Kaliber om flyktingkrisen: "Vi bryter mot lagen hela tiden"
Kaliber7 Dec 2015

Kaliber om flyktingkrisen: "Vi bryter mot lagen hela tiden"

Sjukskrivna socialarbetare, brist på lägenheter och ensamkommande barn som glöms bort. Kaliber nyhetsdokumentär om hur flyktingströmmen påverkar en kommun.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Specialpodd: Tandläkarutbildade Deemas flykt från Damaskus till Kopparberg

Faktaruta: Kommunerna som tar emot flest och minst flyktingar

– Hello! Excuse me, do you know this person?

Migrationsverkets flyktingboende i Ställdalen. Ljusnarsbergs kommun i Bergslagen. Två socialsekreterare letar efter en 16-årig afghansk kille.

– Det var ingen hemma, jag frågade några killar där borta också, säger Maud Bergman till kollegan Annika Andersson, och pekar bort mot andra sidan av den långa korridoren.

– Det är ju jättesvårt att hitta här för det är inte numrerat överallt, förklarar Annika Andersson.

– Ja, hur vet du vart du ska?

– Jag får springa och leta. Vi vet ju rummet, A7, men det står ju inte nummer på de här dörrarna, fortsätter Annika Andersson.

Det luktar ingrott av cigarettrök. I trapphuset och längs väggarna i de trånga korridorerna följer nyfikna blickar mig och socialsekreterana Annika Andersson och Maud Bergman. Det är fullt med folk överallt.

– Excuse me, do you speak English?

Det är många ensamkommande barn som ska tas om hand nuförtiden. På det tillfälliga asylboendet får inte de som är under 18 år bo om de inte är med sin familj.

– Det är ju klart att det inte är någon fin, trevlig miljö. Inte på långa vägar. Och det är ju ledsamt när man ser småbarn som bor här och leker ute på gården och så. Folk är ledsna, de är sjuka. Så det är ju inte någon trevlig miljö, säger Annika Andersson.

– Första gången jag var med hit kände jag, "Nämen Gud, här kan man inte bo!" Nu ser jag att man kan det, men det är bedrövligt att se dem. Ledsna, och som Annika säger, barn som leker här ute i lervällingen. Det är inte ok. Det är det inte. Men det finns ju inget annat, säger Maud Bergman.

Ställdalens Hotell gick i konkurs 2008. Sen dess har hotellet öppnats och stängts igen en gång innan det blev asylboende. De stora vita hotell-bokstäverna står kvar högst uppe på fasdaden. Annika och Maud har ställt sig utanför entrén och flera av de boende kommer fram och vill hjälpa till att hitta den ensamkommande 16-åringen.

Är det vanligt det här som händer nu, att ni inte hittar de ni ska hitta?

– Ja, det är rätt vanligt. Men vi kontaktar ju Migrationsverket då och ibland är de kanske ner till Migrationsverket i Lindesberg eller Örebro, säger Annika Andersson.

Men tanken är att ett ensamkommande barn, under 18 år, ska placeras någonstans?

– Ja och då är det ju Bergsgården eller något familjehem tillfälligt. Det är väl över 300 personer här så det är ju bra om man har rumsnumret och det har vi ju nu, men vi hittar inte rummet. Det här är ju en anmälan från Migrationsverket, att den här ungdomen befinner sig i Sverige utan legal vårdnadshavare. Ibland kommer det fel från Migrationsverket, men den här ringde de särskilt om så han bör befinna sig här, säger Annika Andersson.

Den de letar efter heter Abdul. Han är bara en av många asylsökande. Strömmen av flyktingar och migranter som kommer till Sverige är större än någonsin. Nästan 150 000 människor har sökt asyl i år. Jämfört med drygt 80 000 förra året och 50 000 året innan det.

Den 29 september ordnades galan Hela Sverige skramlar i Globen i Stockholm. Ett evenemang med ett 60-tal artister som drog in över 40 miljoner kronor till organisationer som hjälper människor på flykt. Men när galan är över och musiken tystnat. Vad händer då?

Kaliber har rest till Ljusnarsberg, en av de kommuner som sett till antalet invånare tar emot allra flest flyktingar i Sverige. Under några dagar har vi följt hur kommunen påverkas av flyktingströmmen och hur man hanterar de situationer som uppstår i vardagen.

Bostäderna är slut

– Ja, alltså det blir ju värre och värre hela tiden nu. Det är både skrämmande och fascinerande på samma gång. Kopparberg är som en kikare in i framtiden, hur Sverige förmodligen kommer att se ut om fem, sex år. När alla samhällsfunktioner börjar verkligen kollapsa, säger Ted Lundgren.

Ted Lundgren är integrationssekreterare i Ljusnarsberg kommun och ger råd och praktisk hjälp till flyktingar som fått uppehållstillstånd.

– Allt de behöver hjälp med egentligen. Alltifrån ansökan till pensionsmyndigheten, där hade jag ett fall alldeles nyss, till bostadsbidrag, barnbidrag. Allt möjligt sådant.

Han hjälper också till att ordna boende till de flyktingar som kommer till kommunen. Som det ser ut när vi träffas finns det inga fler lediga lägenheter att erbjuda de som kommer.

– Antingen bor de kvar på förläggningarna eller så lyckas de ordna eget boende på något sätt. Och då blir det ofta då hos skrupelfria aktörer som inte skyr några som helst medel. Då snackar vi inte om sådana här stora fiskar, ingen nämnd ingen glömd, utan ofta mindre som satt det i system. Jag har alltså varit med om folk som har råttor i lägenheten och skabb, löss, mögel, allt vad det nu kan vara för något, säger han

Ljusnarsberg är en så kallad utflyttningskommun. Kanske är orten Kopparberg den som flest känner igen till namnet. Förr känd för sin gruvindustri, numer mest för sitt öl- och ciderbryggeri. Sen gruvorna började läggas ner på 60- och 70-talen har också folk flyttat härifrån. Tvåvåningshus har rivits till enplanshus.

Idag bor knappt 5000 personer i kommunen. Men just nu finns här också drygt 900 flyktingar som befinner sig någonstans i asylprocessen. De kommer framförallt från Syrien och Afghanistan. Och fler väntas.

– Jag har ju egentligen ansvaret för att försöka skaffa fram boende åt dem då. Men det finns ju helt enkelt inga då, säger Ted Lundgren.

Hälften av socialarbetarna är sjukskrivna

Ted Lundgren kallar det för kaos. Hälften av kommunens alla socialsekreterare är långtidssjukskrivna på grund av flyktingsituationen berättar han. Att socialtjänsten i Sverige har det ansträngt är knappast någon hemlighet, men det här låter nästan absurt tycker jag.

Ända tills jag knackar på hemma hos Nell Andreasson där hon och kollegan Sofi Lundegård tar emot för att berätta om situationen. Båda är socialsekreterare. Båda är sjukskrivna.

– Vi har faktiskt varit en ganska frisk arbetsplats tidigare. Det är under det här året som sjukskrivningarna har kommit. Eller hur? säger Nell Andreasson.

– Ja, fyller Sofi Lundegård i, och fortsätter berätta hur den ökade arbetsbelastningen påverkat henne.

– Det började med att jag hade svårt att sova på nätterna, jag hade svårt att släppa jobbet när jag kom hem. Jag tänkte hela tiden på allting som jag inte hade hunnit med som jag borde göra. Jag har haft hjärtklappning, yrsel. Man glömmer bort saker, vad man har för lösenord till datorn. Man glömmer bort vart man är på väg någonstans när man sitter på ett tåg, sådana grejer.

Sofi Lundegård är handläggare för ensamkommande barn. Det är hennes första jobba efter utbildningen. Ett och ett halvt år senare, i september i år, blev hon sjukskriven på heltid.

– För det första är det mycket att göra på alla delar inom socialtjänsten. Och sen, i och med att vi är ett ganska lite kontor, om det är en som går hem och är sjukskriven så måste nån annan ta tag i de arbetsuppgifterna så då blir det mer som läggs på kollegorna. Och då blir det för mycket för dem också och så blir nästa sjukskriven. Så det blir en dominoeffekt. Att man är stressad hela tiden, att man inte gör ett tillräckligt bra jobb, säger Sofi Lundegård.

När Sofi blev sjukskriven var de två handläggare på avdelningen för ensamkommande barn. Varje vecka kommer flera nya barn som de har att hantera. Totalt har de närmare 100 ensamkommande barn i systemet nu, som ska tas omhand med uppföljningar, besök och stödåtgärder.

– Det blir mer att man släcker bränder hela tiden än kvalitet i arbetet man gör. Man får placera barnen där det finns plats helt enkelt och det kan ju göra att det lite senare visar sig att det här var inget bra boende för den här ungdomen, säger hon.

– Vi har ju haft placeringar där vi har betalat åtskilliga tusenlappar per dygn, där vi har blivit lovade att det ska vara stödinsatser i form av psykologsamtal och att det finns ett rikt nätverk runt familjen och så vidare, där de inte har levt upp till det, fyller Nell Andreasson i.

Samma två handläggare ska också bedöma alla de barn som kommer till migrationsverkets tillfälliga asylboende på hotellet i Ställdalen, där de bor i väntan på ett mer permanent boende i en annan kommun. Är de ensamkommande och behöver tas om hand på en gång eller har de familj med sig och kan stanna några dagar?

I somras ledde den här arbetsbelastningen till en stor miss.

– Ett barn som är placerat ska ju följas så att vi vet att barnet har det bra, förklarar Nell Andreasson. Och det upptäcktes att det hade vi inte gjort. I många ärenden. Jag vet inte hur många det handlade om, 27 stycken?

– Ja, 27 stycken var det, bekräftar Sofi Lundegård.

Uppföljningar av hur barnen har det på sina boenden är socialtjänsten enligt lag skyldiga att göra minst en gång var sjätte månad. Men kontrollen av 27 stycken barn hade fallit mellan stolarna. Det hela Lex Sarah-anmäldes och inga barn kom till skada, men inspektionen för Vård och omsorg beskriver händelsen som ”en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande”. Och det här är talande säger Nell Andreasson.

– Vi hinner liksom inte se det i tid utan problemen hinner bli stora innan vi hinner ta tag i dem, säger hon.

Nya asylboenden planeras

– Här har ju mina barn gått i skolan! Det måste vara sju eller nio år sedan den lades ner nu.

Bara ett par kilometer från Kopparberg ligger Bångbro. Här bor Barbro Gällström som är Röda Korsets representant i kommunen. Hon visar mig den gamla skolan som nu blivit en byggarbetsplats.

– När det var skola här så gick klass 1-6 här. Där var gymnastiksalen, och där har det nu varit Lek & Bus som vi ser att de har rivit ur. Och då var det så mycket barn att de fick göra matsal nere i Bångbro Folkets Hus, så dit ner gick barnen och åt lunch. Sen när det vart färre barn så gjorde de om det här huset till matsal, säger hon och pekar. Och såhär är det idag.

På marken ligger högar med byggskräp och en nedmonterad lekplats.

– Det har varit ishockeyplan, det har varit fotbollsplan och idrottsplan. Bångbro hade eget ishockeylag, du vet Bångbro mot Kopparberg! Det finns ingenting idag. Så nog förändras det. Tiderna förändras, säger Barbro.

Genom ett fönster i en av byggnaderna frågar jag de som jobbar på bygget.

– Vad ska det bli här?

Ja det ska bli ett asylboende tror jag.

– Hur långt har ni kvar då?

– Ja, ganska mycket. Det är mycket att göra.

Den gamla skolan ska bli ett nytt asylboende. Det pratas om att runt 200 personer ska kunna bo här. Ytterligare två asylboenden är på gång i kommunen.

– Det finns ju en prognos på hur många asyl det ska vara per invånare i en kommun och jag har sett nånstans att vi skulle ha 250 asyl då, säger Barbro Gällström.

Men idag finns alltså drygt 900 flyktingar i Ljusnarsberg. Och närmare 600 nya platser väntas.

– Då kommer vi ju upp i vad vi hade i november fjol då, ungefär. Det var inget märkvärdigt då och det är det inte nu heller. Det får ju bara rulla på. Så är det, säger hon.

Något har fallerat

– They called me from the Migration Office specially about this guy!

På asylboendet i det gamla hotellet i Ställdalen hittar socialsekreterarna Annika Andersson och Maud Bergman till slut rummet där den ensamkommande killen ska hålla till. Där inne på underslafen i en av våningssängarna sitter han. 16-årige Abdul från Afghanistan.

– Får han flytta på en gång då?

– Ja, vi har ju Bergsgården och sen har vi ett familjehem som tar emot, säger Annika Andersson.

– Du kan ta dina saker så ska vi köra dig till ett annat ställe, förklarar Maud Bergman till 16-årige Abdul.

Jag sätter mig på sängen brevid Abdul medan han packar ihop sina saker. Han berättar om sin resa till Sverige.

– Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Österrrike och Tyskland. Sen Sverige. 20 dagar tog resan. Båtresan över medelhavet var värst, säger han.

– Jag mår inget bra. Verkligen, jag mår inget bra. Jag är ensam nu, säger Abdul.

Medan Abdul packar har en grupp på fyra killar kommit fram till socialsekreterare Maud Bergman.

– Problem Annika! De är under 18 hela gänget här. Han här är född -98, ropar hon till sin kollega.

– 17 år är han? Nej, jag måste ringa min chef, säger Annika Andersson och tar upp telefonen.

De fyra killarna är också från Afghanistan. Ensamkommande killar under 18 år.

– Det är nått som har fallerat, säger Annika Andersson.

– Det är nått som har fallerat riktigt, säger Maud Bergman.

– Vad är det som har fallerat?

– Ja, vi har ju inte fått information om de här och de har varit här i 15 dagar. Och vi har inte fått några papper på dem. Att det finns, förklarar Maud Bergman.

Vad gör det då?

– De ska inte bo här. De kommer hit utan släktingar, utan någon anhörig och då ska de inte bo här. Dessutom så ska vi ha information från Migrationsverket på fax när de kommer, men de här har ramlat mellan stolarna tydligen.

– Vad är nästa steg? Nu har du hört av dig till chefen, vad händer nu?

– Ja, nu väntar vi. Hon ska kolla upp med Migrationsverket vad det är som har hänt. Eftersom det är så många nu, säger Annika Andersson

Deema drömmer om att bli tandläkare

23-åriga Deema Marroush från Syrien tar emot mig i lägenheten hon tilldelats av Migrationsverket. Här bor hon tillsammans med sin mamma och sin lillebror. Ett rum och kök. I rummet står tre smala sängar mot var sin vägg.

– Här är där vi sover, tre stycken. Och här är som ett litet förråd som är väldigt stökigt. Det är allt.

Trots att de redan är tre vuxna i lägenheten, kan det komma att bli fler säger Deema.

– Vi kanske ska få någon mer som ska bo här. Eftersom så många kommit nu på senaste tiden så har Migrationsverket satt upp lappar att vi kanske kommer få in fler att bo med oss.

Deema är utbildad tandläkare i Syrien. Trots att bomberna föll över Damaskus ville hon inte fly innan hon var klar med sin utbildning.

– Jag tänkte på framtiden, vem ska försörja min familj? Det var bara jag, mamma hade inget jobb. Så det var jätteviktigt. Det var min dröm. Jag har velat bli läkare sen jag var liten, säger hon.

Deema Marroush kom till Sverige för drygt ett år sen och på den tiden har hon lärt sig svenska flytande. Hon håller nu på att få sin tandläkarlegitimation godkänd i Sverige och under tiden försöker hon hålla sig sysselsatt.

– Jag går till en tandläkare två dagar i veckan för att praktisera, eller bara vara runt en tandläkare för att se hur det fungerar i Sverige. Det är inte så stor skillnad, det är bara bättre utrustning här, säger hon och skrattrar till.

Personer med Deemas kompetens är eftertraktade. Språkkunskaperna är ett extra plus.

– Ja, det är jättebra gjort. Det skulle ju vara ett extra plus, säger Jan Gustavsson som är tandläkare på Folktandvården i Kopparberg. Fram till för några månader sen var han även klinikchef.

De jag pratar med som jobbar på Folktandvården och Vårdcentralen i kommunen säger att de klarar av att hantera flyktingsituationen bra. Även om det innebär fler arbetsuppgifter och nya arbetssätt. Det är nya personer som ska föras in i journalsystemen, tolkar behöver kallas in och barn med dåliga tänder som kanske aldrig varit hos tandläkaren förut behöver tas om hand.

– Det är varje dag vi har de här barnen. Det är inte alltid de kommer hit med akuta besvär men mer eller mindre så har de ont och värk i sin mun. Det har de, berättar Jan Gustavsson.

Barnen, som ska tas om hand på samma sätt som svenska barn, prioriteras. De vuxna som har rätt till akutvård hänvisas ofta till landstingets jourklinik i Örebro.

– Men det är klart att ju mer det tar av vår tid, desto mindre tid får vi givetvis till våra andra patienter. Men man försöker ju prioritera från landstinget och ge oss mer resurser här uppe, säger Jan Gustavsson.

Samma sak hör jag från Ulrica Vidfeldt som är verksamhetschef och ansvarar för vårdcentralen som ligger en trappa ner i samma hus i Kopparberg.

– Antingen pressar vi in fler per dag vilket gör att arbetsbelastningen ökar eller så blir det väntetid. Det är så det fungerar, säger hon

Och längre väntetid är inte alltid så populärt bland kommuninvånarna.

– Det är klart att våra medborgare som ringer och känner att de behöver en tid till läkare eller komma in för en bedömning och inte får det här och nu, känner sig besvikna och tycker att det är dåligt.

Men i en kommun som många väljer att flytta ifrån innebär flyktingströmmen också möjligheter. På vårdcentralen har man infört praktikplatser till flyktingar som har fått uppehållstillstånd.

– De erbjuds då att få komma hit och vara värd eller värdinna på vårdcentralen. Vi har två personer idag som kombinerar det med att läsa svenska på SFI, Svenska för invandrare. På det sättet får de också en inblick i svensk sjukvård och blir kanske intresserade av att söka en utbildning för att utbilda sig inom vårdsektorn. Så jag ser det som en rekryteringsmöjlighet helt enkelt. Att vi på det sättet kan rekrytera människor med utländsk bakgrund, berättar Ulrica Vidfeldt.

"Har du visat hur man gör i tvättstugan?"

Jag har satt mig i köket hemma hos Barbro Gällström i Bångbro. I 30 år har hon varit engagerad i Röda Korset i kommunen. Hon ordnar insamlingar av kläder, hushållsprylar och annat en dag varje månad.

Tre dagar i veckan öppnar Röda Korset också sina lokaler för flyktingar som vill umgås och bjuder på lite fika. Det brukar vara uppskattat. Få av boendena har nämligen några egna gemensamhetslokaler, berättar Barbro. Jag frågar henne hur stämningen kring flyktingarna är i kommunen.

– Det som jag har märkt att många stör sig på är tvättstugan. För när de blir placerade i hyreshusen så ska man ju gå till tvättstugan och tvätta. Man skriva upp sig på en tid och så får man ju inte springa där jämt. Det där kommer det en del och klagar på. Men jag brukar fråga "har du visat hur man gör i tvättstugan?" De flesta svarar nej. Och då är det inte så lätt att veta hur man ska göra. Och det står väl inte på arabiska eller engelska heller, utan det står nog bara på svenska. Så det skulle jag rekommendera dem att skriva, säger Barbro.

"Vi bryter mot lagen hela tiden"

Utanför asylboendet i Ställdalen står nu fem unga killar, under 18 år, och undrar vad som händer. Socialsekreteraren Annika Andersson pratar med sin chef. Vad blev beskedet? frågar jag när hon lägger på.

– Ja, två kan vi placera och så får vi fundera på de andra tre, berättar hon.

– Så när det blir såhär, trots att de egentligen inte ska vara här, så får de vara kvar ett litet tag till?

– Ja, alltså de ska ju inte det. Men det är ju så, det finns inga platser. Man kan ju säga att vi bryter mot lagen hela tiden. Eller, inte hela tiden, det ska jag inte säga, men de möjligheter vi har där är det redan fullt. Och Bergsgården har tagit emot jättemånga fler än vad de ska.

– Hur väljer ni vilka två ni ska ta med er, hur går det här till?

– Ja, Abdul var ju klar, det var ju den vi visste. Och så kom ju den här första killen så vi får ju ta de två med oss nu och sen får vi lösa det efter hand. Idag.

En av killarna, Abul, blir glad när han hör att han ska få åka här ifrån. Men ska mina vänner verkligen stanna här, undrar han?

– My friends should stay here, really?

– De stannar här, vi ordnar nått annat åt dem. Vi kommer tillbaka. Du kan tala om det för dem, säger Maud Bergman.

Abul samlar ihop sina få tillhörigheter i en bärkasse med Mimmi Mus på. Han kramar om och kindpussar sina kompisar i rummet hej då. Vad sade du till dem undrar jag?

– Jag kan ringa er, oroa er inte. Jag kommer tillbaka och hälsar på i framtiden. Vi kommer spela fotboll ihop igen. Oroa er inte.

Reporter: Mikael Sjödell

Producent: Annika H Eriksson

Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Avsnitt(500)

Anja har lurat män på miljoner: “Jag åker inte fast”

Anja har lurat män på miljoner: “Jag åker inte fast”

Kaliber om hur jakten på pengar gör Anjas affärsidé om bedrägerier och utpressning till en vinstmaskin i miljonklassen och om hur ansvariga handfallna tittar på och ständigt ligger steget efter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. "Anja" heter egentligen något annat. Hennes röst är utbytt, och en annan person spelar henne på Kalibers bilder. Mot anonymitet berättar hon hur hon levt på att manipulera, lura och utpressa män på miljontals kronor under de senaste tolv åren.Det började i tonåren. Anja bestämmer sig för att lura en äldre man som hon kommer i kontakt med på en telefondejting-linje. Dagen efter överför mannen flera tusen till henne, bland annat så hon kan köpa en tågbiljett hem till honom. Men Anja tar ut pengarna och blockerar hans telefonnummer.– Det gick så fort och jag fick så mycket pengar, jag kände bara herre gud vad enkelt det var, jag kan ju göra det här igen.Fått flera miljoner genom romansbedrägerier och utpressningOch det gör hon. Anja lär sig att både råna män, skaffa hållhakar, och utpressa så männen inte anmäler.Idag lurar hon män genom det som kallas romansbedrägerier. Anja träffar män och ljuger om olika situationer hon behöver pengar för, och i många fall sätter männen över dem. – Det är bara skådespeleri. Allting. Ingenting jag säger till dem kommer från hjärtat. Jag ljuger så mycket jag bara orkar.Anja har lurat sig till flera miljoner under åren. Hon säger att hon är beredd på att en dag åka fast, men säger också att den risken är minimal.– Det är svårt, det är jättesvårt för dem. Jag ligger flera steg före. Före bankerna, före polisen."Bara bankerna kan få stopp på henne"När männen själva inte anmäler till polisen, kommer hennes brott aldrig till polisens kännedom.– Ja, det är bara bankerna som kan få stopp på henne om inte nån målsägare till slut kliver fram, säger Björn Sidenhjärta, förundersökningsledare vid bedrägerigruppen i Polisregion Mitt.Bankerna ska övervaka transaktioner och be om underlag när oväntade summor sätts in på konton. Anja har ingen registrerad inkomst, och får regelbundet stora summor insatta på sitt konto. Vad vi kan se har bara en bank under ett tillfälle de senaste tolv åren ifrågasatt var pengarna kommer ifrån, men sedan nöjt sig med påhittade svar och kontot kunde fortsätta att användas. Kaliber kontaktar banken som inte vill svara på frågor.En annan av bankerna vi kontaktar, och där Anja haft konton är Swedbank. Ralf Bagner är pressansvarig på Swedbank:– I takt med att kraven enligt penningtvättslagstiftningen har skruvats åt, så ställer vi ju fler frågor till våra kunder, med jämna mellanrum. Samtidigt så är det ju så att de finansiella brotten också har ökat. Vi investerar enormt mycket pengar för att skydda våra kunder, men också för att försäkra oss om att våra system inte används som verktyg av kriminella.Hur tänker du på att ni trots det används av kriminella för deras aktiviteter?– Som jag sa, så är det ju så att banker har ju lagkrav på sig för att förhindra den här typen av brottslighet, ekonomisk brottslighet är ju ett samhällsproblem som långt ifrån bara drabbar bankerna, vi tar det här på allra största allvar och fortsätter att arbeta med att förebygga det.Anja byter konton med jämna mellanrum och fortsätter att begå brott än idag.Men hur känns det att veta att du lever ditt liv på stulna pengar?– Eh, jag ser inte det som stulna pengar.Hur ser du på det då?– Jag är faktiskt väldigt stolt över det jag gör, jag har manipulerat dem. Men egentligen så har jag fått det frivilligt. Och vad jag vet så är det inte olagligt att vara gold-digger.I lagens ögon, objektivt sätt, så är det ett brott du sysslar med?– Fast jag tycker inte det är olagligt.Men i lagens ögon så är det det.– Jag bryr mig inte. Det finns värre saker de kan utreda.Anja säger att hon tänker fortsätta med sina brott. Går hon inte att stoppa?

30 Maj 202229min

De bortglömda sprängförråden – Emil miste livet i dödsfällan

De bortglömda sprängförråden – Emil miste livet i dödsfällan

Om de bortglömda sprängförråden och hur svenska myndigheter sjabblade bort den viktiga frågan som skulle göra att olyckan, som den där Emil dog, inte kan hända igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Linas exsambo, Elviras bror, hette Emil. Fram till för ett och ett halvt år sedan var han verkstadsarbetare i Östersunds kommun.Men en dag i november 2020 blir Emil tillkallad för att öppna låsen på två plåtskåp i ett stenförråd som ska rensas upp. Alla tror att skåpen är tomma. De ska bara öppnas, separeras från sitt betongfundament och köras till en återvinningsstation. Emil använder en skärbrännare för att kapa låsen. Det ena skåpet är tomt. Det andra exploderar och Emil omkommer omedelbart.Sprängförråden användes fram till 90-taletSkåpet som Emil försökt öppna var en så kallat sprängkista eller sprängförråd, full med svartkrut och tändhattar, bortglömt från den tid när det var vanligt att kommunerna själva utförde egna sprängningar vid byggen, från 1950-talet och framåt. På 90-talet gick många över till att köpa de här tjänsterna från auktoriserade sprängföretag som specialiserat sig.Metallskåpet som var fullt med sprängmedel, märkt ”förråd”, hade alltså stått på kommunens mark och inte använts på över 20 år.Ytterligare 20-tal sprängförråd hittasÖstersunds kommun erkände arbetsmiljöbrott i samband med olyckan och dömdes i december 2021 till två miljoner kronor i böter.I och med olyckan i Östersund får man upp ögonen för säkerhetsrisken med bortglömda sprängkistor. Kommunerna och polisen i Jämtlands län efterlyst tips från allmänheten och ännu fler okända sprängkistor som inte tillhör kommunerna dyker upp. Totalt minst ett 20-tal sprängförråd som använts av bland annat kommuner, företag och statliga verk. Och i ett av dem, som upptäckts nära Åre, finns hela 625 kilo sprängmedel.Kampanjen som aldrig blev av"Det här är en inventering som behöver göras i hela landet", tänker säkerhetschefen vid Östersunds kommun. Likadant resonerar Arbetsmiljöverket och de slår larm till Sveriges kommuner och regioner, SKR och Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, om behovet av en riktad informationskampanj alla till landets kommuner.Men i en enkät som Kaliber skickat säger 125 av de 142 kommuner som svarat att de inte har tagit reda på hur det ligger till med sprängförråd, efter explosionen i Östersund. Hälften uppger att orsaken är att de inte känt till att det kan finnas bortglömda sprängkistor.Trots larmen om allvarliga risker och diskussioner mellan myndigheter och SKR om att det var viktigt med en riksomfattande informationskampanj blev den inte av. Varför?

23 Maj 202229min

Elchocken och ministerns omöjliga löften

Elchocken och ministerns omöjliga löften

Om hur Sverige hamnade i skenande elpriser, ansträngda elsystem och om omöjliga löften om snabb förändring. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mats bor i Enviken i nordöstra Dalarna. I vintras fick han och hans familj en chock när elräkningen kom. Trots att han gör allt för att minska energikostnader – de eldar med pellets, har sjövärme och solceller – så blev decemberräkningen på 17 000 kr, fyra gånger så mycket som december förra året.– Hade jag inte haft extrajobb nu, då hade det inte gått, säger Mats.Regeringens förklaring på prisökningen: "Putin-priser"Strax efter Rysslands invasion av Ukraina lanserar Regeringen ett nytt begrepp som förklaring till energipriserna: Putin-priser.Men det finns fler faktorer. Elsystemexperten Maja Lundbäck:–Man har lagt ner planerbar produktion i södra Sverige. Vi pratar inte bara kärnkraftsanläggningar utan även kraftvärmeverk.Planerbar elproduktion har minskat2015 höjde regeringen effektskatten på kärnkraft. Det bidrog till att fyra kärnkraftsreaktorer lade ner, nu senast två reaktorer på Ringhals som togs ur bruk 2019 respektive nyårsafton 2020.Enligt en rapport från forskningsorganisationen Energiforsk, skulle elpriserna i höstas varit mellan 30 och 45 procent lägre om Ringhals nedlagda reaktorer fortsatt producera el, allt annat lika.De höga elpriserna beror alltså inte bara på Putins Ryssland utan är också ett resultat av att Sverige, i takt med att planerbar elproduktion har tagits bort, blivit alltmer påverkade av elmarknaden på kontinenten.– Vi blir ju mer och mer känsliga för variationer av kol-, olja- och gaspriserna för att vi måste importera, säger Maja Lundbäck.Effektskatt påverkade avvecklingsbeslut av kärnkraftVattenfalls Torbjörn Wahlborg uttalade sig i SVT förra året om beslutet att stänga Ringhals 1 och 2.”Beslutet var Vattenfalls, men jag kan också konstatera, hade vi inte haft effektskatten som vi hade 2015 så hade vi inte tagit det beslutet.”Men energiminister Khashayar Farmanbar menar idag att beslutet inte hade med skatter eller politik att göra.– Det är inte den bilden jag har. Men det är en bild som jag fått att det är ett kommersiellt beslut baserat på att det inte fanns lönsamhet i att uppgradera.Varför tror du han säger så? Det här var ju en intervju förra året?– Jag vet inte varför han säger det. Han har säkert sina skäl.Men ni kan inte ha rätt båda två menar jag?– Man kan ha olika bild av verkligheten också.Omöjliga löften om havsbaserad vindkraftEnergiministern har flera gånger sagt i medierna att svenskarna inom två år kommer att märka skillnad i elpriser, när Svenska Kraftnät förbättrar elöverföringen eller när vi bygger vindkraftverk till havs. Från P4 Extra i januari:– Bygger vi vindkraftverk till havs så pratar vi om ett antal år, ett eller två år, säger Farmanbar.Men Svenska Kraftnät skriver att det inte kommer finnas några vindkraftverk på havet inom två år, utan först framåt 2030. Lina Kinning på branschorganisationen Svensk Vindenergi säger samma sak.– Ja, förutsatt att tillstånden kommer på plats så kan vi se de första havsbaserade vindkraftparkerna i Sverige från och med 2028 och framåt.

16 Maj 202229min

Batteriskandalen, övergrepp via nätet och barnvräkningar – vad hände sedan?

Batteriskandalen, övergrepp via nätet och barnvräkningar – vad hände sedan?

I veckans avsnitt av Kaliber berättar vi om efterspelet för tre av våra granskningar. Det handlar om att fler barn vräks, en nya lag om sexövergrepp på nätet och fängelsedomar för miljöbrott. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Farligt avfallHösten 2020 sände vi granskningen ”Återvunnen eller försvunnen?” som handlade om batteriåtervinning, och Urecycles anläggning i Karlskoga som då tog emot 70 procent av alla alkaliska batterier, sådana som du har i din fjärrkontroll och eltandborste.Samtidigt dök vita säckar upp på flera ställen i Mellansverige. Säckar som hade dumpats och läckte. Och som innehöll den svarta massan från batteriåtervinningsanläggningen i Karlskoga. En del av massan hade grävts ner.Vi följer upp vad som hänt sedan granskningen sändes, och det handlar om fängelsedomar, sanering och bränder.572 barn vräktes under 2021I granskningen ”Barnvräkningar – den misslyckade nollvisionen” från december förra året, berättar familjen Andersson om den där decemberdagen 2018, när Kronofogden och hyresvärden knackar på familjen dörr. Mamman i familjen är sjukskriven, och något har gått fel med kommunikationen med Arbetsförmedlingen, så hennes ersättning har inte betalats ut. De har levt på familjens pappas inkomst, och hamnar efter med hyra, och kan tillslut inte helt betala den. Den kommunala hyresvärden säger upp deras kontrakt.Trots en nollvision mot att barn ska bli av med sina fasta bostäder, en nollvision som antogs 2007 av den dåvarande alliansregeringen, har hittills aldrig nollvisionen uppnåtts under något år sedan dess. Istället har antalet barn som drabbats av vräkningar ökat igen de senaste åren. förra året drabbades 572 barn av vräkningar, det är 123 fler barn än vad som vräktes året innan, 2020.Kaliber återkommer till familjen och det tillfälliga akutboende de just nu bor i, och ställer återigen frågor till ansvariga politiker hur nollvisionen ska uppnås.Ny lag om sexövergrepp på nätetKaliber har i flera program granskat hur övergrepp mot barn utreds, och då främst livestreamade-övergrepp där tittaren instruerar på distans. Förövaren finns ofta i västvärlden bakom en dator och offren finns på andra sidan jorden, till exempel i Filippinerna framför en webbkamera, som i serien ”De dolda sexövergreppen” av reportrar Stina Näslund och Clara Lowden på produktionsbolaget Filt.I granskningarna fick det svenska rättsväsendet kritik av bland annat barnrättsorganisationen Ecpat, för att lagstiftningen kring övergrepp över nätet generellt släpat efter. Sedan dess har lagar ändrat och nya tillkommit, och i sommar kommer bland annat en ny lag, som säger att våldtäkt, sexuella övergrepp och motsvarande brott mot barn även ska omfatta sexuella kränkningar som begås på distans.

9 Maj 202229min

”Jag blev kallad kossa” – om ätstörningar, våld och barnidrott som liknar trafficking

”Jag blev kallad kossa” – om ätstörningar, våld och barnidrott som liknar trafficking

Hot om våld, ätstörningar och ungdomar som köps ut ur klubbar. Kaliber om Sportbladets granskning av hockeygymnasier, och SVT Sports granskning av rytmisk gymnastik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Väldigt stressigt”Sportbladet har i över två år, sedan Barnkonventionen blev lag, granskat ungdomsishockey i serien "Utgallrad". I dagens Kaliber tar vi upp deras senaste granskning av hockeygymnasier, och om hur föräldrar kan tvingas bli återbetalningsskyldiga om ungdomar vill byta hockeygymnasium, eller hoppa av. Något som den klubb som svarar Sportbladet säger endast sker om det handlar om byten.Sportbladets reporter Patrik Brenning berättar mer om sin granskning, hur avtalen kring hockeygymnasierna fungerar, och bland annat avtal om återbetalningskrav.”Ju ondare det gör, desto bättre är det”Inom rytmisk gymnastik har det kommit vittnesmål om vikthets som lett till ätstörningar, hot om våld och smärtsam stretching i en granskning som SVT Sport har gjort under våren. En av dem som berättar är tidigare gymnasten Clara Göthberg.– Jag har blivit kallad för ´kossa´. Jag har blivit kallad för ´elefant´. Jag har fått höra att jag inte ska dricka vatten på träningen för att jag blir för tung och klumpig. Jag har fått höra att jag ska bli slagen om jag inte skärper mig. Och jag har fått höra att ju ondare det gör, desto bättre är det. Jag har skämts. Jag har skakat i panik och jag har haft prestationsångest upp över öronen.”Gymnastikförbundet säger bland annat såhär om vittnesmålen: – Ja, jag blir ju naturligtvis bestört. Det här är ju ingenting som vi varken vill se inom gymnastiken, eller idrotten i stort. Idrotten för mig ska ju vara en plats för trygghet och glädje. Men naturligtvis så är tränare, precis som många andra, en del av en kultur, man ärver något, ett sätt att göra saker, "så här har vi alltid gjort". Och där kan ju vara en utmaning att bryta de mönstren. En annan sak som tas upp i SVT Sports granskning är så kallad tvångsstretching. Något som både förbundet och Anna-Karin Wikström, en legitimerad fysioterapeut som ingår i det medicinska teamet inom Svenska gymnastikförbundet säger såhär om:– Jag tycker att det är förfärligt. Växande kroppar är inte gjorda för att stretcha i ytterlägen på det här sättet, med någon extra vikt på. Det är mer okej när de sitter i egna positioner och stretchar på eget bevåg. Men inte när det är någon till person som är med och trycker på. Man håller inte för det. Att pressa på i ett sådant ytterläge. Alla går ju såklart inte sönder, men det finns ju risk varje gång man gör det att man faktiskt går sönder.”Något som gymnastikförbundets generalsekreterare Pelle Malmborg håller med om:– Med våld alltså, med hjälp av våld, komma till ytterläge, det är ju aldrig rätt. Självklart inte.Gymnastikförbundet har efter granskningen tillsammans med flera andra länder kommit med ett förslag till internationella gymnastikförbundet om att inte tillåta minderåriga personer att tävla på landslagsnivå i seniormästerskap. Idag är gränsen för att tävla i ett seniormästerskap 16 år, med de vill se en höjning till 18 år.Gymnastikförbundet jobbar också med att involvera gymnaster, ledare och föreningsstyrelser inom den rytmiska gymnastiken där de genom utbildning och föreningsträffar utgår från gymnasternas berättelser. Det är fortsättningen på ett arbete som pågått under en längre tid kopplat till träningsmetoder, ledarskap, synen på de aktiva och strukturer inom svensk gymnastik, enligt gymnastikförbundet. Riksidrottsförbundet om granskningarna: ”Misslyckats med att skydda just de här barnen”Malin Träff, sakansvarig för barn- och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet, säger bland annat såhär om granskningarna:– Först så skulle jag säga att det är smärtsamt att höra om de här unga som far illa. Och sedan är det ju så att även, eller kanske särskilt, när unga far illa inom idrotten så kommer det också med tankar på vårt ansvar, vi vuxna som ansvarar för de här verksamheterna, och känslan av att ha misslyckats med att skydda just de här barnen då.I de fall, till exempel i internationella sammanhang, där barn ses som handelsvaror, säger Malin Träff att: – Pengar, makt och framgång är otroligt starka drivkrafter för många. Så är det även inom idrotten och runt idrotten. I de allra grövsta fallen så skulle man nästan kunna kalla det för trafficking till och med…och vi behöver motverka det på alla sätt som vi kan, såklart.

2 Maj 202229min

Bluffindustrin – med lögnen som arbetsverktyg

Bluffindustrin – med lögnen som arbetsverktyg

Bedragarna som lurat personer på motsvarande fem miljarder kronor har sin arbetsplats i ett callcenter i Bulgariens huvudstad Sofia. Kaliber avslöjar hur bedragarna jobbade genom källor inifrån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Flera svenskar har blivit lurade på pengar i en jättelik internationell bedrägerihärva som just nu utreds av tysk polis. Hör 20-åriga "Nikola" berätta om jobbet hos företaget med bedrägerier som affärsmodell och följ jakten på människorna som anses skyldiga till att ha lurat människor på motsvarande över fem miljarder svenska kronor.I första delen av granskningen Bluffindustrin träffar Kaliber bland annat med Eva, som när hon närmar sig pensionen efter ett arbetsliv som undersköterska blir sporrad att investera i bitcoin. Efter att ha sett reklam i sociala medier anmäler hon sitt intresse på företaget Qtecks hemsida och blir snabbt uppringd. Hon investerar 2.500 kr till en början, men lång historia kort: det slutar med skulder på 900.000 kr.Eva polisanmälde Qteck men utredningen lades ner. En annan som också anmält företaget är Anders Överyd i Gällivare, som vi träffar i det här avsnittet.– Jag var ju under isen då, så jag... Man var ensam och så ringer de och är vältaliga och pratar och… De är ju välformulerade och är jätteduktiga på att snacka och då kunde de ju verkligen få mitt förtroende gentemot dem. Jag var extra sårbar och trodde på allt vad de sa. De blev som kompisar.Svenska förundersökningar har lagts nedPersoner från Qteck lyckas övertyga Anders om att han borde låna pengar för att investera. Och övertalar honom att han ska låta dem fjärrstyra hans dator för att hjälpa honom med att fylla i låneansökningar.– Det känns så konstigt att jag ens gick med på det. Det är klart, då tog de över datorn och då tog de allting, säger Anders.Alla som Kaliber har haft kontakt med om Qteck har polisanmält, men antingen har det inte blivit någon förundersökning alls eller så har den lagts ned.Razzia i BulgarienMen i Tyskland jobbar polisen med en stor utredning efter att de fått rapporter om liknande bedrägerier. För drygt två år sedan anmälde någon i den lilla tyska universitetsstaden Göttingen att han blivit lurad på motsvarande två och en halv miljon kronor av företaget FX-leader. Och snart visar det sig att människor runtom i Tyskland fallit offer för samma liga, berättar åklagaren Manuel Recha.– And the scam in Germany quickly was about 20 million Euros, altogether, säger Manuel Recha.En del av pengarna, motsvarande tvåhundra miljoner svenska kronor, visade sig ha hamnat på Malta, en del hos en tysk privatperson.Genom att följa bedragarnas digitala fotspår på servrar i Tyskland och Nederländerna hittar de också ett ukrainskt företag som sköter FX-leaders hemsida. De blir säkra på att det FX-leader sysslat med är rena bedrägerier. Därifrån letar de tyska myndigheterna sig vidare, och upptäcker kopplingar till ett bulgariskt företag, ett företag som Kaliber lyckats identifiera som Dortome.I oktober 2021 genomförs en razzia i Dortomes lokaler i staden Sofia. Polisen förhör några av de anställda, och får veta att det finns ytterligare ett callcenter i närheten. Några av poliserna sätter sig i sina bilar och kör dit. När de kommer fram är det tomt på folk, och nedsläckt. Men datorerna finns kvar – och visar sig vara fulla av bevismaterial. Bland annat listor med falska identiteter och bolagsnamn. Det visar sig att bedragarna har mer än 80 företagsnamn till sitt förfogande, med tillhörande hemsidor, berättar åklagare Manuel Recha.Och ett av dem är Qteck.Kaliber kontaktar "Ross Matthews"Kaliber har varit i kontakt med flera personer som jobbat på callcentret. "Nikola" är en av dem. För Kaliber berättar han om tankarna när han först klev in i det luftkonditionerade kontorslandskapet i Sofia, om arbetssättet och lögnerna. Idag ångrar han att han nånsin satte sin fot där.På nätforum med varningar för bedrägerier finns flera namn som representanterna från FX-leader använt när de ringt. En David Morgan, en Sylvia Core, en Ross Matthews. Det här är namn som flera av de svenskar och danskar som blivit lurade av Qteck säger att de har varit i kontakt med.– Ross Matthews… Det han sa till mig var bland det värsta jag hört någon gång i hela mitt liv. Han visste att jag hade en syster. Han sa rakt ut vad han skulle göra med henne om han träffade henne. Sexuella anspelningar om du förstår vad jag menar. Han drog in mina barn i det här, och säger samma sak, säger Johan, som egentligen heter något annat.Vi har fått trovärdiga uppgifter om vem Ross Matthews egentligen är – en bulgarisk kampsportare i trettioårsåldern. Vi försöker få kontakt med honom. Både via telefon, sociala medier och mail.Vi är framme i nutid, och kontaktar också ägaren till callcentret i Sofia för en kommentar. Parallellt pågår den tyska polisens arbete med att dokumentera och utreda fynden från tillslagen i räderna. Kommer de ansvariga för bedrägerierna att ställas till svars? Kommer Eva, Anders och "Johan" att få upprättelse?

19 Apr 202229min

Bluffindustrin – Eva kan inte betala tillbaka

Bluffindustrin – Eva kan inte betala tillbaka

Flera svenskar har blivit lurade på pengar i en jättelik internationell bedrägerihärva som just nu utreds av tysk polis. Hör Eva Nilssons berättelse om hur hon hamnade på existensminimum. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Jag tänkte att jag kanske kunde få en bättre pension. Jag är 62 år, blir 63 år, så jag tänkte att det kunde… Jag förstår att jag blir en sån där fattigpensionär ändå, för jag har inte jobbat hundra procent, jag har varit hemma med barn och varit ensamstående. Så då tänkte jag att jag kanske kunde leva lite bättre.Eva Nilsson är undersköterska och fick upp ögonen för möjligheterna att investera, i till exempel bitcoin, när en kollega berättade om sina investeringar. Eva anmäler sitt intresse på en hemsida, och snart är det någon som ringer från ett brittiskt telefonnummer. Han säger sig vara baserad i London och jobba för företaget Qteck.– Som berättade om det och att man skulle investera med 2.500 kronor. Och då tänkte jag att ”det är inte så farligt, det har jag till.”Qteck fjärrstyr Evas datorQtecks personal tar ibland över kontrollen över hennes datorer med programvaran Anydesk. Där visar de hur hennes pengar har investerats. Eva övertygas om att investera mer – och att låna pengar för att ha råd. Det är Qtecks personal som fyller i låneansökningarna, berättar hon. Det första privatlånet görs på 182.000 kronor.– Och de lovade mig då att jag skulle få tillbaka mycket, mycket mer. Och ”vad vill du göra med pengarna?” och sådär. Man drömmer om vad man skulle kunna tänka sig. Att jag skulle vilja bjuda mina barn på en resa tillsammans.Kurvorna på skärmen går uppåt, tills de inte gör det längre. Qtecks personal ringer Eva varje dag, berättar hon, och övertygar henne till slut om att hon måste låna mer.– För att få tillbaka. Och då tänkte jag ju redan hur ska jag kunna betala tillbaka detta? Och då kände jag att det enda jag kan göra är att låna mer pengar då ju. Fastän att jag inte ville. För de lovade mig att jag skulle få så att jag kunde betala tillbaka."Ville ta livet av mig"I slutet har Eva skulder på 900.000 kr. Telefonnumret som Eva använde för att nå Qtecks personal har plötsligt inte längre någon abonnent. Eva förstår att pengarna är borta, och att hon har lån som hon aldrig kommer kunna betala tillbaka.– Jag trodde jag skulle svimma och kände att jag ville ta livet av mig, men som tur är kom jag till sans och tänkte på mina barn och pratade om det för min väninna. Man känner ju sig så jättedum för att man har gått på en sån nit liksom. Jag polisanmälde ju, för det ska man göra.Men polisen inleder inte någon förundersökning. De skriver att det inte finns ”anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”.Minst 42 polisanmälningar rör QteckPolisen i Sverige har fått in åtminstone 42 anmälningar som gäller Qteck. I de flesta har förundersökningen lagts ner, ofta inom bara några dagar. I nio fall har det inte inletts någon förundersökning alls. Men när polisen i Västmanland fick in en anmälan om att en person blivit lurad på 1,6 miljoner så valde de att i alla fall försöka spåra pengarna. Björn Sidenhjärta är polisiär förundersökningsledare vid polisens bedrägerigrupp i Västerås.– Jamen den skyldigheten tycker jag att man har som polisiär FU-ledare. Man måste ju utröna om det finns pengar att säkra upp någonstans. Man kan inte bara ta för givet att pengarna har gått utomlands och att vi inte kan göra något.Men i det här fallet har pengarna – just det – försvunnit utomlands, till konton i ett Londonbaserat företag som genomför internationella penningtransaktioner.Här slutar den svenska polisens arbete. Men också i Tyskland får tusentals människor liknande samtal som Eva, men från ett annat företag, FX-leader. De som ligger bakom FX-leader – som tyska myndigheter har jagat i två år - är också de som ligger bakom Qteck. Om det hör du i nästa avsnitt av Kaliber.Granskningen är ett samarbete med Danmarks Radio.

18 Apr 202229min

När mamman behöver psykiatrisk vård

När mamman behöver psykiatrisk vård

Sandra hade precis fött sitt fjärde barn. Men istället för familjelycka och bebisbubbla tog hon livet av sig på den slutna avdelning, där hon vårdades för förlossningspsykos. Hur kunde det bli så? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sandra var en kvinna som älskade familjelivet. Men en månad efter att hon fått sitt fjärde efterlängtade barn, en dotter, börjar något förändras hos Sandra.– Hon kunde gå till kylskåpet plötsligt och hälla ut alla mjölkprodukter för att hon var övertygad om att det var livsfarligt för barnen att dricka mjölken, säger Sandras syster Christine.Sandras man ringer till slut efter akut psykiatrisk hjälp.– När jag fick veta det här så då låg hon redan inlagd i slutenvården. Och jag blev ju alldeles chockad eftersom hon var helt som vanligt en vecka tidigare.Blir inlagd på sluten avdelningSandra har fått en förlossningspsykos. Hon är paranoid, rädd och uttrycker att det vore bättre för hennes familj om hon inte fanns. En läkare bedömer att det föreligger risk för självmord och Sandra blir inlagd i slutenvården med vak flera gånger i timmen. Hon kommer att vara inskriven på avdelningen i Gubbängen i Stockholm i lite drygt tre veckor. Under den tiden skadar hon sig själv vid minst tre tillfällen. Eftersom Sandra inte får träffa sin bebis på avdelningen får hon istället permission att gå ut på promenader. Det är efter en sån här promenad som Sandras man ringer till avdelningen och säger att han är orolig över henne, att hon är än mer förvirrad och pratar konstigt, som han uttrycker det.– Men sen drog de ändå ner på tillsynsfrekvensen, på morgonen efter tror jag att det var. Så att då tittade de till henne då en gång i halvtimmen, säger Christine.Efter det händer det som gör att deras värld rasar. Sandra skadar sig själv så svårt inne på sitt rum att hon senare avlider av skadorna.Få regioner har särskild vårdplanChefen på avdelningen som Sandra var inlagd på menar att det är en svår balansgång att bolla patientens önskan om att bli lämnad ifred med det vårdbehovet man ser, att det handlar om att också bygga ett förtroende för att få fortsätta ge vård. De har dragit lärdom av den tragiska händelsen.– Där har vi gjort det bästa som går för att förklara, inte bara vad som hände utan också hur vi ska förstå det och vad vi gör nu, säger han.Kaliber har tittat närmare på fallet med Sandra, men också hur vården av de som drabbas av förlossningspsykos ser ut i Sverige. Det ska visa sig att få regioner i Sverige har en särskild vårdplan för nyförlösta kvinnor som behöver psykiatrisk vård.Reporter: Malin Marcko.

11 Apr 202229min

Populärt inom Samhälle & Kultur

podme-dokumentar
svenska-fall
p3-dokumentar
rattsfallen
en-mork-historia
nemo-moter-en-van
skaringer-nessvold
creepypodden-med-jack-werner
killradet
kod-katastrof
flashback-forever
p1-dokumentar
hor-har
vad-blir-det-for-mord
aftonbladet-daily
p3-historia
historiska-brott
rysarpodden
rss-ghip-googlare-har-inga-polare
dialogiskt