Konsten att få jätteprojektet ESS att fungera.

Sjutton länder, hundratals forskare, och tio år från beslut till första experimentet. ESS, European Spallation Source, är en stor europeisk forskningsanläggning som planeras utanför Lund. Med hjälp av en accelerator ska man producera neutroner som kommer att användas i olika experiment för att utforska material och föremål. Vetandets värld handlar denna gång om allt det samarbete som behövs för att få ihop det här projektet med alla dess delar. Det är redan nu 150 personer som arbetar med ESS i Lund, men inte förrän 2019 räknar man med att kunna göra de första experimenten. Nu pågår designarbete, och förberedelser för att kunna börja bygga om ett par år. Den färdiga designen är en nödvändig pusselbit för att man ska kunna definiera bidragen från de olika länder som deltar i projektet. –  Det är ju en europeisk anläggning, och egentligen borde den finansieras från en europeisk budget, men det är inte fallet just nu i alla fall, förklarar Lars Anell. Han leder förhandlingarna med de olika länderna som ska vara med och betala, bygga och använda ESS. Dimitri Argyriou, som är forskningsdirektör på ESS, förklarar hur viktigt det med kontakten mellan de inblandade människorna för att skapa en kreativ och fruktbar forskningsmiljö. Och acceleratorfysikern Karin Rathsman berättar om hur mycket hjälp man kan få från andra liknande anläggningar, som SNS i USA: "De har i stort sett talat om för oss hur vi inte ska bygga anläggningen: gör inte som vi, gör det mycket bättre!" I programmet träffar vi också Christine Darve som lämnade sitt gamla liv vid de stora acceleratorlabben för att vara med och bygga upp ESS från grunden. Medverkar gör även Mats Lindroos som leder arbetet med acceleratorn, och Björgvin Hjörvarsson som leder en av de grupper i Sverige som använder sig av neutrontekniker i sin forskning och som hjälper till med att bygga upp kompetensen hos tilltänkta användare av ESS. Reporter: Anna Davour anna.davour@sverigesradio.se