Framtidsråd från olyckskorpen: Marie Nilsson Boij

Utrikeskrönikan 16 februari 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Paris tisdag,

Jag hade inte varit tillbaka i Paris i ett halvt dygn förrän jag trampade rätt i hundbajs. Lite ovana vid de franska ovanorna efter en vecka utomlands och sedan någon sekunds tankspriddhet räckte. På Paris trottoarer måste man vara på helspänn.

Märkligt nog. Obegripligt nog. Varför plockar parisarna inte upp efter sina hundar? För även om man kan lära sig att navigera skickligt och uppmärksamt så är jag helt säker på att det inte bara är vi utlänningar som kommer hem med oönskade rester under sulorna.

Så går man in med skorna på och sen kryper barnet där och fy... Varför binder de ris för egen rygg på det här sättet? Då flög det in en liten olyckskorp och satte sig på mitt skrivbord.

– Som med kärnkraften, menar du?

– Vad då kärnkraften, att president Macron vill storsatsa och bygga 6 eller kanske 14 nya kärnkraftverk för att säkra energiförsörjningen när de fossila bränslena ska bort?

– Just det, sa korpen. Nu håller ni på och löser en sedan länge allmänt känd klimatkris, i elfte timmen, genom att öka på en annan sedan länge känd men just nu mindre akut kärnavfallskris.

– Men alltså, det är ju inte 14 nya Barsebäck han ska bygga? De är ju nya supereffektiva och moderna, försökte jag.

– Modernt kärnavfall menar du?

Korpen tittade på mig med huvudet på sned.

– Macron vill ju också att vi ska effektivisera vår energiförbrukning och storsatsa på sol och vindkraft.

– Ja, ni människor har ju byggt in er i en värld där ni inte ens kan öppna en dörr utan el längre, och nu ska hela bilflottan ställas om också.

– Elbilar är väl ändå bra? I Paris skulle 7900* liv räddas per år utan bensin- och dieselbilar, sa jag.

– Apselut, sa korpen. Jag ser bara inte riktigt hur den här på så sätt välkomna omställningen ska gå till utan att ni drar på er nya miljökriser.

– Vi får väl ändå hoppas att forskningen när det gäller batterier och återvinning går framåt.

– Mm, och den här polyestersatsningen? Avbröt olyckskorpen.

– Ja det är ju positivt att plastskräp kan återvinnas till kläder, istället för att bli en del av de nio miljoner ton plast som varje år hamnar i havet*, svarade jag.

– Mm, fast handen på hjärtat, sa korpen. Ni ersätter miljöskadligt producerade bomullskläder med miljöskadande polyesterkläder*, som aldrig förmultnar utan bara blir mindre och mindre platsbitar, som i värsta fall slutar som fiskmat, med effekter ni inte kan överblicka. Det är så ni funkar, ni människor.

– Vad menar du?

– Ni är sjukt smarta, åker till månen, transplanterar hjärtan, men faller hela tiden för den kortsiktiga njutningen. Redan i bibeln gjordes den analysen. Ni väljer hellre den breda vägen och så får ni andra problem på halsen istället. Ni har inte funderat på att satsa på innovationer som inte skapar nya problem för er?

– Alltså sakta i backarna, hur många lösningar på världsproblem har ni olyckskorpar egentligen bidragit med?

– Hur många världsproblem har vi korpar skapat, kanske man då först måste fråga sig? Frågade korpen och såg riktigt förnärmad ut.

– Jag vill bara i all välmening peppa er människor att tänka efter före framöver, så blir det inte lika mycket att städa upp för er sen, sa den kolsvarta olyckskorpen och försvann sedan lika fort som hon kom med ett par kraftfulla vingslag.

Marie Nilsson Boij, Paris

((Referenser:

*L'Observatoire Régional de Santé Île- de- France (ORS),

One Ocean summit i Brest 9-11 februari 2022

Sveriges konsumenter, Naturskyddsföreningen, SustainaSearch