Julefriden lägger sig över kyrkogården: Kajsa Boglind, Washington

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det faller ett lätt morgonregn över krigskyrkogården i Arlington, söder om Washington.

Små sjöar är på väg att bildas mellan de låga vita gravstenarna som står i raka, ändlösa rader. Men varken den tidiga timmen eller vädret har hindrat tiotusentals tillfälliga frivilligarbetare som köat sen gryningen för att få komma in och delta i årets kransläggning.

Över 250 000 grankransar med röda sammetsrosetter ska läggas ut, en vid varje grav för de bortgångna militärer med familjer som vilar här.

Sorlet i kön tystnar och trumpetfanfarer ljuder över den enorma kyrkogården. Luften fylls sen snabbt av barrdoft när tusentals kransar med röda band bärs ut från de lastbilar som kommit hit från USA:s alla hörn.

För många amerikanska familjer hör det julen till att frivilligarbeta och ge pengar till till något man vill stödja, som till exempel genom att vara med och finansiera Arlingtonkyrkogårdens kransar här. Och även om många av USA:s militära insatser har kritiserats starkt genom åren, framför allt utomlands, så finns här i USA en djup respekt i alla politiska läger för de män och kvinnor som riskerar sina liv för fosterlandet. Att vara en patriot är viktigt och fint både på vänsterkanten och inom den mest konservativa högern.

Här på den alltmer leriga slänten mellan gravarna möter jag både personer i Trumpkeps och människor som ondgör sig över sin president. En del har läst tidningen Washington Posts pågående granskning av det långa kriget i Afghanistan, några suckar över ogenomtänkta och ödesdigra militära beslut som kostat så mycket pengar och så många människoliv.

I ett Washington som kommer inleda det nya året med både riksrätt och valkampanjande finns det mycket att vara oensa om. Men i just i den här stunden, här på Arlingtonkyrkogården bara några dagar före jul, är alla förenade av samma känsla – man vill minnas och hedra de som gjort så gott de kunde under de förutsättningar de fått.

Patriotismen och tacksamheten gentemot dem som gett sina liv för sitt land ger den känsla av gemenskap som också är så förknippat med julhelgen.

Och när vi efter ett par timmar senare lämnar Arlington ser platsen påtagligt annorlunda ut. Det är som att raderna av vita gravstenar har fått en annan värme, tack vare kransarna.

Julfriden har lagt sig, också över krigskyrkogården.

Kajsa Boglind, Washington
kajsa.boglind@sverigesradio.se