Männen i mitt liv: Stephanie Zakrisson, London

Utrikeskrönikan onsdag 1 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Paris Onsdag, Frankrikes första dam, president Emmanuel Macrons fru Brigitte Macron har hamnat i blåsväder. Hon är en mycket diskret person så det hör inte till vanligheten. Men när Madame Macron fick frågan vad hon tyckte om att Frankrike nu fått sitt eget hen iel, som är en blandning mellan han il och hon elle, sa hon: "Franska språket är så vackert, och två pronomen räcker." Men det finns det många som inte håller med om. Till exempel alla de som varken vill definiera sig som kvinnor eller män. Enligt en undersökning från det franska opinionsinstitutet IFOP gäller det för 22% av de franska 18-30- åringarna. Dessa har nu alltså fått ett personligt pronomen på prov när ordboken Le Petit Robert tagit in ordet i sin digitala upplaga. Men de språkliga hindren för den gruppen stannar inte där. Det franska språket är ju som bekant otroligt könsfixerat. Alla substantiv är antingen maskulina eller feminina, vilket bestämmer vilka artiklar man ska använda och hur adjektiven ska böjas. Även verbformerna ändras i vissa fall, beroende på om det är en man eller kvinna som gör något. Till exempel: "en vacker pojke" översätts till "un beau garcon ", medan "en vacker flicka" blir "une belle fille". Ett neutralt sätt att beskriva vacker finns inte i ordboken, än. Även om jag såg fusionen belleau föreslås i en text om inkluderande språk. Vän av ordning skulle dock påminna om att den maskulina formen i franskan också har en neutral funktion. Till exempel: Om du behöver ett personligt pronomenen för en grupp på låt oss säga 19 kvinnor och en man tar du den manliga varianten för dom ils. Om snubben skulle behöva gå iväg ett slag är det dock den feminina varianten elles som gäller. Varför detta är självklart blir det allt svårare att förklara för unga kvinnor. När jag berättade om införandet av pronomenet iel hen för min 16-åriga dotter så var hennes spontana reaktion: "Wow, vad bra!" När jag sedan tillade: "Så framöver blir det en tredje form för alla pronomen, adjektiv, artiklar och verbändelser att läsa sig.", blev hon helt vit i ansiktet. Det var bland annat med tanke på sådana som hon som inte har franska som modersmål som utbildningsminister Jean-Michel Blanqer försökte argumentera mot införandet av iel. "Våra unga och invandrare har det tillräckligt tufft som det är med detta svåra språk."Ett enklare alternativ är ju att banta språket till att mer likna det svenska, så att både pojkar och flickor är vackra, helt enkelt.Istället för att lägga till en tredje form tar man bort en, förslagsvis den maskulina då för att det inte ska kännas så mossigt. Å andra sidan, vilket är syftet med språket? Förutom att kunna förstå, göra sig förstådd, och visa vem man är? En möjlighet att uttrycka sig exakt? En möjlighet att få sjunka in i en värld av nyanser och rikedomar?Då är det ju välkommet med nya uttryck, som sätter ord på samtiden. Det blir spännande att följa det franska språkets modernisering. För jag håller med Brigitte Macron. Franskan är så vacker. Men det räcker ju tyvärr oftast inte med att vara vacker. Marie Nilsson Boij, Parismarie.nilsson-boij@sverigeradio.se

1 Des 20213min

Utrikeskrönika 30 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok, tisdag.Antivaxx-rörelsen hörs allt högre på vissa platser runt om i världen. I Australien och Nya Zeeland har det den senaste tiden varit flera stora demonstrationer i ländernas största städer. Det man protesterar emot är inte bara uppmaningen från myndigheterna att ländernas befolkning ska vaccinera sig mot Covid-19. Man visar en stark avsky mot de regelverk som kommer med allmän vaccinering. Regler som att alla som jobbar inom sjukvården eller andra viktiga samhällsfunktioner måste vara vaccinerade för att få gå till jobbet eller att bara de som är vaccinerade är välkomna på krogen.Det är något som man kan ha många åsikter om, både för och emot.I flera av de sydostasiatiska länderna har det också varit folkliga protester som har med vaccinering att göra. Men då om att det inte finns tillräckligt med doser, att det tar för lång tid för befolkningen att bli vaccinerade och en orättvis fördelning.Till och med i det i vanliga fall så vaccinskeptiska Filippinerna har det förekommit protester mot att myndigheterna inte har lyckats få ut covid-vaccin till befolkningen snabbt nog.I Thailand byttes kraven från pro-demokratiska till att regeringen måste avgå för att man inte lyckats få fram tillräckligt med vaccin till befolkningen.Visst finns det vaccinskeptiker i länderna, men det handlar framför allt om vilket vaccin man ska få. I flera länder finns det en utbredd misstro mot de kinesiska vaccinen.Bortsett från frågor om de kinesisktillverkade vaccinens säkerhet och effektivitet har framför allt thailändska, laotiska och kambodjanska kritiker sagt att ländernas regeringar har för stort förtroende för de kinesiska vaccinen. Många menar det visar att ländernas regeringar gör sig allt mer beroende av Kina. Med tanke på att tillgången av vaccin har blivit en politiskt kopplad fråga kräver allt fler som är skeptiska till Kinas ökade inflytande i regionen de Kina tillverkade vaccinen ska ersättas med doser som kommer från andra delar av världen.Sedan en tid vaccineras alla skolelever i Thailand. Nyligen trendade hashtagen "Pfizer för studenter" högt på sociala medier. Det finns flera orsaker till det. Några säger att det beror på att det finns en oro hos unga för biverkningar av de kinesiska vaccinen. En annan anledning är att studenter är rädda för att Pfizer vaccinet, som regeringen säger att skolungdomar får, på något sätt skulle ha bytts ut mot kinesiska doser men med Pfizer etikett på förpackningen. Risken är troligen väldigt liten men det är en fingervisning på hur litet förtroende unga thailändare har för regeringen.Samtidigt som delar av befolkningen i flera länder väntar på att bli vaccinerade pågår en handel med vaccinationstider och doser på nätet. Människor som har råd att köpa vaccin på privata sjukhus bokar sig för vaccinering på flera olika mottagningar och säljer vidare sina tider och doser till dem som kan betala. Det i sig skapar en vaccinerad rik elit och en mindre bemedlad ovaccinerad. I många länder i Sydostasien är det den del av befolkningen som redan innan pandemin hade det knapert som nu fått det ännu sämre och kanske mest av alla både vill och bör få vaccin.Så på samma gång som antivaxx-rörelsen i rika länder protesterar mot massvaccinering så önskar miljontals fattiga människor inget hellre än att få tillgång till vaccin så de får en chans till ett drägligt liv.Peder Gustafsson, Bangkokpeder.gustafsson@sverigesradio.se

30 Nov 20213min

Utrikeskrönika 29 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, måndag.Om man vet att slutet är nära, vad skulle man då skriva i ett sista meddelande? Vem går det sista telefonsamtalet till? Är det till pappa, lillasyster, eller till kärleken?Det här tänker jag på efter dödsolyckan i den Engelska kanalen förra veckan, då 27 personer dog. Och jag tänker på 24-åriga Mariam – ett av offren i den sjunkna båten.Mariam kom från irakiska Kurdistan och hennes fästman bor här i Storbritannien. Hon hade inte sagt till honom att hon skulle försöka ta sig den farliga vägen över Engelska kanalen. Han hade stoppat henne i så fall, säger släktingarna i medier. Men strax innan hon klev i den uppblåsbara båten tog hon ett foto, skickade det till honom och skrev "jag är på väg till dig."Men Mariam och 26 andra ombord på båten nådde aldrig sitt mål – deras resa genom livet slutade istället i det kalla vattnet i den Engelska kanalen.Vägen från de franska stränderna till den brittiska sydkusten med de rangliga, överbelastade båtarna har blivit allt vanligare de senaste åren. Ett skäl till det är försöken att täppa till andra rutter som smugglarligorna använder. En av de vanligaste vägarna har tidigare varit via lastbilar. Personer har bundit fast sig på undersidan av lastbilar som körts genom kanaltunneln, eller smugglats ombord på någon av färjorna.För två år sedan upptäcktes en lastbil som fraktats till Storbritannien från Frankrike, full med människor. 39 personer dog ombord på den lastbilen. Den hade varit så full att den under färden blev mer än 35 grader varm och syret tog slut. De kvävdes till döds.BBC släppte nyligen en dokumentär om jakten på smugglarligan bakom och om vad som skett under lastbilens färd. Inuti lastbilen, bredvid högar av kläder som offren klätt av sig i värmen, hittades runt 50 mobiltelefoner. Många av dem innehöll desperata avsked, när de ombord insett vad som höll på att hända.I ett meddelande stod: "Jag kan inte andas. Jag kommer inte nå fram."I ett annat, skickat till en mamma: "Förlåt mig, jag älskar er." Följt av flera missade samtal.Ett sista försök att säga farväl.Efter den tragedin uppdagades ett avancerat nätverk av smugglare och flera av de som låg bakom sitter nu i fängelse. Efter olyckan förra veckan har de brittiska och franska regeringarna återigen lovat att de till varje pris ska stoppa smugglarna som skickar människor över Engelska kanalen.När Mariams båt började ta in vatten utanför den franska kusten försökte hon under sina sista ögonblick i livet lugna sin fästman. Hon skrev att räddningsinsatser var på väg, att allt skulle gå bra.Stephanie Zakrisson, Londonstephanie.zakrisson@sverigesradio.se

29 Nov 20213min

Utrikeskrönika 26 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Berlin, fredag.Och så var det det där med tyskarna och nakenheten. Som Tysklandskorrespondent är det svårt att i längden komma runt en betraktelse om detta, härom månaden när jag såg en man göra naken-yoga på gräsmattan vid riksdagshuset, då var det riktigt nära.Tror ni mig inte så har jag bildbevis på Instagram på hur mannen stod där, i nedåtgående hunden för att vara exakt, med ändan mot solen och mot oss på promenadvägen mot centralstationen. Men ingen i närheten höjde på ögonbrynen, allra minst poliserna. Jämför det med uppståndelsen som Naken-Janne orsakade i Sverige en gång i tiden.Det vart inget då, men nu, efter att ha varit på dag-spa här i Berlin, så är det dags. Att spaet är “textilfrei", att det alltså råder förbud mot att bära andra plagg än badrock, det förmedlades som den självklaraste sak i världen. Men nog krävde det viss tillvänjning att trava runt i Eva-kostymen bland en massa främlingar mitt i centrala stan, men det som gjorde upplevelsen fullständigt absurd var att det samtidigt rådde munskyddskrav.Så där, i det vidsträckta, orientaliskt inredda spaet flanerade vi medelålders återhämtningsnödiga omkring, mellan kallvattenpoolen och mineralbadet, näcka och grisskära efter bastuns hetta men med medicinska munskydd duktigt draperade över mun och näsa. För så är det ju här, att munskydd har blivit så självklart att man faktiskt känner sig just naken utan det, medan att spatsera de facto-näck bland främlingar för många här inte är någon stort alls.Särskilt i Berlin och längs Östersjökusten, i delstaten Mecklenburg Vorpommern uppger till exempel halva befolkningen i en undersökning att nakenbad är den naturligaste sak i världen. Visst är det en smula omvänt mot där hemma, där väl de som täcker mun och näsa tillhör undantagen medan allt fler i Sverige verkar bära badplagg till och med i bastun?Ironiskt då, att när nakenkulturen först kom till Tyskland i början på förra sekelskiftet, då gick den under benämningen “att bada svenskt". I Östtyskland vidareutvecklades nakenbadandet från en rörelse bland DDR:s avantgardiska elit till en folkrörelse, och på 1970-talet var nudistkulturen så vitt spridd i det forna Östtyskland att det till och med gavs ut en särskild nakenturistguide.Men trots sånt som flotta textilbefriade span så för Tysklands naturister numera en tynande tillvaro. De rena nakenstränderna blir färre, liksom campingplatserna där gästerna inte bär kläder. Den tyska nudistföreningen har nu knappt 31 000 medlemmar jämfört med över 150 000 bara i väst under glansdagarna, samtidigt blir de organiserade nakenivrarna allt äldre.Det märktes i en intervju med nudistföreningens ordförande i delstaten Bayern. Han talar sig varm för det näcka livet, men inte för frihetskänslans skull, nej han menade att det bästa med att bada naken är att det minskar risken för blåskatarr. Se där, ett argument för yogamannen vid riksdagshuset.Caroline Salzinger, Berlincaroline.salzinger@sverigesradio.se

26 Nov 20213min

Utrikeskrönikan 25 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Santiago de Chile, torsdagJag landade i Santiago i går. Det tog ungefär 90 minuter från det att jag klev av planet tills det att jag lämnade flygplatsen.Det kan kännas som en lång tid, men jag måste säga att – under rådande omständigheter – gick det faktiskt fort.Redan 100 meter från flygplansutgången möttes vi passagerare av unga personer klädda i blått och med walkie-talkies. De ledde uppfordrande oss genom angivna korridorer till en lokal med ett sextiotal bord, där lika många kontrollanter gick igenom våra papper eller digitala covid-bevis.Jag uppskattade personalstyrkan till ungefär 170 personer, inklusive dem som tog de obligatoriska PCR-testerna för passagerare som inte validerat sina vaccinbevis.Jag hade alla de papper som krävdes – så det gick smidigt för mig. Såg att andra brottades och svettades med att fylla i olika onlineblanketter på plats, medans vi andra som förberett resan mer noggrant gick förbi dem.Chile har för närvarande regionens mest strikta inresebestämmelser.Här är listan på kraven:Negativt PCR-test taget före inresan.Underskriven hälsodeklaration.Vaccinbevis. Om vaccinerna togs utomlands, så ska de valideras av chilenska myndigheter och det gör man online före inresan. Det kan ta mellan två och fyra veckor.Nytt PCR-test vid ankomsten, på själva flygplatsen.Men även om man har gjort allt det där, så gäller fem eller sju dagars obligatorisk karantän beroende på om man har validerat vaccinpass eller inteOch det är inte allt. De man bor hos under karantänen får också sitta i karantän fem eller sju dagar.Kontroll genomförs varje dag i tio dagar. En uppföljning, på telefon eller online –- har redan hört om folk som rest hit och som får besök av inspektörer varje dag – för att kolla att man verkligen följer karantänen.Dryga böter avskräcker från att bryta mot reglerna. Chile har alltså inte bara stuckit ut vad gäller den snabba vaccinationen, utan också vad gäller stränga covid-regler.Jag undrar hur mycket det har hjälpt? Jag går till tabellerna, som säkert inte säger hela sanningen, men som åtminstone ger en fingervisning.Vad gäller dödligheten, så ligger Chile i mitten i regionen. Jämfört med till exempel Mexiko, som knappt haft några restriktioner, har Chile färre döda i förhållande till folkmängden.Det talar för att restriktionerna visst hjälper. Men jämfört med till exempel Sverige, som i omvärlden beskrivs som ett land med jämförelsevis slappa restriktioner, så har det coronastränga Chile 50 procent högre dödlighet.Jag undrar om vi någonsin kommer att veta vad som begränsade smittan och dödligheten i corona och vad som inte gjorde det.Under tiden får vi anpassa oss till ett corona-liv där det är bättre att lydigt skriva ut vartenda papper som krävs och följa de unga covid-kontrollanternas uppfordrande anvisningar utan protest. Eller?Ivan Garcia, Santiago de Chile, för P1 Morgonivan.garcia@sverigesradio.se

25 Nov 20213min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Moskva, onsdag.Mmm, Moskva.Megapolis.Metron, massor med människor.Magiska minnen.Mästaren och Margarita.Masja och Medved.Maximala mängder.Magnifika memorial.Mystiska män.Minimala människomarionetter.Moskva är staden jag inte visste jag hade saknat under tre år. Saknat mmm den där vackra bokstaven, som syns som M överallt för metron och M för Moskva.Bokstaven som är lika både i latinska och kyrilliska alfabeten, grafiskt vacker som två tvillingkullar, som sträcker sig mot skyn.Märkligt magnifik. Vad vore språket utan M? Så låg jag en hel natt och kunde inte sova för jag tänkte på M, när jag egentligen hade tänkt att berätta något helt annat i den här krönikan.Masklösheten i metron. Minnena som likt månskivor strålar ned på mig var jag än går i denna stad. Mänskligheten hos många du möter för första gången, som kan berätta sitt livs historia, historier som rymmer så många öden, länder, gränser som korsas och liv som förstörs.Historier som påminner om att livet inte får idylliseras, romantiseras eller fjantas bort. De stora ryska författarna visste det, majoriteten människor här vet av egen ibland bitter erfarenhet det.Det mörka följer dem likt en evig skugga, både det som hänt och det som fortfarande kan hända.För att stå ut hänger de sig, och jag med förresten, åt den fantastiska Monika, hunden som hittades halvdöd i bergen ovan Sotji med kapade tassas. Ja jag sa kapade tassar, det var ett odjur – inte ett djur – ett odjur som tror sig vara människa, som skadat hunden.Men äkta människor med stort medlidande, fann henne, räddade henne, samlade pengar och skickade henne till Novosibirsk där en ovanligt skicklig veterinär lyckats inplantera nya tassar av platina.På en gatuhund. Må-Monika, som så klart har ett namn som börjar på M, leva länge med sina nya tassar. Det önskar i alla fall jagMaria Persson Löfgren, Moskva

24 Nov 20212min

Utrikeskrönikan 23 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok tisdag.På ytan kan Thailand och dess invånare verka lugna och sansade. Leende och vänliga är en beskrivning man ofta hör om thailändare. Det stämmer naturligtvis till en del, men skrapar man på ytan så kommer en helt annan sida fram.Som allt fler länder, inklusive Sverige, så plågar vapenvåldet Thailand. Här finns uppskattningsvis minst 10 miljoner skjutvapen i privata händer, det i ett land med 69 miljoner invånare. Det betyder att fler än var tionde person äger ett vapen. Minst fyra miljoner av skjutvapnen ägs illegalt enligt siffror från den thailändska polisen.Thailändare måste genomgå rigorösa kontroller för att äga vapen lagligt, men landet har också en blomstrande svart marknad för skjutvapen."Det är lätt att få tag i alla typer av skjutvapen illegalt och många är i fel händer". Det sa ägaren till en av de dussintals vapenbutiker i stadsdelen Wang Burapha i Bangkok nyligen vid ett seminarium om hur man ska komma tillrätta med de allt fler illegala vapnen i samhället.Flera av butikerna i Wang Burapha är kända för sina historiska vapensmeder, men man har under de senaste åren fyllt butikerna med moderna skjutvapen. Vid flera tillfällen har butikerna rånats eller haft inbrott vilket gör att vapen sprids på den svarta marknaden.Det är inte bara det att det finns gott om vapen i privata händer utan många thailändare är redo att använda sina vapen vid minsta provokation. Thailand har, efter Filippinerna, den högsta andelen vapenrelaterade mord i Sydostasien.Experter på våldsbrott säger att många thailändare sträcker sig efter sina skjutvapen för att ta lagen i egna händer. Det eftersom de tycker att polisen gör för lite när det gäller brottsbekämpning och det har i sin tur skapat en kultur på tro om straffrihet när man använder sitt eget vapen för att, som man säger, skydda sig själv och den egna hedern. Under 2019 rapporterades nära 1 300 dödsfall orsakade av skjutvapen i Thailand. Av dom var 478 rena mord. Nu ska man inte känna sig orolig när man kommer på besök till Thailand. De flesta av morden sker i kriminella gängmiljöer eller vid konflikter relaterade till att någon känner sig förolämpad och har tappat ansiktet. Som i många andra länder är det också svartsjuka män som ofta använder vapen mot sina fruar eller flickvänner. "Ibland hamnar vi i en konflikt och skjutvapen verkar då vara svaret. Vapen gör människor kaxiga , sa chefen för Thailands kriminalvård i en kommentar till det höga antalet skjutningar i landet.Thailands tidigare utrikesminister Kasit Piromya efterlyser nu strängare vapenlagar och hårdare straff för dom som använder vapen vid mord och andra brott.– Vi har nu så många mord att det verkar ha blivit en sorts norm i samhället, sa han nyligen.Kasit trycker att det är konstigt att den övervägande buddistiska befolkningen vill lösa konflikter med våld istället för att lyssna på den buddistiska läran som betonar ickevåld och fredlig samexistens.En samexistens som borde vara självklar i alla länder men som tycks vara så svår att skapa.Peder Gustafsson, BangkokPeder.gustafsson@sverigesradio.se

23 Nov 20213min

Utrikeskrönikan 22 november 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Madrid, måndag. När jag spelar in den här krönikan har jag precis kommit hit, och inte hunnit få några intryck som skulle kunna bli en krönika. Så jag får ta tillvara vad jag har tidigare från den här stan, från när jag var här senast. För, ja, 17 år sen blir det visst. Så man kan väl säga att det som hände då är preskriberat. Då var jag här som Erasmusstudent, med tveksamma studieambitioner. Jag var också en Erasmusstudent med väldigt lite pengar. Därför antecknade jag genast numret när jag såg en lapp på universitetet om att man sökte svensktalande för översättningjobb. Jag fick ta bussen någonstans utanför campusområdet, som jag minns det. Det var inget flott kontor, om man säger så. Det var ett gäng mindre ordningsamma killar i studentålder som ville göra business. Nu skulle deras hemsida översättas till flera språk. Var det här det roligaste som hände under din tid i Madrid kanske ni tänker – och nej, det var det kanske inte, men det som gör att jag särskilt minns det här, det var att produkten som skulle krängas på hemsidan var penisförstorande naturläkemedel. Det var en rätt amatörmässig men ändå ambitiös säljsida, med mycket text. Ett antal kvällar satt jag med mitt stora spansksvenska lexikon, och slog upp ord som svällkroppar och blodcirkulation, och lärde mig namnet på en rad örter och bär från Amazonas. Jag trodde aldrig att produkten var annat än lurendrejeri.Ännu mindre gjorde jag det när jag noterade att de nöjda kunderna, som i den spanska texten hade namn som Jorge, Diego och Manuel och kom från Bogotá, Lima och Toledo, i den tyskspråkiga versionen hette saker som Jürgen och Heinz och kom från olika delar av Tyskland. Ja, jag hade moraliska invändningar. Men jag tröstade mig med att jag trodde att få svenskar skulle låta sig övertygas av sajtens taffliga innehåll och utformning. Det blev nog en rätt låg timpenning på det hela, men jag var lycklig när jag fick min betalning. Jag kommer ihåg att jag gjorde ett tafatt försök att journalistiskt granska de unga entreprenörerna i efterhand. Med en för ändamålet nyinskaffad mailadress kontaktade jag dem på wallraffvis och påstod att jag var kund. Jag antar att jag ville komma åt att de inte hade någon koll på naturläkemedlets säkerhet, så jag utgav mig för att vara man och frågade vad som skulle hända om min fru tog tabletterna. Efter lång tid fick jag ett kort svar: ”Varför skulle din fru ta dem?”Det blev aldrig något granskande reportage. Sara Heyman, korrespondent för global hälsa sara.heyman@sverigesradio.se

22 Nov 20212min