Om Hanna Hellquists offentliga hundliv, Landerholmgate, triggervarning på Snövit, polisens "kortvariga effekter", Gertrude Rabaeus Stein och Graydon Carter.

Våren har kommit, fontänen är i gång och marmortassan avtäckt. Vad ska vi göra med alla högar av smutsiga underkläder som lydiga svenskar lämnar in? Vi ser fram emot att läsa om "Avvikare i Sverige" och har redan haft stor behållning av att läsa om giljotinen, när Thomas Steinfeld berättar om den i Svenskan. Varför beskrivs det som "kortvariga effekter" när polisen i två veckor kniper åt buset i Södertälje? Det funkade ju. Kontroverserna kring den nya filmen om Snövit visar bara att vi kan resa runt hela jorden, men även om vi förmår ta till oss en annan plats, förmår vi inte ta till oss en annan tid. Snart är alla sagor omöjliga, inte minst Pelle Snusk, som trots allt skrevs av en psykolog. Susanna minns hur hon bodde i samma trappuppgång som Tatiana Angelini Jolin, gift med Einar Jolin, som gjorde Snövits röst i första Disneyfilmen. Hela Landerholmhistorien är ytterligare ett exempel på när hanteringen av något rätt trivialt blir den verkliga skandalen. Lär de sig aldrig något? Nej tydligen inte: Hanna Hellquist blev förvånad över att folk tyckte det var konstigt att hon tiggde pengar till sin tax, trots att hennes bolag drar in över två miljoner om året. Kända skribenter har blivit just kändisar, som spelar på känslor och gör det privata offentligt. Det har blivit normalt att bete sig som ett barn fast man är vuxen. Kul med Johan Rabaeus premiär som Gertrude Stein på Dramaten. Camilla Thulins kostym och Ernst Billgrens scenografi får särskilda omnämnanden. Susanna konstaterar, efter en marknadsundersökning på COW parfymeri, att man inte talar om att man lyfter sig, men att botox är helt OK. Vad är nästa steg i normförskjutningen? Och sedan vår partner i inre exil: Graydon Carter och hans Air Mail.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.