Snål ingenjörskonst lockar Indiens fattiga.

"Frugal engineering" är en sorts snål ingenjörskonst för att få fram högteknologiska produkter som även miljarder fattiga kineser och indier har råd att köpa. Att ta fram prylar för en bråkdel av priset utan att tulla på kvalitén det är indiska ingenjörer väldigt bra på. Det är också skälet till varför många multinationella bolag satt upp stora forskningslabb just i Indien. Vetenskapsradions reporter Johan Bergendorff har rest runt i landet för att hitta några av de bästa exemplen på snåla innovationer, som en bil för 15000 kronor eller en EKG-apparat för 3000 kronor. Svenska Volvo i Bangalore är bara ett i raden av företag som just nu undersöker hur de kan bli mer frugala framöver. När den indiska småbilen Tata Nano lanserades för fyra år sen så fick den enorm uppmärksamhet internationellt. Hur är det möjligt att tillverka en bil som kostar så lite, bara drar fyra deciliter milen och ändå är relativt krocksäker? Många redan hårt pressade billtillverkare fick något desperat i blicken. Ska Indien köra om oss allihop, på insidan? Men hittills har det gått lite trögt för nanon. Bland annat verkar inte kunder på landsbygden ta sig till bilsalongerna i stan och så har många svårt att få lån eftersom de saknar bankkonto. Så för att Tata Nano verkligen ska bli en lyckad innovation kommer det att krävas nya idéer om hur man når Indiens fattiga konsumenter. Tata Nano har trots detta förts fram som ett av de bästa exemplen på indiska snålinnovationer, byggda på "frugal engineering" som Renaults VD Carlos Ghosn kom att kalla det. Men det finns många andra exempel på indisk frugal ingenjörskonst. General Electric är ett av alla multinationella företag som satt upp ett globalt forsknings- och utvecklingslabb i Indien. Man tillverkar allt från lokomotiv, till vindkraftverk och ultraljudapparater och Johan Bergendorff får en rundvisning på den medcintekniska delen. På labbet i Bangalore, landets IT-centrum, arbetar 1200 ingenjörer med att ta fram nya apparater som sjukstugor på landsbygden ska ha råd att köpa in. GE Healthcare har bestämt sig att ta fram 100 nya apparater för den indiska marknaden med ett mycket lågt pris, utan att sänka den medicinska kvalitén. Det kan vara ultraljudsapparater, eller kuvöser, eller respiratorer som bara kostar en femtedel av vad företagets dyrmodeller kostar, och som dessutom klarar indisk hetta, damm, ständiga strömavbrott och brist på reservdelar. Den nya ljusbehandlingen för spädbarn som fått gulsot efter födseln är ett exempel. Företagets forskare har tagit fram lysdioder som avger den sorts UV-ljus som behövs för att snabbt behandla den gula färgen på nyfödda bebisar. Lysdioderna håller 10 gånger längre än lysrören i den förra modellen och är billigare och drar betydlig mindre ström. Behandlingen går dessutom fortare men med samma goda resultat säger labbchefen Shyam Rajan. För att få ned kostnaderna rejält har allt i den gamla ljusapparatens konstruktion ifrågasatts. Går det att hitta enklare och billigare lösningar med samma funktion? Motorerna som tippade brädan där bebisen ligger under själva ljusbehandlingen är till exempel ersatta med vevmekanik av samma sort som hissar upp och ned fönsterrutor i en bil. Och eftersom den nya indiska varianten kostar en bråkdel, men till och med är bättre än företagets förra modell, så har den blivit en storsäljare i Europa och USA. Ett annat paradexempel som brukar föras fram i forskningsrapporter om frugala innovationer är företagets nya indiska portabla EKG-apparat. Den kostar också bara en femtedel av föregående modell. Den klarar flera timmars strömavbrott tack vare inbygda mobiltelefonbatterier, väger bara ett kilo så att läkare och sköterskor kan bära med den under sina besök på landsbygdskliniker, och skriver ut EKG-kurvorna på samma sorts remsor som alla indiska busschaufförer har för biljetter, vilket gör det billigt och enkelt att byta ut rullarna. EKG-apparaten innehåller också ett avancerat datorprogram som kan tyda EKG-kurvorna. Fast från början hade vi tänkt att inte ha med den godbiten berättar Munesh Makhija som är teknikchef. Det naturliga hade ju varit att bara erbjuda de här avancerade algoritmer som vi satsat 30 års forskning och kliniska studier på att fintrimma i våra dyrprodukter, säger Munesh Makhija. Rädslan är annars att man ska konkurera ut sig själv. Men vi tänkte om, eftersom de som ville köpa den nya billiga EKG-apparaten inte var hjärtspecialister och verkligen behövde den här datorhjälpen, och vi har inte förlorat på det beslutet. Storsjukhusen köper ändå våra dyraste maskiner eftersom de trots allt kan mäta så mycket mer än den billiga automatiska versionen. För att bli bra på snål ingenjörskonst måste man ibland lära om och Indien är som en laboratorieskål där vi lätt kan upptäcka vad som krävs för att få fram mer kostnadseffektiva produkter även till andra marknader, anser Munesh Makhija. I Kina till exempel täcker staten betydligt mer av vårdkostnaderna, men i Indien måste varje indier betala nästan hela sjukräkningen själv, och lever man på mindre än 15 kronor om dagen så får inte en EKG-undersökning kosta mer än några kronor. Andreas Muranyi Scheutz är vetenskapsråd på Sveriges ambassad i New Delhi och har studerat Indiens innovationsklimat åt Myndigheten för tillväxtanalys. Han tror att indiska ingenjörer har en större förmåga att tänka "frugalt" för de lever i en miljö med knappa resurser. Ett svenskt företag som bestämt sig för att lära sig mer frugalt tänkande av indierna är AB Volvo. De har tillverkat bussar i Bangalore i mer än 20 år, och hittills har det handlat om samma modeller som rullar i svenska städer och som i Indien räknas som lyxvarianter, eftersom de har bland annat luftkonditionering. Men forskningsavdelningen i Bangalore har nu börjat studera vad man kan lära av andra företag i Indien som tagit fram nya frugala fordon, berättar Håkan Berglund som är mjukvaruexpert. Däremot har han stränga order uppifrån att inte försäga sig om hur långt man kommit med företagets frugala innovationer. Kina, ett annat land med miljardbefolkning som också drar till sig multinationella företag som vill sätta upp forsknings- och utvecklingsavdelningar för att nå nya massmarknader, hamnar generellt hela tiden före Indien. Men den förre vetenskapsattachén på svenska ambassaden, Stefan Jonsson, som också utrett det indiska innovationssystemet och som numer är professor i företagsekonomi vid Uppsala Universitet, han tror att just på det här området ligger Indien steget före rivalen Kina. Indiska regeringen satsar stenhårt på just frugal innovation inom många områden för att hundratals miljoner av landets fattiga ska få mer att äta, rent vatten att dricka, ström i hemmen, utbildning till barnen och bättre hälsovård. 2010-talet har utnämnts till ett innovationsdecennenium och en indisk toppdelegation var i Sverige förra året för att se vad vi har att lära ut på området, men professor Raghunanth Anant Mashelkar som forskat om frugal innovation och som dessutom leder landets innovationsråd och är vetenskaplig rådgivare till regeringen, han anser att främsta inspirationskällan hittar indierna hos sin egen nationalhjälte, och att frugal ingenjörskonst borde döpas om och istället heta Gandisk ingenjörskonst.