En kamp om verklighetsbeskrivningen: Naila Saleem, Stockholm

Utrikeskrönika 10 februari 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, torsdag.En kopp te kan lösa det mesta – så sägs det ganska ofta, i alla fall i det här landet.Haft en dålig dag på jobbet? Ta en kopp te.Bråkat med partnern? Fram med din bästa Earl Grey.Solen skiner äntligen? Njut av mynt-te och känn hur våren spirar.Frasen ”I’ll put the kettle on” – jag sätter på kannan – passar för att välkomna grannar såväl som grevar. Sedan finns förstås den eviga debatten om hur den bästa koppen görs: Ska det vara té eller mjölk först? Socker eller ej? Yorkshire, breakfast, Earl Grey?Teets plats i kostcirkeln har till och med fått ge namn åt måltider – teatime, afternoon tea, cream tea. Ja, min poäng börjar nog gå fram kring teets betydelse, inte bara som dryck utan också som tradition, som ett sätt att umgås, och inte minst som en tröst i tuffa tider. Och just det, tuffa tider, börjar bli verklighet för allt fler här.I takt med att gas- och elkostnaderna skenar knuffas allt fler brittiska hushåll in i det som kallas energi-fattigdom, med oproportionerligt höga kostnader för att värma sina hem. De ställs inför valet mellan eating or heating – mat eller värme. Det tak som finns för hur mycket el och gas får kosta höjs igen i april med mer än femtio procent.Så kallade food banks, alltså center som man kan komma till för att hämta matvaror om man har det illa ställt, de är nu fler än antalet restauranger som en minst sagt stor snabbmatskedja har i Storbritannien.Häromdagen fastnade jag för ett telefonsamtal. Det var en kvinna som ringde in till BBC för att prata om sina problem att betala elräkningarna. Rebecca berättade hur hon just nu stänger av eller sänker värmen hemma så ofta hon kan.Varje dag när dottern gått till skolan sänker hon termostaten och tar promenader istället för att vara i det kalla hemmet. Hon berättade hur hon gjort storkok och matlådor med pasta och färssås för att spara pengar – bara för att sedan våndas över hur mycket det kostar varje gång hon ska värma upp en av lådorna.Och Rebecca sade: jag skulle så gärna vilja koka upp en kanna vatten för te, men jag har inte råd. För varje strömbrytare, lampknapp och grad på termostaten, kostar för mycket pengar.Och i familjer som Rebeccas är det just nu för dyrt – med trösten och värmen som något så enkelt som en kopp te erbjuder.Stephanie Zakrisson, Londonstephanie.zakrisson@sverigesradio.se

10 Feb 20222min

Utrikeskrönika 9 februari Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok onsdag.I den lilla staden Mae Sot i norra Thailand har livet för invånarna förändrat radikalt det senaste året. Orten ligger precis på gränsen mellan Thailand och Myanmar. Det som skiljer de två länderna är bara den smala gränsfloden.På vissa ställen är avståndet mellan flodbankarna inte mer än 30 – 40 meter. Det känns som att det nästan går att ta på Myanmar. På andra sidan floden från Mae Sot ligger staden Maywaddy. Båda städerna lever mer eller mindre på gränshandeln i området mellan Thailand och Myanmar.I vanliga fall, när det inte är pandemi eller pågår strider på Myanmars sida av floden, så passerar tusentals fordon varje dag på de två broar som binder samman städerna med varandra.Det är överlastade långtradare, truckar och personbilar där man på ett fascinerade sätt lyckats lasta kartonger flera meter upp i luften enkelt säkrade med rep.Men nu är det tyst och öde vid de två broarna. Nästan ingen från Myanmar får lämna eller komma in landet för militärjuntan. De thailändska myndigheterna är inte heller så glada i att släppa folk över broarna eftersom man är övertygad om att alla som kommer från Myanmar är smittade med covid-19.Men det hindrar inte de personer som lever på gränshandeln. Både på Myanmars och thailändska sidan av floden slingrar sig smala vägar längs flodbankarna. En möjlighet att utnyttja tycker handlarna som de senaste året haft det svårt ekonomiskt eftersom pandemin och militärkuppen påverkat deras möjlighet att göra business vid gränsen mellan länderna.På flera undanskymda ställen längs floden har torftiga lastkajer byggts. Där lastas de enkla låga, smala och långa flodbåtarna till max och lite till. Från flodbanken ned till båtarna är det ett fall på runt 4 meter. För att få ned kartonger med allt från ostronsås, ris och chili till fryst kött, burar med getter och mikrovågsugnar så har man byggt rutschbanor där man skickar ned allt som ska transporteras på båtarna.Det är ett synkroniserat skådespel med lastbilar som kommer tungt lastade på den smala grusvägen, stannar till vid rätt rutschbana där lasten skickas ned i de små båtarna som när dom är, i mitt tycke, överlastade snabbat tar sig vidare till Myanmar sidan av floden. Allt övervakat av den lokala bossen som med bister min håller koll på varenda kartong och förpackning som transporteras.Det är han som bekostat bygget av lastkajerna och nu ska investeringen betala sig. När jag frågade honom om affärerna går bra svarade han med ett stort tandlöst leende att så länge Myanmars militär inte genomför flyganfall på andra sidan så sover han gott om nätterna. Jag tolkar det som att affärerna, eller låt oss säga, svarthandeln går bra. När jag åker vidare på den thailändska sidan av floden och kommer runt en liten flodkrök ser jag på andra sidan floden, alltså i Myanmar, flera enorma byggen mellan de gröna palmerna. Jag räknar till 23 höga lyftkranar. Det är kinesiska företag som bygger ännu ett av många enorma kasinon som uppförts i Myanmar de senaste åren.Vid bygget pågår full aktivitet och vi försöker få kontakt med dom på andra sidan floden. Efter en stund när en man i grön uniform viftar åt oss att åka vidare inser vi att det är kinesisk arbetskraft som bygger kasinot. Här är vi alltså, vid något som kan beskrivas som en krigszon och konstaterar att svarthandeln över floden pågår för fullt och mitt i allt bygger kinesiska företag ett kasino med importerad arbetskraft. Min thailändska kollega säger att möjligheten till att tjäna pengar har en enorm drivkraft. Jag har svårt att säga emot.Peder Gustafsson, Bangkokpeder.gustafsson@sverigesradio.se

9 Feb 20223min

Utrikeskrönikan 8 februari 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Berlin, tisdag.Om du har varit i Berlin någon gång de senaste 30 åren så är chansen stor att du har suttit på ämnet för den här krönikan, i alla fall om du åkt buss eller tunnelbana genom stan.För där, i Berlins kollektivtrafik är sätena klädda i ett tyg vars motiv ser ut som en blandning av camouflagemönster och röd-blå-svart-vita maskar som liksom slingrar sig om varandra.Ja, ni hör ju, mönstret som officiellt heter Urban Jungle är inte direkt vackert och man helst inte ska titta på det för länge, av risk för att bli yr och lätt illamående.Designen är ett resultat av det som driver formgivare av kollektivtrafikstyger världen över, ju rörigare mönster och plottrigare färgkombinationer ju bättre, för det avskräcker klottrare. En enfärgad yta är som att dela ut en inbjudning till folk med spritpennor att föreviga en kärleksförklaring eller att konstatera just de varit just här. Så inte undra på att graffittins högborg Berlin trumfar med det gyttrigaste av mönster.Med över 30 år på nacken har maskmönstret blivit en inofficiell Berlin-symbol, så ikoniskt är den kallas Berlin-Burberry. Berlins lokaltrafikbolag BVG har de senaste åren krängt allt från mobilskal till barnleggings och vattenflaskor med mönstret i en speciell fan shop. När kompisar flyttar tillbaka till Sverige, är ett par badbyxor eller en sjal med det krälande maskmönstret den givna avskedspresenten.När BVG för fyra år sedan slog sig ihop med ett välkänt tyskt sportvarumärke, stod folk i kö i timmar för ett par sneakers med maskmönstret på hälkappan, även om det säkert bidrog att skorna dessutom gällde som årskort i kollektivtrafiken.Men nu är det slut på det roliga.För mannen som i mitten på åttiotalet skapade mönstret vill ha tillbaka sitt maskmotiv. Maskarna var nämligen bara tänkta att kräla på pendeltågssätena, BVG hade inte köpt rättigheterna till bussar och tunnelbanan.Så upphovsmannen gick till domstol och fick nyligen rätt i första instans. De mönstrade prylarna får inte säljas längre och enbart det faktum att domslutet överklagats har räddat BVG från att i nuläget behöva riva ut säten för en kvarts miljard kronor.Designerns advokat föreslog att ville BVG spara pengar kunde de ju måla stolarna med svart färg.En ganska oförsonlig hållning efter mer än trettio år, kan man tycka men faktum är att BVG åtminstone delvis får skylla sig själva. För samtidigt som lokaltrafikbolaget sålde alla upptänkliga kringprodukter och tapetserade sina egna konferenslokaler med mönstret svarade man den numera 89-årige designern att hans skapelse var "för ful" för att skyddas av upphovsrätten.Det var ett slag i ansiktet, säger mannens advokat till tyska medier. Och Berlinfetischisterna, de är på designerns sida.Gympaskorna med det maskiga mönstret säljs nu för det mångdubbla på nätet.Caroline Salzinger, Berlincaroline.salzinger@sverigesradio.se

8 Feb 20223min

Utrikeskrönikan 7 februari 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vart är vi på väg? Vår resa börjar i en gyllene trappa i ett torn byggt av fåfänga, fast egentligen började den nog betydligt tidigare. När väljarna inte längre kände att dem lyssnats på och när avståndet till huvudstaden blev så långt att uppgivenheten och ilskan nästan kokade över och den som sen lovade förändring i mångas ögon inte ändrade särskilt mycket. När sen mannen med den gyllene trappan så småningom, efter fyra kaotiska år, helt ogrundat ifrågasatte valet han förlorade 2020 och med stormningen av Kapitolium den 6:e januari, är det många menar att resan var nära att ta slut. Nu skulle man skulle kunna argumentera för att den amerikanska demokratin ändå mår ganska bra att den stod emot försöken att omkullkasta ett demokratiskt val, att institutionerna och konstitutionen höll stånd och demokratin kan rulla vidare.Det nu 10 månader kvar till mellanårsvalen här i USA och redan nu börjar valfebern kännas av. De mest uppmärksammade är naturligtvis valen till kongressen som mycket väl kan tippa Demokraternas sköra majoriteter i bägge kamrarna till Republikanernas fördel. Men det står valbara poster på spel på alla nivåer över hela landet. Redan nu laddar guvernörs- och borgmästarkandidater krigskassorna. Och i Mar-o-lago i Florida står friarna på rad för att får Donald Trumps välsignelse. Och samma sak i Vita huset, där hoppfulla ber om Joe Bidens. Nu brukar ju valfeber vara något positivt. Något som mobiliserar väljare, vässar politiska argument och ökar engagemanget. Här i Georgia har tillexempel ett val som sällan rönt särskilt mycket uppmärksamhet helt plötsligt hettat till. Valet som secretary of state – den tjänsteman här är den högste ansvarige för genomförandet av valen i delstaten. Republikanen Brad Raffensperger som trots enorma påtryckningar efter presidentvalet 2020 ändå godkände valresultatet och upprepade gånger understrukit att allt gick rätt till utmanas nu av minst två kandidater, som ifrågasätter det, och i alla fall en har fått den förre presidentens fulla stöd. Påståendet om några större oegentligheter finns det ju inte några som helst belägg för, trots granskningar och domstolsprövningar utan motstycke. Men Georgia är långt ifrån den enda delstaten där högste valförrättare verkar vara en eftertraktad post bland de som delar den uppfattningen. Enligt public service radion NPR, planerar förnekare ställa upp i minst hälften av de delstater där såna val hålls. Redan är det en stor del av amerikanerna som tror på påståendet att presidentvalet 2020 var riggat trots att inget talar för det och ännu större del, tvåtredjedelar anser att själva demokratin är i fara, enligt en färsk undersökning.Så den stora frågan är egentligen inte om republikaner eller demokrater kommer att vinna i höst. Den stora frågan är nog, som sagt, vart är vi på väg?Patrik Holmström, Atlantapatrik.holmstrom@sverigesradio.se

7 Feb 20223min

Utrikeskrönikan 4 februari 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, fredag.Han var en go gubbe, rolig och pedagogisk. Varje lektion inledde han med "Welcome ladies and germs". Sen satt han på en yogaboll och studsade upp och ned och kastade en tennisboll till den som han ville skulle svara.Min 21 åriga dotter beskriver en av favoritlärarna på Anglo-American School i Moskva där hon precis som ytterligare två av mina barn var elever.Nu har hon chockat sett bilderna och hört från kompisar, som bor kvar i Moskva, hur favoritläraren gripits i ryska tullen med tio gram marijuana och sju gram hascholja i augusti förra året. Varför Ryssland inte officiellt sagt att han gripits förrän nu är oklart.I dagarna gjorde polis räder på skolan i jakt på lärarens lager. Han anklagas för att driva en droghandel på skolan, alltså att han skulle langa till eleverna.Ha, säger min dotter, varför skulle han göra det, det är ju hur lätt som helst att köpa droger i Moskva för den som vill, via nätet eller kontakter. Inga problem alls, säger hon. Och vi minns hur ryska elever, vars föräldrar tillhör den superrika oligarkeliten, åkte fast när de langade till sina kompisar. De kickades raskt ut, sina elitföräldrar till trots.För nog må amerikansk inställning till hasch och marijuana vara en annan än den svenska, men på skolan råder totalförbud för droger.Historielärare Fogel hade medicinsk marijuana, med recept och läkarutlåtande i sitt bagage, utskrivet efter en ryggoperation i USA. Enligt försvaradvokaten var Fogel inte medveten om att det var förbjudet i Ryssland.I Sverige hade Fogel fått böter eller kanske ett halvår i fängelse. I Ryssland riskerar han 20 års fängelse, som utpekad langare.Fogel hade diplomatstatus från ambassaden fram till några månader före han greps. Det hade alla de amerikanska lärarna på skolan, men när USA utvisade ett antal ryska diplomater svarade Ryssland med att tvinga ambassaden i Moskva till ett minimum anställda. Så lärarna förlorade sin diplomatiska status.Den diplomatiska krisen mellan USA och Ryssland påverkar skolan. Lärare får inte visum, många utländska affärsmän har lämnat landet och idag finns bara 800 elever på skolan mot nära 1 500 när mina barn gick där.Dottern tycker synd om sin gamla historielärare. Han skulle ju snart gå i pension, säger hon och tänker på hans söner, båda i hennes ålder och som hon också gick i skola med, och på hans fru som också arbetar på skolan, men som nu utpekas i de ryska anklagelserna för att ha försökt “göra sig av med bevis” när hon på bild var ute med soporna.Maria Persson Löfgren för P1 morgonmaria.persson_lofgren@sverigesradio.se

4 Feb 20223min

Utrikeskrönikan 3 februari 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Washington, torsdag.Jag fick en fråga på sociala medier om jag kunde förklara storheten med amerikansk fotboll. Han som ställde frågan skrev att sporten mest verkar bestå av en himla massa avbrott, anpassade för TV-reklampauser.Jag tänker att jag börjar med sportens superstjärna Tom Brady. I veckan gick han i pension efter 22 säsonger, främst i laget New England Patriots. Och hyllningarna till den tveklöst bästa spelaren någonsin, har inte velat ta slut. Brady är quarterback, nyckelspelaren i ett lag, och har vunnit sju Super Bowls, finalen i den amerikanska ligan NFL. Det är fler än någon annan spelare i historien och han har slagit i princip alla andra rekord också. Men det som gör honom särskilt unik är att han spelat så bra så länge, han är 44 år och fortfarande på toppnivå, i den mycket fysiskt krävande sporten. Här i USA jämförs han inte med andra NFL-spelare utan med idrottslegender som Muhammed Ali, Wayne Gretzky och Michael Jordan. Det är inte för inte som Tom Brady går under smeknamnet geten, the Goat: greatest of all time. Brady är också känd för att lett sitt lag till seger i några av de mest otroliga vändningarna från underläge.Och det är dramatiken i amerikansk fotboll som lockar mig mest. Att allt verkar stå på spel i varje givet ögonblick. Varje passning känns monumental. Så fort quarterbacken ger ifrån sig bollen kan motståndarna lyckas fånga den, vilket ändrar hela maktbalansen i matchen. Det är också i grund och botten en strategi-sport, tvärtemot vad man kanske tror när man ser 150-kilosbjässar i hjälmar och axelskydd dundra fram över planen. För trots de brutala tacklingarna påminner amerikansk fotboll om schack. Det handlar om att hitta luckor i motståndarens försvar genom förutbestämda uppställningar och välplanerade drag, så kallade plays.Absolut, det är också många pauser. Och NFL är såklart beroende av de där reklamavbrotten. I årets Super Bowl-final om en och en halv vecka kostar 30 sekunders reklam nära 60 miljoner kronor.Och sporten är långt ifrån perfekt. Risken för hjärnskador är dokumenterad och ligan NFL har en historia av att agera cyniskt när det gäller risken för skador och även när det gäller spelares olagliga beteende utanför planen.Men storheten ligger i de där stunderna när en spelare tar sig förbi muren av motståndare och springer och TV-kommentatorns adrenalinstinna referat får pulsen att stiga, och på några sekunder kan allt ha förändrats.Den brittiska journalisten Gerard Baker skrev för flera år sen att han övergett fotboll för amerikansk fotboll. ”Visst, fotboll är the Beautiful game, som det ju brukar heta, skrev han. Men amerikansk fotboll är schack med verkliga pjäser som försöker knocka varandra. Det blir inte vackrare än så”.Just knockandet är inte min favoritdel. Men har man någon gång sett Tom Brady kasta en perfekt spiralpass så måste man hålla med om att DET är vackert på riktigt.Cecilia Khavar, Washington cecilia.khavar@sverigesradio.se

3 Feb 20223min

Utrikeskrönikan 2 februari 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stevns onsdag.Nä, vänta lite, Steowns. Eller kanske heter det Stevns?Äh, det ligger så nära Köpenhamn. Vi säger Köpenhamn, onsdag. För hur man uttalar namnet på den lilla lantliga kommunen några mil söder om Köpenhamn, har jag inte riktigt kommit underfund med. Jag berättade för en dansk kompis att jag skulle dit i veckan på reportagejobb, men hon förstod faktiskt inte vart jag skulle. Det stavas Stevns, men uttalas alltså Steouwns. Tror jag.Såhär säger Google.Jag tror jag ska försöka undvika att säga namnet på kommunen i mitt reportage.Hursomhelst. Som Danmarkskorrespondent är det många som frågar: hur kan du begripa vad de säger?Men, kära vänner, det är ju inte det som är problemet. Att förstå danska är inte svårt. Man lyssnar bara på vad de säger, så ger det sig.Det svåra, snarare, är att försöka ta sig genom de danska diftongerna, de där glidningarna från en vokal till en annan, utan att köra i diket. De där ao, eo - och ja, det är svårt även för en skåning. Det där med danska och skånska är bara en gammal skruttig fördom.Senaste veckan är det egentligen inte Stevns som varit mitt största danska problem. Det finns ett annat danskt ord jag gått och övat på men inte fått till. Google, hur säger man ”jag är mycket irriterad”, på danska?Det är ju svårt att bemästra, danska. De säger att det är ett av världens svåraste språk att lära sig. Och jag tror dem. Och ærgrer, att vara otillfreds, lite småirriterad, skulle kunna vara danskans svåraste ord, i all sin skenbara enkelhet. Och det ærgrer mig att inte kunna uttala det ordentligt - trots att jag gått och övat hela veckan.Så kanske är det när man är småsur i Stevns - när man ærgrer sig i Stevns - som faktiskt var fallet i veckan, kallt och blåsigt som det var - att det är då som det blir alldeles uppenbart att jag inte är och aldrig kommer bli, riktigt dansk.Samuel Larsson, Köpenhamnsamuel.larsson@sverigesradio.se

2 Feb 20223min

Utrikeskrönika 1 februari 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Belgrad, tisdag.Veganskt eller kött? frågade servitören medan han slätade ut den vita duken. Veganskt, varför frågar han det, tänkte jag och svarade instinktivt kött.Jag gillar att ta seden dit jag kommer och Balkan är erkänt köttfixerat. På frukostbuffén tidigare samma dag var riven vitkål det enda gröna alternativet till chark- och ostprodukterna.Men på restaurangen på tennisstjärnan Novak Djokovic familjeägda tennisklubb blev jag medveten om ett annat Belgrad: det stod inga askkoppar på bordet och menyn bestod av quinoa och avocado.Där dominerar Novak Djokovic renlevnadsideal. Den serbiska tennisstjärnan ser sin kropp som ett tempel. Hans diet rapporteras vara till stor del vegansk, gluten- och sockerfri, och han börjar sin morgon med yoga och ett glas vatten.Tennisstjärnan hade hälsoproblem som ung, och säger själv att det var först när han ändrade livsstil som han blev av med de problem som hindrade honom från att bli bäst.Djokovic kultiverar samtidigt en andlig sida, där han gett utryck för New Age-liknande ideal. Han laddar sin kropp med positiva joner, tror på telekinesi och telepati och var nära att avstå en armbågsoperation eftersom han tvivlar på modern medicin och sätter sin tilltro till kroppens egna förmåga. Djokovic vaccinmotstånd, som antagligen kan förstås ur det perspektivet, är efter att han stoppades från spel i Australian Open, numera världskänt.Bortsett från de mest excentriska egenheterna uppfattar jag Djokovic inställning som hyggligt vanlig på Balkan. För parallellt med tidigare nämnda köttvurm existerar också en närmast helig syn på det naturliga, oförstörda. Närodlat, ekologiskt, fritt från gifter. En påse grönsaker från den egna odlingen kan vara det finaste man kan ge till en vän.Och i en region där miljöförstöring är ett stort problem, där luften är svår att andas hela vintrarna på grund av kolkraft och bilavgaser, kan man förstå var en sån rörelse hämtar kraft. Många pratar om det som odlas på industriell skala som giftigt och onyttigt. En person berättade att han aldrig dricker lokal öl, för att ha inte litar på vattenkvaliteten. En låg tilltro till myndigheter och institutioner gör säkert sitt.Hur befogad oron är vet jag inte, men skandalen för några år sen, när det avslöjades att företag sålde produkter i Östeuropa med sämre kvalitet än i Väst, trots att det enligt förpackningen skulle vara samma produkt, ger väl visst stöd för uppfattningen.Ett annat uttryck den här medvetenheten tar sig är de stora protester mot litiumutvinning som pågått i Serbien i flera månader. Demonstranterna vill helt stoppa all framtida utvinning som man säger kommer förgifta grundvatten och förstöra odlingsbar mark.Miljödemonstrationer som Novak Djokovic såklart har stöttat.Filip Kotsambouikidis, Belgradfilip.kotsambouikidis@sverigesradio.se

1 Feb 20223min