Att rädda gamla stenar: Marie-Louise Kristola, Auzelles

Utrikeskrönikan 25 mars 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Auzelles, torsdag.

Mitt i byn står den lilla kyrkan med anor från 1100- och 1200-talet. Nyrenoverad och fin.

Går man närmare kan man se att gångjärnen på entrédörren är dekorerade med fyra människohuvuden, två djurhuvuden, en fågel och hästskor. "Le passé a de l'avenir" – det förflutna har en framtid – , som det står på hemsidan Le Petit Patrimoine, där kyrkan också finns beskriven.

På Le Petit Patrimonie, "det lilla kulturarvet", kan den som vill hjälpa till att dokumentera alla möjliga små kapell, torn, solur, brödugnar, kvarnar, hyddor, fontäner, tvättstugor, brunnar och annat som inte klassificeras som historiska monument men ändå tillhör det franska kulturarvet och inte får glömmas bort, skriver de ansvariga för sidan.

Borgmästaren i Auzelles, med 387 invånare, berättar att kyrkrenoveringen varit en tung post i kommunens budget, men nu är det klart. Det förflutna har en framtid. Om det skyddas på rätt sätt.

Ett sätt är att inte tillåta vad som helst för nära dessa vackra stenar, "les vielles pierres", som vi är så många som älskar i de små franska byarna som kan räknas i tiotusentals.

Marie Paul, som lämnat Paris för att öppna vandrahem i byn, ville till exempel sätta upp solpaneler på taket för att få klimatsmart energi. Men si det gick inte. Solpaneler är inte tillåtna inom en radie av femhundra meter runt kyrkan.

Marie Paul förstod inte riktigt. Hennes tak var ju orienterat bort från medeltidsbyggnaden, och det handlade bara om två stycken?

Men det spelar ingen roll. Ska man skydda gamla, vackra stenar så ska man. Och reglerna är – ja, "sten"-hårda.

Marie Paul suckar över det franska regelverket som också gör att byggnadsprojekt kan stoppas i flera år av arkeologiska utgrävningar som först måste till för att skydda historiskt kulturarv.

Liknande regler finns ju även i Sverige där det är förbjudet att ta bort eller skada fornlämningar.

Vill man bygga i närheten av en sådan plats behöver man både gott om tid och en hel del pengar, skriver tidningen Hem och Hyra, då eventuella utgrävningar för att dokumentera fornlämningarna kan dra ut på tiden.

Det är klart att det förflutna ska ha en framtid. Men vår tid då? Hur ska den räddas för framtiden? Har vi de regler som behövs för det?

Att tillåta solpaneler nära kyrkan i fler franska småbyar kanske vore ett riktigt bra sätt att rädda nutiden för framtiden, om vi tillåter oss att tänka lika mycket framåt som bakåt. Så att Le présent a de l'avenir.

Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent
marie-louise.kristola@sr.se