Hur står det till med kreativiteten i Kina?.

Kina gör en statlig jättesatsning på forskning och innovation. Men kan det konservativa utbildningssystemet lägga hinder i vägen? Vetandets värld fortsätter granskningen av de nya stora forskningsländerna genom att titta närmare på utbildnings- och forskningskulturen i Kina. Om krocken mellan gamla traditioner och synsätt och de nya, och om iver och ängslan hos en forskningsjätte i uppvaknande. Redan nästa år kan Kina gå om USA som det land som publicerar flest vetenskapliga artiklar citerade i den internationella forskningsdatabasen Scopus, och den kinesiska regeringen har slagit fast att över 2,5 procent av bruttonationalprodukten ska användas till forskning år 2020. Vad gäller volym, tar Kina alltså snabba steg mot att bli ett ledande forskningsland, men hur står det till med kreativiteten och uppfinningsrikedomen – och när kommer någon i Kina för första gången att få ett vetenskapligt Nobelpris? Hanna Sahlberg letar efter svar i Peking. Hon träffar bland annat Sun Yirui, förstaklassare och Sun Shujun, Sun Yiruis pappa. Sun Shunjun, precis som många andra kinesiska föräldrar, drillar sin unge son hårt i läxläsning, trots att han är kritisk till utbildningshetsen. – Du måste studera så här även om du inte vill, för alla andra gör det. Om du inte studerar så kommer du att gallras ut, säger han till sin son. Han är dock rädd för att resultatet av den här sortens utbildning liknar de vattniga konstgödselstinna frukterna som dykt upp i grönsaksmarknaderna de senaste åren. – Kina kan redan visa upp resultat, men låt säga att det handlade om tomater: de smakar inte så mycket som de borde, eftersom de fått tillsatser som gjort att de mognat för fort. I programmet hör vi också Qin Jun, proteinforskare och utvecklare av forskningsinstitutet Phoenix i Peking, Philippe Vialatte, chef för avdelningen för vetenskap, teknik och miljö på EU-delegationen i Peking, Xie Tao, hemvändande utbytesstudent och apputvecklare i Peking och Tang Yunjiang, redaktör på det populärvetenskapliga magasinet "Newton – kexueshijie".