Tack Asien, för den här gången: Peder Gustafsson, Bangkok

Utrikeskrönikan 23 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Paris torsdag,Julen har vi ändå gemensamt kan man glädja sig åt när andra olikheter som lönebildning, elprissättning och skattemoral blir besvärande för europasamarbetet.Det är ju ändå samme Jesus som skall födas, menar jag.Och jo, så långt är vi eniga men sedan börjar det spreta.Om du bor i Sverige är det troligt att du får dina klappar i morgon på julafton framåt eftermiddagen eller så, men kanske någon i strumpan redan på morgonen.Om du bor i Italien eller Frankrike däremot kan det tänkas att du får vänta på klapparna till ända till juldagsmorgonen för dit kommer tomten traditionellt med klapparna först under natten mellan den 24:e och den 25:e.I Spanien däremot är det framförallt de tre vise männen Los Reyes som har hand om presentutdelningen och de kommer ju inte förrän till trettonhelgen, och de lägger klapparna i skorna istället.Har har du inte varit snäll så riskerar du att få kol i godisformat istället för presenter av herrarna. Det riskerar barnen i Italien också, men där är det häxan- Befana- som kommer förbi på natten med gåvor- godis, eller straff- äckligt godis, på trettonhelgen, som hon lägger i strumpor hemma hos dig. Som tack vill hon ha ett litet glas vin som du ställt ut till henne någonstans.Och har du tur lämnar hon också ett litet meddelade till dig.Om du bor i Sverige, och ska fira jul, så ska du nog på jullunch redan i morgon på julafton.I Spanien, Frankrike och Italien äger den stora jullunchen framförallt rum på juldagen, även om man träffas och äter tillsammans även på julaftons kväll.Dock är julmenyn inte lika strikt enligt sydeuropeisk tradition som enligt svensk.När vi äter julbord, vanligt eller vegetariskt, så varierar rätterna här mer från region till region och från familj till famlj.Men man enas kring de traditionella julsötsakerna. Rulltårtan Bûche de Noel i Frankrike, för dem som gillar smörkräm och choklad.Vetebrödskakorna Panettoni eller Pandoro är ett måste för många i Italien. En riktigt utsökt Pandoro kan gå på 500 kronor. Det du.I Spanien heter motsvarigheten Roscón de Reyes och har en speciell smak av apelsinblomvattenoch är dekorerad med konfiterad frukt i grönt, rött och gult. Men där serveras den till trettonhelgen.I Frankrike på trettonhelgen äter man så kallad Galette de Rois, en smördegskaka med en fève, figurin, i.Den som får den blir kung för en dag och får även en kungakrona av papper på köpet. Nyårsafton firar man med champagne, prosecco eller cava beroende på vilket land man befinner sig i.Är man i Italien på tolvslaget får man inte missa måltiden med linser och grisfot, Zampone con lenticchie, för linserna symboliserar pengar, dvs ett nytt år av välgång.Men den mesta nyårsfesten hittar man kanske i Spanien. Där går alla ut på stan lagom till tolvslaget och firar in det nya året med tolv druvor, en per klockslag och sedan väntar kalas hela natten för den som orkar det.Men först tar vi jul!Joyeux Noel, Feliz Navidad och Buon Natale på dig!Marie Nilsson Boij, Parismarie.nilsson-boij@sverigesradio.se

23 Des 20213min

Utrikeskrönikan 22 december 2021 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm onsdag.Eta ich vina - Det är deras fel.Att jämföra Vladimir Putin med en förfördelad treåring i sandlådan är egentligen orättvist - mot treåringen. Men tanken slog mig ändå när han bankade pekfingret i talarstolens träkant, likt en unge som slår med en spade på sandlådekanten, som för att understryka sina ord. Putin talade på försvarsministeriet inför väl medaljerade manliga höga militärer, ett gäng gråmossor, som min moster skulle ha sagt, för att beskriva deras redan långa livsbana på denna jord.De som Putin pekar ut som skyldiga är vi - eller i alla fall européerna eller väst som beter sig så aggressivt att Moskva inom mindre än tio minuter skulle kunna anfallas av amerikanska stridsflyg, från någon bas i Europa. Putin förklarade för herrarna, med klädsamt bekymrade miner och rynkade ögonbryn, att allt bara blivit värre och värre och värre och nu måste Ryssland agera.Det här inte särskilt julefridsamma budskapet från Moskvas egen högste fader frost skrämmer militäranalytikerna i väst, som nu försöker fundera ut vad nästa steg blir. Kan de här orden rymma en konkret plan, vad är det för svar Putin vill ge?Men jag måste erkänna att när jag nu flera gånger tittat på bilderna från försvarsministeriet på farbröderna där med sina medaljer och sina lite rödblossiga kinder, ovanligt stora öron och näsor, mer kommer och tänka på alla gånger jag varit med på ryska militärens olika uppvisningar av sina nya fina vapen och vid storstilade militärövningar. En slags utflykt i sandlådan med överåriga glada barn.För vad gjorde herrarna vid dagens slut, hur styrde de om våra transporter för att kunna köpa bästa drycken till kvällens begivenheter.De var mycket måna om samkvämet efteråt med “de skyldigas” representanter, den västliga presskåren, som ju gudbevars måste skåla i vodka för var och en närvarande plus en rad andra saker, solen som gick ned så vackert, de tjusiga kvinnorna som serverade maten, de fina fiskarna, de välstekta kotletterna, busschauffören och bussen, för livet och allt gott. Utanför försvarsministeriets koloss till byggnad faller nu snön och Moskvafloden fryser till is. Enorma ljusdekorationer lyser upp var gata och torg i Moskva inför helgerna, men ute i landet mörknar det, många städer har helt släckt ljuset, några få bor kvar i annars helt frusna övergivna spökstäder. Den ryska verkligheten är än så länge långt bort från Moskva, men den kryper närmre, butiker och restauranger som stängts, lokaler som står tomma. Svåra problem som sopas under mattan för att tala om hotet från väst istället. Maria Persson Löfgrenmaria.persson_lofgren@sverigesradio.se

22 Des 20213min

Utrikeskrönikan 21 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, tisdag.Det känns lite uppgivet här, för det verkar som att Grinchen tänker stjäla även denna jul.Återigen ökar smittan när många hade sett fram emot familjeträffar och annat kul.Gå på julmarknad, dricka glögg, kanske under misteln få en puss?Nja, inte om du vill undvika att smittas av detta förbannade virus.Medan dopparedagens status känns höljd i dimma.Så tänkte jag i min enfald passa på att rimma.Vi närmar oss ännu en högtid omringad av komplikationer.Ökad sjukvårdsbelastning, smittspridning och nya restriktioner.Och som de hade förberett på landets restauranger:pyntat, satt på julmusik och klätt alla pubar med girlanger.Boris Johnson säger att det är ok att gå på julfest,men tvätta händerna och ta helst först ett snabbtest.Den medicinske chefsrådgivaren Chris Whitty säger att vi måste prioritera:Dansa med jobbkollegorna - eller krama mormor Vera.Besöksnäringen och butikerna hade satt sitt hopp till julruscherna, nu var chansenatt dra in pengar som uteblivit under lockdowns för hela branschen.Men de larmar om att de inte kommer ikapp det här året heller.Inte så konstigt kanske att företagare nu på finansministern skäller.De vädjar om att återinföra stöden som funnits under pandemin,Rishi Sunak fick åka hem från Kalifornien för att ta itu med strategin.Samtidigt har delar av regeringspartiet valt att protestera.Covidpass på nattklubbar - det ville de inte lansera.Men smittan fortsätter och de medicinska rådgivarna rekommenderar fler åtgärder snart.Den nya varianten ökar, och viruset sprider sig med hög fart.Sjukvårdspersonalen hade behövt ledigt och få vila ut.Men nu när alla vuxna ska få boosterdoser innan året är slutså står de istället och ger vaccin på löpande band till alla som köar- i fotbollsarenor, museer, kyrkor och kliniker runtom på dessa brittiska öar.Det är som en kapplöpning mellan vaccinet och en ny coronavåg.Andra länder, som Frankrike och Tyskland, har börjat porta brittiska turister på flyg och tåg.Regeringen debatterar nya lockdowns, och vi har varit här förut.Kanske blir det som förra nyår när man knappt vågade gå ut.En sorg att inte få träffa nära och kära, och som vi vetså tär det också på hälsan att sitta i ensamhet.Man suktar ju efter kramar, närhet och umgänge - något som kan dämpaden där känslan av isolering som rått så länge när britterna fortsatt att kämpa.Själv hade jag tänkt åka till Sverige och få krama om syskonbarn,men vi får väl se om restriktioner tillåter att lämna den brittiska huvudstan.Jag hoppas att den kan lugna sig, varianten omikron.En ödmjuk önskan till tomten från Stephanie Zakrisson i London.Stephanie Zakrisson, Londonstephanie.zakrisson@sverigesradio.se

21 Des 20213min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Berlin, måndag Vad var det som stod på vid Brandenburger Tor, frågar besöket från Sverige, sedan de i lördags sett polispådrag och en massa demonstranter mitt i centrala Berlin. Så vanliga har protesterna mot coronarestriktionerna blivit att vi Berlinbor rycker på axlarna, de har blivit en del av stadsbilden på lördagar, lokalpressen uppmärksammar dem knappt längre. Och när jag i fredags gick längs det lokala shoppingstråket stod vaccinmotståndare där med gryniga fotografier av vad som påstods vara mrna-vaccinets penetration av vår arvsmassa, en man med blid röst uppmanade oss som skyndade mellan affärerna, att vakna, lösgöra oss från flocken och se den hemliga planen. En äldre man stannade till och skrek "ni pratar om frihet men det är ju ni som gör att vi måste ha restriktioner". ”Skrik inte, vi är för dialog”, svarade vaccinmotståndaren. Lätt för honom att säga, när hans milda stämma förstärktes av megafonen, medan farbrorns frustration dränktes i bruset. Vi andra höll ordentligt avstånd och skyndade på stegen.Motståndet mot coronarestriktionerna finns och syns och hörs i vardagen. Och även om deras andel av befolkningen är liten så kan också en minoritet i ett stort land som Tyskland vara väldigt många människor, i demonstrationstågen kan det gå tiotusentals människor, i egna chattrum och slutna social nätverk är det lätt att tro att man är en ansenlig del av samhället. Den klara majoriteten tyskar som stödjer restriktionerna märks betydligt mindre, där de undviker folksamlingar och håller sig hemma. Men medan Tyskland alltmer splittras i en förhärdad och arg minoritet och en tyst och trött majoritet så har Schweiz gått en annan väg. Där är det numera påtagligt lugnt.För där höll man häromveckan folkomröstning om coronapolitiken. Den föregicks av hätska och hårda, till och med våldsamma motsättningar, särskilt i frågan om coronaintyg och här i Tyskland frågade sig en del hur man vågade rösta om något så viktigt.Men så kom resultatet, och det visade sig att en klar och tydlig majoritet av schweizarna visst såg behovet av restriktionerna. Och som genom ett trollslag tystnade protesterna. För så funkar den schweiziska direktdemokratin, att den som inte accepterar resultatet inte bara är en dålig förlorare, utan också ringaktar folkets vilja. Direktdemokratins magi, kallar den schweiziska tidningen Tages Anzeiger det faktum att motståndet efter folkomröstningen är som upplöst i den kalla vinterluften. Och det är klart att få länder rakt upp och ner kan, vill eller ska ta efter Schweiz, ändå känns det som ett upplyftande budskap; ju svårare tider, desto viktigare är demokratin för att få alla med sig. Botemedlet mot motsättningarna och splittringen som frihetsbegränsningarna utlöst i våra samhällen, kan vara mer demokrati, att lyssna mer på folket, och då inte bara på dem med megafonerna. Caroline Salzinger, Berlin

20 Des 20213min

Utrikeskrönika 17 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm fredag.Om man ska gå med stegjärn på en norsk glaciär ska man gå som en cowboy. Brett mellan benen och med så många som möjligt av ståltänderna under fötterna rakt nedborrade i den hala isen. Om någon i sällskapet som är fastknuten på samma säkerhetslina ramlar ska alla skrika - fall!, hiva upp isyxan ur bältet, slänga sig ner på huk och borra fast yxans spetsiga del i isen för att förhindra att fler faller. Spännande, tänker jag och börjar med prövande steg vandra efter glaciologen med isskruvar och karbinhakar klirrande runt midjan. Här bör du få bra ljud, säger han, som varit uppe med journalister förr, litet för snabbt tycker jag, och stannar till vid en porlande bäck av smältvatten.Jo, det blev både bra ljud och en lärorik intervju om de norska glaciärerna som smälter fortare än någon kunnat förutse. Men, så mycket glaciärklättring blev det ju i ärlighetens namn inte. Så fort intervjun var avklarad, några hundra meter upp på glaciären, fick jag packa ihop igen, för att hinna till nästa reportage. Men det blev ju snygga bilder och filmer till Instagram förstås.I Tyskland lärde jag mig inte bara att man kan lagra vindkraftsel i varmt vatten, jag fick också känna att energisnack kan va riktigt kul då mina fyra bayerska intervjuobjekt skrattade och skämtade sig genom hela dagens intervjuer.I London fick jag höra att det egentligen inte gör så ont att klistra fast händerna med superlim i asfalten, men att polisen får ett himla sjå med att lösa upp samma lim och då kan man demonstrera längre innan man blir bortlyft.Men, jag vet inte om det där stämmer och jag tycker inte vi ska prova hemma.Något av det allra viktigaste jag lärde mig i Skottland var i alla fall att aldrig lita på Google när man ska översätta fågelnamn. Det kan ge alla möjliga, konstiga förslag som en godtrogen reporter kan luras att använda i sin rapportering. Tex hönshök som jag tyckte lät bra, men som sen diskuterades livligt av lyssnare i både mejlform och på sociala medier, där några förstås tyckte att reportern själv var en riktig hönshjärna. Vill man undvika att få Sveriges ornitologer på sig ska man förstås översätta pippins latinska namn, till svenska, förklarade en betydligt mer erfaren kollega på Naturmorgon. Så. Nu vet jag det.Jag vet också att det går att rida under turbinerna i Europas näst största vindkraftspark och jag vet att hållbar, skotsk whisky förstås inte får rökas med klimatfarlig torv. Se där ett litet tips till tomten kanske. God Jul!Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondentmarie-louise.kristola@sverigesradio.se

17 Des 20213min

Utrikeskrönikan 16 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm torsdag, Vissa intervjupersoner gör starkare intryck än andra. Även om det inte blir några reportage eller heta nyhetsinslag av materialet. Även om det kanske inte blir något alls. Det kanske blir 50 minuter bandat samtal som man sen inte riktigt vet vad man ska göra av, även om allt som sades var intressant. För ett tag sen mötte jag en sådan person. Med all uppmärksamhet kring de svenska barnmorskorna fanns förstås ett intresse att se hur det är för de spanska, när jag skulle på reportageresa till Spanien. Och nu hade jag till slut fått en intervju med en kvinna från Spaniens nationella organisation för barnmorskor. Efter rätt många turer meddelade hon att vi kunde ses var som helst i Madrid. Jag föreslog mitt hotell – och hon svarade att just där passade inte så bra, och gav mig istället en adress i helt andra änden av stan. Så jag tar mig till en hotellobby av det tjusigare slaget, och när hon dyker upp är det en äldre dam som hälsar med en imponerande whiskeyröst. Hon är solbränd, har en knallblå kavaj, perfekt applicerat läppstift under det mönstrade kirurgiska munskyddet och svarta skinnstövlar upp till knävecken. Hon gör en vänlig men bestämd beställning, till mig alltså, om svart te med citron, innan vi kan slå oss ner i sofforna och påbörja intervjun. "Barnmorskeorganisationen startade 1978, när jag grundade den", inleder María Ángeles Rodríguez Rozalen, när hon presenterar sig. "Sedan fem år tillbaka är jag pensionär. Jag har arbetat i 45 år och förlöst 16 000 kvinnor." Det visar sig att det är Spaniens urbarnmorska jag har framför mig. Nästan i alla fall. Och hon har sett det mesta. Hon har sett de födande kvinnorna förändras, bli äldre och börja ha nya förväntningar på sin förlossning. Göra ultraljud för att ge bort bilder i present, inte bara för att försäkra sig om att allt ser ut som det ska. Hon har arbetat på det stora sjukhuset La Paz, där hundra kvinnor per dygn födde barn – på en förlossningsavdelning med 18 barnmorskor. María Ángeles har sett förbättringar, inte så stora som hon önskat, men ändå. Först efteråt, när jag lyssnar på intervjun, tittar jag närmare på siffrorna. På Södersjukhuset, Sveriges största förlossningsavdelning, föds i genomsnitt tjugo barn per dygn. Hundra på La Paz, hur var det ens möjligt? Och 16 000 förlösta kvinnor, det är lika många som går in på Avicii Arena. Under ett arbetsliv på 45 år blir det ungefär en förlossning om dagen, utan avbrott. Det är siffror man gärna skulle vilja ställa en eller annan följdfråga om. Men det går inte, för intervjun är över sen länge. María Ángeles har lämnat hotellobbyn i sina eleganta skinnstövlar, och det svarta teet med citron är uppdrucket.Sara Heyman, korrespondent för global hälsasara.heyman@sverigesradio.se

16 Des 20213min

Utrikeskrönikan 15 december 2021. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok onsdag.Kvalitetsturister det är vad vi vill ha. Det sa den thailändska turistministern när man nu sakta öppnar landet för besökare efter det långa uppehållet under pandemin. Men som vanligt i Thailand är det en del om och men.För att kommer in måste man vara dubbelvaccinerade och blivit godkänd för ett så kallat Thailand Pass.Men som turistministern sa – Det är kvalitetsturister vi vill ha.Thailand hymlar inte med att man vill få igång en mer tillväxtorienterad turism som lockar fler kvalitetsturister, eller låt oss säga, snuskigt rika som är beredda att betala mycket för, vad ministern kallar, goda upplevelser.För att få kalla sig en ”Kvalitetsturist” måste man vara beredd på att spendera motsvarande runt niotusen kronor per dag enligt ministeriets beräkning. Det utan att räkna med flyg och hotell.Enligt myndigheterna verkar inte svenska turister finnas med på den listan. Det är helt enkelt så att svenskar spenderar för lite pengar under semestern för att vara riktigt välkomna.Men den höga summan är inte tagen ur tomma intet. Thailändarnas favoritturister, när det kommer till att öppna plånboken, är besökare från Japan, Sydkorea och den snabbt växande gruppen av rika indier. Dem spenderar enligt uppgifter i runda slängar tio tusen kronor per dag när de semestrar i Thailand. Den gruppen besökare stannar oftast bara en vecka istället för två-tre veckor som européer, australiensare och amerikaner gör. Alltså mer stålar spenderade per dag, mer klirr i kassan.Men finns det något tecken på att kvalitetsturisterna har kommit till Thailand ännu? Om du frågar mig så säger jag - Nej.Min högst ovetenskapliga undersökning efter att ha kollat runt här i Bangkok och nyligen ha besökt turistorterna Pattaya och Phuket visar inga tecken på kvalitetsturisternas ankommit i stora mängder. Om de har gjort det var dom väl kamouflerade.På ön Phuket var de allra flesta besökarna utlänningar som redan bor i Thailand och hade valt att göra sin karantän på ön istället för att sitta instängd på ett hotellrum i Bangkok.I Pattaya såg jag den vanliga gruppen av män i sjaviga shorts och solkiga t-shirts vandra runt i jakten på en bar där dom kunde släcka törsten. Problemet för dem och andra som vill ta en drink är att i stort sett alla barer och pubar är stängda på grund av covid-restriktioner. Undantaget är barer på lyxhotellen som välkomnar gäster, och där är bara kvalitetsturister välkomna.Med viljan att lägga sin, låt mig säga, ”hedonistiska” historia av massturism bakom sig så vill nu turistministern sätta fokus på som han säger ”avancerade resenärer snarare än ett stort antal besökare.”För att locka rätt storts turister av ”kvalitet” mildrar regeringen också reglerna bland annat kring hyra av lyxyachter och privatjet och ser man över skatten på lyxvaror för turister. Allt i sin iver att få kvalitetsturister till landet.Det återstår att se om ministerns önskan om resenärer med sprängfyllda plånböcker kommer uppfyllas som en julklapp när en av de mest intensiva turistperioderna under året inleds nästa vecka. För som ministerns sa, det är Kvalitetsturister vi vill ha.Peder Gustafsson, Bangkokpeder.gustafsson@sverigesradio.se

15 Des 20213min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. New York, tisdag.Tillbaka på kontoret så tittar jag på mina bilder från Mayfield i Kentucky som jag just kommit hem från. Staden som delvis ödelades av en tornadostorm i fredags kväll. Och fotona klarar inte på långa vägar av att förmedla omfattningen av förödelsen. Effekten av tornadons enorma kraft som jämnade hus med marken, knäckte träd som om de var tändstickor och slet av tornet från det gamla rådhuset från slutet av 1800-talet.Många associerade det som hände till klimatförändringar, det var ju till och med fel årstid för tornadostormar av den här omfattningen, hävdade man. Och president Biden beordrade en utredning för att se om det inträffade har ett samband med klimatkrisen.Men i medierna börjar man nu också intressera sig för arbetsförhållandena på de två företag där personer dog när byggnaderna de arbetade i förstördes.På bägge arbetsplatserna var trycket på de anställda hårt, på grund av den förestående julhelgen. I fabriksbyggnaden i Mayfield, där minst åtta personer dog när den kollapsade, producerade man doftljus. Och enligt tv-kanalen NBC:s nyhetsprogram ska flera av de som arbetade där ha velat lämna fabriken på fredagskvällen när de förstått att en storm var i antågande. Åtminstone fem personer har uppgett att de som ville gå hem fick en varning av arbetsledaren. De skulle kunna mista sitt jobb om de lämnade arbetsplatsen i förtid. En del gick därifrån ändå. Innan tornadon kom.Även arbetsförhållandena på Amazons lager i Edwardsville i Illinois granskas. Där dog sex personer, när en tornado förstörde lagerbyggnaden. Här tar medierna upp allt från säkerhetsrutiner till Amazons system att anlita underleverantörer i stället för att själv anställa distributionspersonal - något som till en början gjort det svårt att veta säkert hur många som fanns i den drabbade byggnaden.Men det som hänt har också fått folk att ifrågasätta delar av Amazons regelverk - som att de flesta anställda inte får ha telefoner med sig när de arbetar på lager. De som är kritiska till den regeln har fått nya argument om vikten att ha en telefon på jobbet, för att till exempel kunna ta del av vädervarningar eller kontakta anhöriga i en nödsituation. Ja, en del spekulerar i om dödsfallen i Illinois kanske även kan ge nytt stöd till de som försöker starta fackförbund på Amazon.Men blicken har också riktats mot stora lagerhangarerna i sig - en allt vanligare företeelse runt om i USA, när volymen av köp över nätet växer liksom kraven på snabba leveranser. Kanske måste lagerlokalerna klimatanpassas, så att även de kan stå emot extremare väder.Några lärdomar som man försöker dra av förra veckans tragedi. Vars fulla omfattning troligtvis ännu inte är känd.Roger Wilson, USA-korrespondentroger.wilson@sverigesradio.se

14 Des 20213min