Historiens hjälte är dess enda källa och giftbomber under gränsvärde

Historiens hjälte är dess enda källa och giftbomber under gränsvärde I tidningarna är han hjälten som räddat tre barn från att åka till Syrien och strida för Islamiska staten. Men - ingen mer än han själv kan bekräfta hans hjältehistoria. Om skadeståndsdomen för bilderna på en död man. Vilka konsekvenser får domen för journalistik och dokumentärserier på TV? I diskussionen om public service framtid har det pratats om slopad licens och införande av skatt. Vi har besökt Finland där man gått den vägen. Och så om russin som i veckan påstods vara rena giftbomben men alla ämnen var under gränsvärdena.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Att ha historiens hjälte som enda källa
Vi ska börja veckans program med en väldigt speciell historia. En berättelse som vi inte vet om den alls har inträffat. Huvudpersonen i den här historien är också enda källan till berättelsen han figurerar i. Det började med att tidningen Västerbottenskuriren skrev om organisationen SATA som skulle ha hindrat tre ungdomar från Umeå att ansluta sig till terrororganisationen Islamiska Staten. Detta genom att på svenska flygplatser spana efter ungdomar som ”tycks” vara på väg till Syrien eller Irak. Historien spreds vidare och slogs upp stort av flera riksmedier där huvudpersonen själv fick stor uppmärksamhet.

Men när vi börjar nysta i historien så hittar vi ingen som kan bekräfta historien. Det är nästan omöjligt att bevisa att något INTE har skett. Men efter att Jonna Westin och Tonchi Percan - och en hel del kolleger på andra medier - ägnat veckan åt att få oberoende bekräftelse på den här fantastiska historien så ringer det så många varningsklockor att vi inte hör någonting annat.

Låt oss börja vår berättelse på flygplatsen i Umeå - där de tre syskonen skulle ha övertalats att åka hem till föräldrarna istället för till slaktandet hos Islamiska staten.

Skadestånd för bilder på döende - men vad blir konsekvenserna?
I veckan kom beskedet att hovrätten river upp tingsrättens ”friande” dom när det gäller TV – serien Sjukhuset som spelades in vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 2007. När programmet sändes fick en familj av en slump se sin anhörige som just avlidit på tv. Domen har fått stor uppmärksamhet men vilka konsekvenser får den för journalistiken och för dokumentärserier på TV? Alexandra Sannemalm har tittat närmare på det.

Nedskärningar i Finland sedan licens blivit skatt
Här i Sverige väntar vi på den nya regeringens besked om hur public service ska finansieras i framtiden. Frågan har väckts senaste tiden med tanke på teknikutvecklingen. När fler av oss tittar på tv i mobilen eller på datorn, försvinner ju sakta finansieringen i ett system där man betalar för innehav av själva tv-apparaten.
För två år sedan övergav Finland – av samma skäl – licensen och införde istället en TV-skatt. Det här har förändrat hur publicservicejournalisterna ser på sitt uppdrag - och nyligen genomfördes stora nedskärningar på publicservicebolaget YLE sedan regeringen trots försäkringar sänkt nivån på anslaget till bolaget. Finlandssvenska frilansjournalisten Ingrid Svanfeldt har tittat närmare på hur den nya skattemodellen fungerar i Finland.

Giftbomben var under gränsvärdet
Det vankas ju december, första advent och jul och på söndag puttrar glöggen i grytorna i många svenska kök. Och vad passar väl bättre då än ett litet giftlarm om russin att toppa tidningarna med?

Råd och Rön använde sig av den här julkroken i veckan. I flera tester hittade man spår av bekämpningsmedel i russin som säljs i svenska affärer. Nyheten spreds som den här typen av giftlarm ofta gör till andra tidningar. Aftonbladet skrek ut rubriken: RUSSINPAKETET ÄR RENA GIFTBOMBEN.

Men i testerna som Råd och rön gjort framgår att bekämpningsmedlen som man hittat inte är i närheten av att nå upp till EU:s gränsvärden. Så om inget ämne i russinen når upp till ens i närheten av gränsvärdet. Varför ska det då larmas?