Spådamer sista hoppet för Erdoğans motstånd: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönika 17 maj 2023.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Istanbul onsdag, den 17 maj.

Kilisharollo, Klshrolom, Kidarolo, klrrollo, Kilidagoglo.

Håll ut alla programledare, nyhetspresentatörer och ni som bara vill briljera i grupp över era utrikespolitiska kunskaper.

Snart lär ni inte längre ha någon större anledning att kunna uttala, vad-hette-han-igen- jo, Kemal Kılıçdaroğlu.

Om en och en halv vecka är det en ny valomgång och om inget väldigt oförutsett inträffar förpassas Kılıçdaroğlu till historiens vaga minnesarkiv över de som försökte men aldrig kom ända fram.

Erdoğan lär sitta som president i fem år till, jag är nästan säker, då har han varit vid makten i ett kvarts sekel. Men det finns de här som tror att han aldrig kommer att släppa den, makten.

Jag satt i en park i Ankara.

Solen smekte en sådär på kinderna som den gör när den börjar försommar-retas, solen.

När den blir sådär njutningsfull att man efter en heldag lyser rött som ett stoppljus och huden svider som jag tror det kan göra när man är nyvaxad.

Det var vackert.

Fåglarna kvittrade lekfullt så det hördes i sändningarna.

En liten bäck porlade i parken.

Trädens blommor hängde i klasar som på syrener, vita och gula med inslag av rosa.

Kanske var det turkisk kastanj, kanske lönn eller någon slags variant på hassel. Hur ska jag kunna veta, jag är inte direkt en arborist men vackert var det i alla fall.

Jag jobbade men njöt samtidigt.

Fast det var en stor skavande känsla, stämningen i parken, nedslagna miner, mumlande samtal. Hopp som berövats.

Fick ett meddelande, grannen grät.

Valet har krossat hennes drömmar, förhoppningar.

Jag träffade henne dagen innan, hon strålade, var så säker på att Turkiet skulle bli ett bättre land.

En av dem med så mycket hopp, tillförsikt och tja, glädje.

Nu säger hon att hon var naiv.

Klart att inget förändras.

Hon var en av de som sa att om Erdoğan vinner kommer vi inte att ha några val igen, Tayyip kommer sitta tills han dör och hans efterträdare blir någon han själv har utsett.

Nu var all hennes hoppfullhet borta, ”jag vill inte bo kvar här längre”, sa hon.

Många av de så hoppfulla har berövats hoppet.

Går som i en dimma, ett töcken.

Unga säger att de inte kan bo kvar.

Turkiet riskerar en kunskapsflykt, brain drain.

Men andra, de som gillar presidenten jublar, och de är många. För dem är tal om fri och rättigheter inte lika viktigt, religion och styrka står överst. Kärleken till Erdoğan total.

Mycket tydde på att det skulle bli jämnare än vad det blev, nu är röda mattan redan utrullad för Tayyip.

Men det finns också oppositionella som har hoppet kvar. En jag träffade sa att en spådam minsann förutsett det här, att det skulle gå till en andra omgång där Kılıçdaroğlu vinner. En annan hade pratat med en hobbyastrolog som sett i stjärnorna eller vad det nu var att det går bra. ”Du ser” sa hon, ”så desperata är vi att vi går till spå-damer och astrologer”.

Men vad spådamerna än säger så tror jag, att om en och en halv vecka behöver ni inte uttala Kemal Kılıçdaroğlus namn igen Då räcker det med att kunna säga Recep Tayyip Erdoğan. Inget nytt under solen alltså.

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se