Kärlekens tid

"Barnen lärde sig tystnadens ordning, de visste tidigt att titta ner i marken och arbeta. Tystnaden var en dygd, den som pratade skämde ut sig."

Redan som barn lärde sig Simon att man inte pratar i onödan. Att se någon rakt i ögonen var inställsamt, och känslor visar bara de svaga. Simon blir lika tyst som sin föräldrageneration, men inom sig har han en längtan. Ibland när han är själv försöker han forma vackra ord han hört i förbifarten.

Simon har svårt att finna kärleken. När han träffar Johanna så känner han för första gången att tystnaden är en tillgång. Efter att ha sett sina föräldrar drunkna i en isvak är Johanna stum. Traumat var för stort för den lilla flickan, och detta bär hon med sig in i vuxen ålder. Simon och Johanna finner nya sätt att kommunicera med varandra.

Kärlekens tid är en romantisk roman om uppfostran och trauman, och om att bryta loss för att kunna hitta något nytt.