Den enda vägen är upp, baby

"En högst levande roman som sällan står stilla, som virvlar och snurrar omkring. Här finns en spänst och en nerv som inte släpper taget."

Svenska Dagbladet

"En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet."

Borås Tidning

"ett flyt i skrivandet som är lätt att ryckas med i, skeenden där texten pyr av självklar intensitet"

Dagens Nyheter

"Människorna skrivs fram med öm blick. Och när hon släpper loss och låter Erikas minnen spurta fram över sidorna lyckas hon verkligen fånga de fnittriga tonåren med häxblandningar och halsbloss."

Göteborgs-Posten

"Rättframt i sin skönhet, men även brutalt i det våldsamma och i det sköra. Helhetsbetyg 5 av 5."

BTJ

Erika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.
Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. 

Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.