Drottning Kristinas rätt till sina gener.

Drottning Kristina är en av våra mest omtalade och omskrivna kungligheter någonsin, trots att hon bara var landets regent i tio år. En fråga som diskuterats flitigt är hur det egentligen stod till med hennes könstillhörighet - var hon kanske någon form av hermafrodit? Med modern DNA-teknik har vi nya möjligheter att hitta svaret. Men frågan är: har vi rätt att rota i drottning Kristinas gener? Repris fr 20 maj 2010, sänds endast 23.07 den 16 februari. – Sättet vi ser på mänskliga kvarlevor är komplicerat – de är inte levande, som vi människor, och inte döda ting, som en sten, utan hamnar på sätt och vis i en egen kategori, säger bioetikern Malin Masterton, vid Uppsala universitet. I dagarna lägger hon fram sin doktorsavhandling "Duties to Past Persons: Moral Standing and Posthumous Interests of Old Human Remains", som behandlar just hur vi bör – eller rättare sagt inte bör – hantera mänskliga kvarlevor. Det hela började faktiskt med en förfrågan till bioetikern Mats G Hansson, om huruvida man skulle kunna ta reda på hur mycket kvinna drottning Kristina var, genom att göra en DNA-analys på kvarlevor av drottning Kristina, utifrån material som finns tillgängligt på Uppsala Universitet. Frågan landade till slut i Malin Mastertons knä. – Jag blev lite ställd till en början – hur kan man tänka sig att en död person kan skadas? Samtidigt så är det mycket personlig information som man i det här fallet skulle leta efter, säger hon. Frågan utvecklades till att handla om hur vi egentligen ser på mänskliga kvarlevor, och om man kan handla oetiskt mot ett skelett. När väger det vetenskapliga intresset tyngre än respekten för en sedan länge död och begraven individs personliga integritet? Redaktör: Peter Alestig.