndag ska jag föda barn..." 2009-10-18 kl. 23.00

Det är en solig måndag i maj, och Therese Lundqvist känner sig trött men i övrigt som vanligt. Ett rutinbesök hos mödravårdscentralen visar att blodtrycket är högt. På gränsen till för högt. Åk hem och vila och kom tillbaks på onsdag, så kollar vi igen, säger barnmorskan. Väl hemma: tusen frågor. Vad betyder det här? Är det farligt? Är det vanligt med högt blodtryck? Hade mamma också det när jag föddes? Men mamma finns inte. Monica dog när Therese var 18. Hon kommer aldrig att få träffa sina barnbarn, och flickan i magen kommer aldrig att få lära känna sin mormor. Therese kommer aldrig att få veta hur det var när hon själv föddes. Hon måste klara av att bli mamma utan att ha sin egen mamma kvar. Ett program av Bulldog media. Producent: Ida Lundqvist. Läs mer på www.sr.se/p4/dokumentar Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

18 Okt 200935min

Populært innen Samfunn

giver-og-gjengen-vg
aftenpodden
rss-spartsklubben
konspirasjonspodden
aftenpodden-usa
rss-nesten-hele-uka-med-lepperod
popradet
intervjuet
sophie-leser
wolfgang-wee-uncut
grenselos
fladseth
frokostshowet-pa-p5
alt-fortalt
rss-dannet-uten-piano
min-barneoppdragelse
synnve-og-vanessa
relasjonspodden-med-dora-thorhallsdottir-kjersti-idem
opptur-med-annette-og-ingeborg
rss-herrepanelet