Sommarsorg: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönika 15 juni 2023

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sommarsorg.

Himlen är så där klart blå att man nästan kan få den ogreppbara känslan av evighet, en rymd utan slut.

Buskar och träd i gröna nyanser.

Solen får hettan att dallra mot asfalten. En sådan värme som kan ses med bara ögat.

Fåglar kvittrar egna melodier, måsar skriker och slåss om matrester. Maskrosors utblommade frön följer brisen

Kvällarna är långa, natten ljus.

Skratt och brus.

Sommarsorg

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuva sommar.

Fast, inte för alla.

När någon plötsligt fattas. Eller något.

Ett barn, en ungdom. Eller kanske en mamma eller vän.

Och plötsligt är den inte så ljuv längre, sommaren.

Eller för den som mår riktigt dåligt, är trasig i själen, orkar inte längre låtsas.

Då kan den ljuva sommar bli en outhärdlig pina.

Kontrasten, det mörka, tunga och hopplösa i allt det vackra, ljuvliga och livfulla.

I krigen där granaters explosioner är ljud av död, explosioner i kontrast till blommande träd och kvittrande fåglar.

De förtryckta rädda för att uttrycka sin åsikt.

För de som frihet bara är ett ord.

När dagarna känns hopplösa av tyngden i bröstet, såren i själen.

När anhöriga förlorar sina älskade samtidigt som luften doftar syren och liljekonvalj. Och livet runt omkring bara fortsätter. Nästan smärtsamt oberört.

Folk går till sina jobb, klockan fortsätter att slå, självklart men ofattbart.

Sommarsorg, kontrasten.

Sociala mediers glada bilder på kärlek och lycka. Vackert dukade bord, hyggligt välartade barn, mysiga semestrar och magiska solnedgångar. Är alla så lyckliga. På riktigt.

Kanske har vi blivit mästare på att låtsas.

Sommarsorg.

Himlen är så där klart blå medan själen är svart eller möjligen grå.

Men om allt är bra, är det här tider att verkligen ta vara på.

Johan-Mathias Sommarström, Istanbul