Minnet av Fukushima: Björn Djurberg, Tokyo

Utrikeskrönikan10 oktober. 2023.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tokyo, tisdag.

Häromveckan besökte jag Fukushima.

Känd för de flesta på grund av den tragedi som drabbade regionen 2011.

Först en jordbävning som följdes av en brutal tsunami.

Därefter kärnkraftverket Fukushima Dai-ichis haveri och evakueringen som följde.

I Ukedo, ett samhälle knappt en mil norr om reaktorerna, slogs jag utav de vidsträckta fälten på slätten mellan gröna berg och hav.

Även om här fanns en del lagerlokaler, så var det mest gräs som vajade i höstbrisen.

Inte så anmärkningsvärt i sig, kanske, men känner man till historien så rymmer de öppna fälten sin egen tragedi.

Här fanns tidigare bostadshus, vägar, butiker.

Bilder från tiden innan tsunamin visar ett av allt att döma litet välmående japanskt samhälle, nära den viktiga fiskehamnen.

Allt det där sveptes bort i mars 2011.

Jag intervjuade en fiskare nere i hamnen. Vi satt bredvid hans båt, som han köpt efter tsunamin. Den gamla hade svepts iväg av vågorna. Han hittade den senare vid en bro i närheten.

Vid slutet av intervjun pekar fiskaren inåt land, bort mot några längor nybyggda anspråkslösa lagerlokaler i grått, och säger att, där brukade mitt gamla hus stå.

Liksom många andra, förlorade han anhöriga den dagen.

Uppåt 20 000 människor dog eller saknas fortfarande.

En bit från fiskehamnen finns en gammal grundskola som är en av få byggnader som finns kvar här från tiden innan tsunamin.

Nu är den omvandlad till minnescentrum och museum.

Kanske är skolans historia tänkt att inge hopp eftersom eleverna och lärarna alla lyckades sätta sig i säkerhet på ett berg i närheten innan vågen kom.

Och visst blir förstörelsen som vattenmassorna skapade tydlig bland skolans urblåsta korridorer.

Bråte och damm och rost.

Här i området nära kärnkraftverket finns också mer moderna spår.

Elektroniska skyltar vid sidan av vägen som mäter radioaktivitet. Områden som fortfarande är avspärrade.

I Tomioka, ett samhälle känt för sina körsbärsträd, finns en sådan skylt inne i stadshuset.

Borgmästaren som jag träffar här försöker få folk att flytta tillbaka, vilket visat sig svårare än man trott.

Men, han försöker vara positiv och han vill bland annat visa upp Tomiokas maskot: en fluffig handdocka i grå-gul pyjamas med rosa vantar.

”Konichiwa”, ”hej hej”, säger han och gör rösten gäll och pipig för att imitera dockan på hans hand.

Efter intervjun besöker jag en del av Tomioka som öppnade för allmänheten först i våras.

Där finns övergivna hus, nyrenoverade hus, och nybyggda hus.

En blandning av det gamla och sorgsna som dröjer kvar, men också ett hopp om framtiden.

Björn Djurberg, Japan
bjorn.djurberg@sverigesradio.se