Kaliber13 Apr 2014

Malmjakt i skyddad natur

Lagstiftningen har hjälpt till att göra Sverige till ett Klondike för utländska företag i jakt på malm. Och Kaliber kan visa att en stor del av sökandet efter metaller pågår i vår mest värdefulla natur.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

”It´s your chance to do business.

– It´s about raising capital for the mining industry and about getting deals done. And we find that the PDAC is a wonderful platform in which we can do that. “

Här på den stora prospekteringsmässan i Toronto i mars släpptes nyheten: Sverige är världens bästa land för den som vill satsa pengar på gruvor. Det är 690 gruv- och prospekteringsföretag världen över som fått sätta betyg i undersökningen som sammanställs av den kanadensiska forskningsorganisationen Fraser-institutet. För att hamna i topp ska landet ha gruv-vänlig politik, miljöregler som inte avskräcker från att investera, lågt skattetryck, och bra infrastruktur. Och Sverige rankas alltså sammantaget som det bästa landet i världen för malmletare och gruvbolag. Såhär säger en vice vd på ett prospekteringsbolag om Sverige i undersökningen: En "exemplarisk politik", ”Snabbt beviljande av prospektering.”

Hemma i Sverige presenterade näringsminister Annie Lööf förra året regeringens mineralstrategi.

– När man tittar på de prognoserna som industrin själva tar fram så är expansionen väldigt tydlig. Vi kommer under kommande decennier se fler gruvor och på fler ställen runt om i landet. Och det har lett oss till att vi idag presenterar en strategi som bygger på orden dialog, hållbarhet, konkurrenskraft och tillväxt i hela landet.

Prognosen i strategin visar att det om sex år kan finnas 30 metallgruvor i Sverige, nästan en fördubbling jämfört med idag. Och 2030 kan uppemot 50 gruvor vara igång.

Men innan man startar en gruva måste man leta efter malmen, det kallas prospektering. Medan du och jag ofta inte får tälta eller plocka en blomma i ett naturreservat kan företag i jakt på malm få borra i vår mest värdefulla natur. I Kaliber idag om gruvboomen som satt snurr på de stora borrmaskinerna som åker in i skyddad natur och tuggar sig djupt ner i berget i jakten på metaller.

Matti Berg leder in och matar sina islandshästar som brukar ta med turister på ridturer i Kebnekaisefjällen. I den skyddade naturen här omkring letar företag från flera olika länder efter metaller.

– Jag tycker att det är för jävligt rent ut sagt. Sen tycker jag att det är mycket märkligt att vi har en massa skyddsbestämmelser för miljön, sen när det kommer till kritan är de inte värd någonting. Alltså när minerallagen träder in upphör all annan lagstiftning att gälla verkar det som. Du urholkar ju hela naturreservatet, du urholkar miljöskyddet. Vilka signaler skickar det till allmänheten och till vanligt folk? Man får inte göra det ena och det andra men du får gå in med en stor bandvagn och borriggar och borra därinne.

I miljöbalken står inskrivet att fjällområdet Kebnekaise-Sjaunja ska skyddas mot exploatering som skadar naturvärdet. Men i marken här finns järn, och ett utländskt prospekteringsföretag har meddelat myndigheterna att de planerar att sätta borrmaskinen i berget på åtta platser i området nu under våren.

– Det är ju väster om här. Det är ju uppe på kalfjället. Det är ju Kebnekaisefjällen, det är ju riktig fjällvärld. Man kan ju fråga sig hur länge kan jag visa upp det här för folk från hela världen? Nu hotas allt det där på grund av kortsiktigt ekonomiskt vinsttänk, det är ju bara det som styr. Det känns jävligt surt tycker jag. Jag blir förbannad.

De senaste årens starka efterfrågan på metaller och stigande priser har gjort det hett att leta malm i några av Sveriges mest skyddsvärda naturområden. Även om både metallpriserna och malmjakten minskade under förra året så är det fortfarande höga nivåer jämfört med för tio år sen.

För att få leta efter malm krävs ett undersökningstillstånd från statliga Bergsstaten. Och det får man i naturreservat. Minerallagen är skriven så att när ett företag vill söka malm ska Bergsstaten inte ta hänsyn till om det finns höga naturvärden i området. Det är bara i nationalparker som Bergsstaten inte ger undersökningstillstånd.

Ingen myndighet vet hur mycket malmletande som pågår i naturreservat. Så vi räknar själva antalet undersökningstillstånd. Vi ställer Bergsstatens karta bredvid Naturvårdsverkets karta över skyddad natur. Vi kollar på Norr- och Västerbotten där nära hälften av landets 900 undersökningstillstånd finns. Och det visar sig att 22 procent, alltså mer än var femte undersökningstillstånd ligger helt och hållet, eller delvis, inom naturreservat. Siffran blir högre om man också räknar med annan skyddad natur, som EU:s Natura 2000 – som ska skyddas för att bromsa utrotningen av djur och växter. I till exempel gruvkommunen Kiruna är det regel och inte undantag att undersökningstillstånden sträcker sig in i skyddad natur.

– Okej, vi har malm för ungefär tio års ytterligare drift. Och för alla som behöver järn och stål är det en otroligt bra nyhet det här.

Också statens företag LKAB borrar efter malm i naturreservat. Det är den 12 mars och teknik- och affärsutvecklingsdirektören Per-Erik Lindvall har kallat till presskonferens om att de hittat mer malm kring gruvberget i Svappavaara.

– Vi ser ju att malmen fortsätter men vi vet inte hur djupt den går så vi fortsätter ju prospekteringsborrningarna här i området.

Just det här är inte skyddat naturområde men nu planerar företaget att gå vidare med borrmaskinen, in i fjällurskogsreservaten här omkring.

– Vår prospekteringsbudget ligger strax under 100 miljoner kronor per år nu.

Varför vill ni borra i naturreservat när det redan finns tre stora kända malmer här?

– Är det så att vi ser att vi har en potentiell fyndighet så vill vi skapa kunskap om den, oaktat var så att säga. Det är ju inte förbjudet, kom ihåg det, utan man får faktiskt tillstånd att göra det här, så att jag tycker liksom att vi ska inte dra det där strecket för långt liksom att vi håller på med någonting som inte skulle vara tillåtet utan det är absolut tillåtet. Finns det då en fyndighet av tillräcklig storlek, ja då kommer vi så småningom att söka tillstånd för att bedriva den. Vi kommer att vilja utveckla vår verksamhet så långt det är möjligt för att stärka företaget och det tror vi är till nytta både för oss som företag och för samhället i stort.

Varje naturreservat har sina egna regler och det kan krävas dispens från Länsstyrelsen för att få borra efter malm där. Men det är först när det gått så långt som till en provbrytning som det behövs en miljökonsekvensbeskrivning och miljötillstånd.

– This one here is a challenge for me to do because it is a 60 degree angle.

2011 och 2012 borrade Asera Mining, med indiska finansiärer, i och under den Natura-2000-klassade sjön Vättern, till priset av runt 20 miljoner kronor. I julas satte företaget borren i nästa tänkbara gruvprojekt, vid Tabergs naturreservat, söder om Jönköping, där det bor sällsynta fladdermöss.Järnfyndigheten ligger i naturreservatet, men för att slippa söka dispens har företaget borrat det här första hålet precis utanför reservatsgränsen.

Tabergsbon Lennart Johansson blev ledsen när han upptäckte hur det såg ut när borrningarna var klara, precis intill en liten bäck sticker ett metallrör upp, det är själva borrhålet. Runt omkring ligger en blågrönsvart sörja i större och mindre högar – sådant som kommit upp ur berget när de borrat. I den lilla bäcken finns också det blåsvarta.

– Det var inte vackert. Men sen bävar man ju lite för att de ska ge sig in det här berget och ta jordartsmetaller. För det går ju faktiskt bäckar härifrån ju. Och det här är ju betesvallar och det är lätt att korna kommer ner till vattnet. Det kanske redan gör ont i magen på korna.

Ove Göting som är delägare i företaget Asera Mining säger att de ska städa upp vid Taberg.

– Vi ska dit. Vi ska också lägga grus på vägar där vi kört som var väldigt våta då.

Är det risk att det innehåller några farliga ämnen det här materialet som är uppborrat från berget?

– Nja, det vet man ju inte förrän man har analyserat det. Men om man tittar på de gamla analyserna av malmen där så är det ju inget som är farligt på något vis.

Varför är det värt att undersöka järn som finns inne i ett naturreservat?

– Ja, ett naturreservat är ingenting som måste bestå i tid och evighet. Samhället behöver ju också industrier, arbetstillfällen och inkomster.

Du har borrat i Vättern och nu vid Tabergs naturreservat, vad kommer det bli härnäst?

– Förhoppningsvis mer på samma ställen tills det ger något resultat på riktigt. Det är givetvis det som är målet - att få öppna en gruva som kan bryta malm.

Kalibers sammanställning visar att mer än var femte undersökningstillstånd i norra Sverige finns i naturreservat. Bara en liten del av allt sökande blir verkligen en gruva. I de fallen är det en total förvandling av landskapet. Men även att undersöka kan innebära risker för naturen. Ett exempel är Australiensiska Avalon Minerals borrningar förra året i Påkketanjaure Naturreservat längst upp i norra Sverige.

Avalon hade fått klartecken att fälla 35 träd i naturreservatet för att den stora borrmaskinen skulle komma fram och borra efter koppar och järn. Men när Länsstyrelsen kommer på kontroll i maj 2013 möts de av dieselstank. Ur ett av borrhålen rinner det ut något som liknar olja. Material som har borrats upp från bergets djup ligger utspritt som en gyttja, och det här slammet från borrningarna ligger så att det kan rinna iväg och förorena vattendrag. Marken är sönderkörd på flera ställen och levande träd är överkörda. Länsstyrelsen polisanmälde företaget för dumpning och spridning av miljöfarligt avfall och nedskräpning. Och åklagare har inlett en förundersökning med misstanke om otillåten miljöverksamhet.

Vi ringer Avalons Affärschef, Ian Wallace i Australien.

– Because we did the drilling during the winter months there was some drilling material that couldn´t be identified at the time because it disappeared into the snow.

Han säger att de borrade under vintern och då tappade de en del material som försvann i snön. Och det hade smält fram när Länsstyrelsen kom. Han säger att företaget nu har städat upp efter sig, och det kommer Länsstyrelsen att följa upp nu till sommaren. Han säger att förutom de träd företaget fått tillstånd att kapa så skadades ytterligare två träd under borrningens gång. Hur det kommer sig att marken enligt Länsstyrelsen är sönderkörd på flera ställen kan han inte svara på eftersom han inte sett rapporten.

– Tre, två, ett, noll!

Det var glada miner för 1,5 år sedan när en ny gruva sprängdes gång - en järnmalmsgruva utanför Pajala. Granne med Muonioälven som är skyddad som en del av Europas mest värdefulla natur - Natura 2000.

– Såhär ser bottnen ut väldigt nära utloppet. Det är brunt slam, typ järn.

Urban Kumpula bor bara några meter från Muonioälven och hans stora intresse är att fiska lax. I höstas var han och fotade röret där vatten från gruvan släpps ut och som bland annat innehåller rester av sprängmedel.

– Det har varit rena stenar. Men nu är ju hela den här delen, den är beväxt med alger och det är ju ett stort tecken på att det är övergödning. Och det är bara efter ett års brytning, så har det förändrats totalt. Det här ju absolut sådant vi inte vill ska hända. Det är en av Sveriges största laxälvar.

För att få starta en gruva krävs ett miljötillstånd. I tillståndet för den här gruvan finns inget gränsvärde för hur mycket vatten från gruvprocessen som får släppas ut i älven. Fram till i höstas hade en miljon kubikmeter vatten från gruvan släppts ut. Men enligt David Berggård som är gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten hade inga sådana stora mängder vatten behövt släppas ut om företaget hade byggt magasinet för gruvvatten så stort som det var planerat – flera gånger större än det blev. Och för att undvika översvämning måste gruvvatten ibland pumpas rakt ut i den skyddade Muonioälven.

Urban Kumpula är orolig för att ämnen som släpps ut från gruvan ska göra att laxen försvinner från älven.

– Det är inte värt att offra en älv för flera 100 år framåt, om man ställer det mot en gruva, med den blomstrande ekonomi som kommunen har, som är verksam i 30 år. Nej, jag offrar inte älvens väl och ve, inte ens för en gruva.

Vi har kollat på företagets siffror från mätningar av utsläpp i älven. Och de visar på något högre halter av kväve och fosfor nedanför utsläppspunkten jämfört med längre uppströms.

Willy Sundling är miljödirektör på det Luxemburg-registrerade Northland Resources som driver gruvan och han säger att det viktiga är att myndigheterna fortfarande klassar älven som att den har god ekologisk status.

– Det viktiga är att vi inte avbördar vatten till Muonioälven som förändrar älvens status i någon riktning och det är ju det som är den huvudsakliga inriktningen från vårt håll.

Men han lämnar samtidigt inga garantier till Urban Kumpula och andra som är oroliga för livet i älven.

– Jag tror att det är ganska komplicerad materia att diskutera den här påverkan där utgångspunkten är att vattnet från gruvverksamheten skulle övergöda älven. Det är en ganska komplicerad bevisbörda att säga att det inte blir så eller att det blir så.

Han hänvisar också till en debattartikel i höstas där forskare från Luleå Tekniska universitet skrev att de miljöeffekter som kan uppstå vid gruvdrift ofta är lokala och att det inte finns några belägg för att gruvindustrin skulle kunna orsaka övergödning i Östersjön, där älv-vattnet till slut rinner ut.

– Deras bedömning var att risken var obefintlig att det skulle kunna inträffa, det använder jag som rättesnöre i sammanhanget.

Att det blev ett mindre vattenmagasin än planerat var för att hålla nere kostnaderna i samband med gruvstarten säger han, men företaget kommer att bygga ett större magasin när produktionen ökar.

Under förra året fick statliga LKAB miljötillstånd att starta en ny gruva några mil söder om Kiruna, intill Aptasvare fjällurskog som ingår i EU:s mest värdefulla natur, Natura 2000. Naturvårdsverket befarar att gruvan kan förstöra det skyddade myrlandskapet. Nu har gruvdriften tillfälligt stoppats. Berget, som ligger utanför reservatsgränsen, är redan urgröpt vid toppen efter provbrytningen.

– De fick börja avverkningarna för gruvan i somras. Det var skyddsvärd skog, nu är det ett kalhygge.

För tio år sen var Per-Erik Mukka här och inventerade skyddsvärd skog på uppdrag av Länsstyrelsen.

– Det är ju ett reservatsförslag. Kryllar av rödlistade arter som är beroende av gamla och döda träd. Orkidéer. Det är ju bara att tänka – urskogar i Sverige – hur mycket har vi kvar? Det finns ju knappt kvar någonting.

Nu jobbar han med att förbereda de nattliga sprängningarna i LKAB:s Kirunagruva. Och är ordförande för Naturskyddsföreningen i Kiruna.

– Vi tycker att skyddad natur ska vara skyddad. Då borde det vara onödigt med prospektering också där. Eftersom vi tycker att man inte ska bryta det så borde man inte prospektera heller. Vi har ju skyddat det av en orsak - att det ska få vara kvar till framtiden. Det handlar ju om hur mycket vi ska utrota av arter, vad ska vi ha kvar?

Nu under våren ska mark- och miljööverdomstolen avgöra om den här gruvan skadar den skyddade naturen intill. Gruvföretaget LKAB har gjort en undersökning och kommit fram till att gruvan inte kommer att förstöra myrlandskapet.

Svenska staten hjälper med skattepengar till att marknadsföra även naturreservat för företag som letar malm. Under förra året flög en helikopter och ett flygplan lågt över naturreservat norr om Kiruna med mätinstrument som läser av berggrunden. Projektet att kartlägga berggrunden i norra Sverige kostade staten totalt 20 miljoner förra året.

Mätresultaten läggs ut på nätet. Syftet är främst att det ska hjälpa företag med malmletandet så att de vet var de ska sätta ner borren. Det här ingår i regeringens mineralstrategi. Inför sommaren är planen att staten ska gå ut och kartlägga berghällar i Muddus nationalpark.

– Skogen har ju en enorm betydelse, det har ju ni alla förstått nu.

Samtidigt ska mer natur skyddas. Det berättade miljöminister Lena Ek på en presskonferens i mars.

– Utöver de hektar som vi redan har bestämt oss för att skydda i Sverige så lägger vi på här 150 000 hektar.

Men trots att Länsstyrelsen i Västerbotten i tio år jobbat för att göra naturreservat av Rönnbäcksnäset vid Tärnaby så har regeringen nu gett ett företag tillstånd för en nickelgruva på det planerade naturreservatet. Nu återstår bara ett miljötillstånd. Per Nihlén jobbar med naturreservat på Länsstyrelsen i Västerbotten.

– De prospekt man har sett på gruvplanerna så innebär det naturligtvis en total ödeläggelse av naturvärdena. Gammal orörd skog med en massa rödlistade, hotade arter.

Om man sågar ner alla träd och bryter upp marken och använder det som upplag då är ju naturen förödd så att säga.

Vi är på juridiska institutionen på Uppsala universitet där vi ska träffa Jan Darpö som är professor i miljörätt. Han säger att just malm och gruvor väger tungt och har flera speciella förmåner i lagtexterna, på bekostnad av miljöskyddet.

– Minerallagstiftningen är i grund och botten en exploateringslagstiftning. Det är ett helt paket av åtgärder som har vuxit fram under många år och som ju egentligen har syftat till att få fram gruvor och arbetstillfällen. Det är ju val man gjort genom åren från lagstiftarens sida.

Jan Darpö tycker att alla beslut kring gruvor och malmjakt borde gå att överklaga till miljödomstolarna.

– Problemet är att man har en särskild myndighet, man har en särskild myndighetskultur vars beslut är svåra att överklaga och ofta överklagas till regeringen med en relativt exploateringsinriktad rättstillämpning. Det ger, tror jag, regelmässigt ett svagare miljöskydd. Man kan peka på regler som också är väldigt förmånliga för mineralutvinningen - till exempel i tredje kapitlet miljöbalken så har ju mineralutvinning ett företräde som riksintresse.

Här vid Kungsträdgården i Stockholm har gruvornas branschorganisation SveMin sitt kontor. Anders Lundkvist jobbar med miljö- och energifrågor.

Hur ser ni från branschorganisationen på prospektering i skyddad natur?

– Vi tycker ju att det är nödvändigt att man har möjlighet att komma in och göra undersökningar i sådana här områden. Det kan ju vara så att det finns väldigt stora tillgångar under områden som har ett visst naturskydd idag, men som i en process längre fram då kan bli aktuellt för en gruva.

Vad är det som ni ser att man kan gå miste om ifall man inte prospekterar i skyddad natur?

– Det kan ju vara avsevärda tillgångar i mineraler och framtida metallförsörjning för Sverige och för EU.

Hur ser ni på att det kan hända sådana här saker, att det spills olja i samband med prospektering vid naturreservat?

– Det vi kan göra som branschförening det är ju att se till våra medlemmar har bra anvisningar så man kan jobba gemensamt. Vi förlorar ju alla på om enskilda bolag inte beter sig rätt i sådana här miljöer. För då, naturligtvis, kan ju tillåtligheten att gå in i sådana här områden ifrågasättas och det är ju inte vi betjänta av alls.

Går det att åka in med borraggregat och borra utan att man spiller olja eller att det blir avfall ifrån själva borrningen där?

– Det är klart att det går att undvika att det blir spill. Eller det går att se till att det inte blir det. Och om händer så ska man naturligtvis ha ett systematiskt sätt att ta rätt på det.

Chans till arbetstillfällen står mot naturvärden. Kaliber har räknat ut att en mer än en femtedel av alla undersökningstillstånd efter mineraler i norra Sverige gäller i naturreservat. Samtidigt som regeringen vill skydda mer natur. Vi ville prata med gruvminister Annie Lööf eftersom det är minerallagen som styr och den ingår i hennes ansvarsområde. Men trots att vi under tre veckors tid bett om en intervju får vi gång på gång nej från hennes pressekreterare. Till slut får vi intervjua hennes politiskt sakkunniga, Marie Wickberg som också är Centerpartist.

– Vi ser ett väldigt stort värde i just den här kartläggningen alltså att vi vet vad som finns under mark. Därför har vi gjort den avdömningen att vi tycker att det är okej att man letar även i de skyddade områdena och om det inte bryter mot föreskrifter eller reservatets syfte skulle det teoretiskt sett också kunna vara möjligt att ha en industriell verksamhet även i ett naturreservat.

Men hur ser ni på risken att prospektering faktiskt kan orsaka skador, som till exempel oljespill eller nedkörda träd?

– Det är naturligtvis oacceptabelt att det blir skador på det viset oavsett om man är i skyddad natur eller någon annanstans. Men tyvärr finns det en sådan risk och det går ju inte att garantera till 100 procent att det aldrig kommer hända.

Vad är det som gör att det ändå är värt att tillåta prospektering i skyddad natur?

– Att vi har en jättebra koll på vad vi har för mineraltillgångar i Sverige. Det betyder tillväxt och arbetstillfällen.

Varför är regeringen med och betalar miljonbelopp av skattepengar för att hjälpa företag som letar malm med var de kan hitta malm i naturreservat?

– Världen lider jättestor brist på olika metaller och mineraler och vi ser en möjlighet att kunna utvinna en del av dem i Sverige på ett kanske mer miljövänligt sätt än man kan göra på andra ställen i världen och därför tycker vi att det är viktigt att vi vet vad som finns.

Hur kan regeringen säga att ni vill skydda mer skog samtidigt som regeringen har gett tillstånd till en nickelgruva i ett område som Länsstyrelsen i Västerbotten försökt göra till naturreservat?

– Vi har skyddat väldigt mycket skog i norra Sverige och det är också i norra Sverige vi har huvuddelen av all gruvdrift. Det vi behöver göra nu är att titta mycket på södra Sverige och de nyckelbiotoper som finns där.

Vad säger hon om professor Jan Darpös kritik om att gruvdrift har speciella förmåner i lagstiftningen på bekostnad av miljöskyddet?

– Vi vill ju vara ett attraktivt gruvland. Vi vill att fler människor ska komma hit och titta på vad vi har för mineralfyndigheter. Sen säger vi det också tillsammans med att vi har en av världens strängaste miljölagstiftningar.

I stallet vid Kebnekaisefjällen har Matti Berg matat färdigt sina islandshästar.

– Om vi då offrar stora naturvärden – de är ju borta för alltid. Och vi offrar det för kanske tio års utvinning av järnmalm. Vad gör vi sedan då? Då har vi kvar såren i marken. En mineral är en ändlig resurs. Och någonstans måste vi ta ett beslut – vad är priset vi är beredda att betala?

Reporter Magdalena Martinsson magdalena.martinsson@sverigesradio.se

Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Reporter Taberg
Alexandra Svedberg alexandra.svedberg@sverigesradio.se

Upptäck Premium

Prova 14 dagar kostnadsfritt

Skaffa Premium

Avsnitt(500)

Elöverkänslig del 1: Pengarna och hoten

Tusentals personer säger att de är drabbade av elöverkänslighet - något som den samlade vetenskapen inte kunnat bevisa existerar. Kaliber om statliga miljoner till ett förbund som gör motstånd mot forskningen. Del 1/2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Arja och Helén upplever sig sjuka av el– De här lysrören, det kändes som ett strykjärn mot huvudet, och jag kunde inte gå rakt.Det är 1992, och Arja kliver in i en mataffär i Upplands Väsby när hon plötsligt tycker att hon känner av de flimrande lysrören i taket. Tron på elöverkänslighet blir starkare hos henne.– Jag hade ingen längtan efter döden, men det, det är den fruktansvärda sjukdomen, att man är så sjuk och har så ont i huvudet.I en annan del av landet, på den uppländska slätten, bor Helén i ett rött hus i en glänta mellan snöklädda åkrar och högresta granar.Det är 2006 när Helén upplever en starkare sjukdomskänsla. Hon säger att hon känner yrsel och smärta, och börjar att rasa i vikt. Helén går till vårdcentralen, men där hittar de ingen orsak.Vid den här tiden får Helén höra talas om elöverkänslighet från en släkting som själv tror sig vara drabbad. Ju mer Helén tänker på elöverkänslighet, desto mer tror hon på det som en förklaring. Och som ett problem som i sådana fall går att lösa.– Vi fick ju tömma hela huset på datorer, på mobilerna, på alla batterier vi hade i allting.All teknik som finns i ett normalt tjugohundratalshem, blir ett hot, enligt Helén.BildskärmssjukaVi får kontakt med människor som har eller har haft besvär som de själva beskriver som diffusa smärtor, trötthet. Yrsel. Sömnsvårigheter. Nästäppa. Domningar. Stickningar. Svimningar. Flera av dem har också pratat om hur att uppleva sig som elöverkänslig kan väcka självmordstankar. Och flera av dem har fått bekräftat av andra som tror på elöverkänslighet att deras ohälsa beror på strålning.Och ett namn återkommer bland flera av de vi pratar med, det är Bengt Håkansson från Elöverkänsligas Riksförbund, ett förbund med 2.200 medlemmar.– Min entré där, det var bland annat att jag skrev en rätt lång artikel i deras tidning, eller i vår tidning, ska jag säga nu, Ljusglimten. Rätt snart så fick jag överta frågespalten “teknikfrågan” där jag svarar på frågor om teknik. Och, ja, vad som bekymrar folk. Jag har ju några som lyssnar och som behöver hjälp och råd. Det har väl varit det viktigaste.Går inte att koppla– Det här har ju många namn.Lena Hillert har lång erfarenhet som forskare på Arbets- och miljömedicin inom miljörelaterade hälsobesvär. Hon har nyligen gått i pension men fortsätter att hålla föreläsningar i ämnet på Karolinska Institutet i Solna.– Det mesta har ju varit vad man kallar dubbelblindprovokationer, det vill säga att man har gjort en försöksuppsättning som man så långt som möjligt tror, att det här är någonting som triggar besvären hos personerna. Och ibland har man gjort öppna prov innan, det vill säga att de vet ”nu är du exponerad, nu sätter vi på den här utrustningen”, och man har valt försökspersoner då som har sagt ”ja men det här är någonting som utlöser besvär hos mig.” Man har också tagit personernas i andra studier, inte mina, men man har tagit utpekad utrustning och gjort i deras hemmiljöer, för man tänkte att ”om vi gör det här i laboratorier så kanske vi missar någon faktor”, men inte där heller fick man något samband.Studier har kunnat visa att det är en negativ förväntan som kan orsaka besvären, något som kallas ”noceboeffekt”. Det innebär att människor kan uppleva sjukdomssymptom för att de är övertygade om att de ska inträffa i en specifik miljö.Samtidigt har Lena Hillert utsatts för försök till misskreditering, då personer påstått att hon varit anställd av Telia.– Jag har aldrig varit anställd, jag har aldrig fått ett öre från Telia. Man försökte ju misskreditera mig. För att, så att säga, minska min trovärdighet. Det är ju naturligtvis inte roligt, säger Lena Hillert.Avfärdar att elöverkänslighet inte skulle ha bevisatsOrdförande för Elöverkänsligas Riksförbund, Marianne Ketti, upplever själv att hon började drabbas av elöverkänslighet för många år sedan.När vi påtalar för Marianne Ketti att elöverkänslighet inte vetenskapligt går att bevisa, avfärdar hon den erkända forskningen.– Den bygger inte på någon saklighet.Marianne Ketti är övertygad om att forskningsresultat och myndigheter som arbetar med strålsäkerhet, så som Strålsäkerhetsmyndigheten, är korrupta.– Strålsäkerhetsmyndigheten kan du inte lita på. De har ett vetenskapligt råd, och delvis hänger det här...sitter det här, från det här vetenskapliga rådet då, så sitter det folk från en organisation som heter ICNIRP. Vi har försökt komma åt dom här länge.ICNIRP, den organisation hon är kritisk mot, är en icke vinstdrivande internationell sammanslutning av forskare och experter inom området icke-joniserande strålning och människors hälsa. Det är också därifrån den senaste forskningen kan hämtas som stöd för bland annat myndigheter i Sverige, till exempel gällande de gränsvärden som mäts kring hur hög strålning som får förekomma i samhället utan att det innebär risker.Hot mot myndighetspersoner och forskareVi kommer i kontakt med flera myndighetspersoner och forskare som berättar om hot som de blivit utsatta för från medlemmar i förbundet. Jimmy Estenberg jobbade som utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten fram till 2021. En dag får han ett samtal. Det kommer från en medlem i Elöverkänsligas Riksförbund, berättar han.– En person hade letat upp mina barns födelseannonser...och då var de ju några år gamla, så det är ingenting som låg i dagens tidning direkt. Det var ju en väldig tydlig markering från dem att de hade koll på mig och min familj.Vi frågar Marianne Ketti, som varit ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund i 10 år, om hoten.– Ja, vi hotar ingen, sådant jobbar inte vi med i förbundet, vi jobbar seriöst. Jag tycker det är förjäkligt om man hotar politiker, om man hotar någon annan, oavsett om jag inte sympatiserar med dem så tycker jag att ingen människa ska vara utsatt för hot i sin yrkesutövning eller vad man nu jobbar med. Ett sådant samhälle ska vi inte ha.Miljoner i bidragVarje år får Elöverkänsligas Riksförbund omkring 1,7 miljoner kronor i statsbidrag. Detta på grund av att elöverkänslighet räknas som ett funktionshinder efter ett regeringsbeslut 1995. Bidraget är utformat så att pengarna ska gå till påverkansmöjlighet i samhället som ligger i medlemmarnas intressen.– Det finns ingen koppling till det i just det här organisationsbidraget, utan fokus som vi tittar på utifrån statsbidrag, det är helt enkelt om de har uppfyllt de kriterier för en organisation, och för att kunna organisera sig som verksamhet, säger Zara Warglo, som är avdelningschef för Avdelningen för behörighet och statsbidrag på Socialstyrelsen. Mellan åren 1995 och 2000 betalade Regeringskansliet ut statsbidrag till handikapporganisationerna, men år 2000 tog Socialstyrelsen över ansvaret för att betala ut pengarna.– Och sedan fick vi ta över det här uppdraget, och sedan dess då, 2000, så har de ungefär sammanlagt fått ut 33 miljoner kronor. Här får man väl titta på det i ljuset av just den funktionshinderspolitik, tänker jag, som var runt millennieskiftet, där man var väldigt noggrann med att trycka på att man skulle inte titta för mycket på medicinska diagnoser, utan man skulle se personerna och individerna som hade de här bekymren och en funktionsnedsättning då som kunde leda till ett funktionshinder.Vill se över hur bidraget är utformat– Vi skulle ju gärna se att man gör en översyn av den här förordningen. Vi kan inte ändra i en förordning. Men däremot så har vi ju påtalat det för Regeringskansliet, säger Zara Warglo.Regeringskansliet vill inte ställa upp på en intervju men skriver i mejl att ett nytt förslag till förordningen förbereds inom Regeringskansliet.Till Kaliber uppger majoriteten av riksdagspartierna att det bör finnas krav på vetenskapliga belägg för de handikapporganisationer som får statsbidrag och välkomnar att bestämmelsen ses över.Reportrar: Jill Eriksson och Johanna Torshall Svensson.Producenter: Johan Sundström och Viktor Papini.Slutmix: Johan HörnqvistProgramledare: Annika H Eriksson

19 Feb 202429min

Otrygga kvinnor – Sara bär kniv för att våga gå hem

Nazli har lärt sig självförsvar. Filippa struntar i löprundan utomhus när det är mörkt. Emma har en app och Sara bär kniv. Många kvinnor upplever att de är otrygga utomhus och begränsar sina liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kaliber handlar om hur rädsla och otrygghet påverkar unga kvinnors vardag och vad de gör åt det.Sedan början av 2000-talet har Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning visat att kvinnor är den grupp som upplever störst otrygghet när de vistas utomhus under kvällstid i sitt bostadsområde, särskilt unga kvinnor. Och flera internationella studier visar att rädslan att utsättas för sexualbrott särskilt påverkar kvinnors upplevda otrygghet. I programmet möter vi fyra kvinnor som på olika sätt tagit till verktyg och strategier för att lösa den upplevda otryggheten: Nazli har lärt sig självförsvar. Filippa löptränar inte ensam ute när det är mörkt. Emma använder en app och Sara bär kniv.– Jag kan ju inte gå ut och träna när det är mörkt. Så känner jag ju. Jag är jätterädd för att bli våldtagen eller överfallen, där jag skulle bli skadad för livet. Det är det jag är rädd för, berättar Filippa.Omvägar, överfallslarm och försvarsspray– När jag är ute och går kanske jag kollar mig över axeln, inte har på jättehög musik i lurarna och är allmänt vaksam över min omgivning. Och kanske håller nyckeln i handen så här, som ett vapen, säger Emma.– Jag har ju en kniv, men det är ju inte en kniv som jag någonsin ämnar använda, utan det är bara att det känns tryggt, säger Sara, som är ett påhittat namn.Efter att Nazli gått en kurs i feministiskt självförsvar är hon inte rädd längre:– Jag tänker inte så mycket på överfallsvåldtäkter eller vad som skulle kunna hända utan jag tänker att det är en vanlig kväll bara. Och det är så skönt, jag känner mig väldigt lätt och befriad utav det.Kalibers undersökning visar att det är vanligast att kvinnor väljer att gå omvägar för att undvika platser som upplevs som otrygga, prata i telefon med en anhörig eller inte ha hörlurar i öronen när de går ensamma. Men det handlar också om att undvika klackskor för att kunna springa eller undvika att åka taxi ensam.”Ett massivt jämställdhetsproblem”Att otryggheten upplevs så stor att kvinnor begränsar eller beväpnar sig på olika sätt tycker Caroline Mellgren, biträdande professor i kriminologi, är allvarligt:– Om vi börjar prata om att man beväpnar sig eller inskränker på sin rörelsefrihet på olika sätt har man ju ett problem på samhällsnivå.Även Sveriges jämställdhetsminister Paulina Brandberg medverkar i Kaliber. Att tusentals kvinnor som svarat på Kalibers enkät begränsar sina liv ibland eller ofta och inte går ut ensamma på kvällar och nätter kommer inte som en chock för henne.– Jag begränsar själv mitt liv och jag tänker väldigt mycket på vart jag går, framför allt när det är mörkt.Jämställdhetsministern beskriver det hela som ett misslyckande och ”ett massivt jämställdhetsproblem” och säger att hon och regeringen arbetar med både förebyggande insatser och hårdare straff för sexualbrott.

12 Feb 202429min

Misstänkt tjänstefel, kallingeborna vann och varghybrider upprör – så gick det sen

Socialsekreteraren och de försvunna orosanmälningarna i gängmiljön nu är personen brottsmisstänkt. Upprättelse för kallingeborna om det förgiftade dricksvattnet. Varghybrider med högt varg-DNA ska bort tycker flera riksdagspartier. Kaliber följer upp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

18 Dec 202329min

De farliga männen 1: Högrisklistan

Hos polisen finns en lista över ett antal män som de misstänker är kapabla att mörda sin partner. Informationen finns så vad görs för att stoppa dem? Del 1 av 2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Ja, första gången. Då hade han ju slagit mig i magen. Så polisen kommer. Vi sitter i mitt kök. Det är en massa poliser liksom. Och jag vet att jag gråter väldigt mycket. Och jag grät för att jag ångrade att jag hade ringt dem. Första gången, säger Jasmin. Men det är inte första gången hon blir slagen, sparkad eller strypt av sin pojkvän. Det är däremot första gången hon ringer polisen.Hon försöker ta tillbaka anmälan mot pojkvännen. Åklagaren driver fallet ändå, och Jasmins pojkvän döms till fängelse. Så hade det kunnat sluta. Men det gör inte det.Lista över potentiellt farliga mänKriminolog Anders Östlund har utifrån riskfaktorer baserat på kriminologisk forskning sammanställt en lista på män i region Mitt som löper stor risk att vara våldsam mot sin partner. Just nu är listan på 41 män. Men listan är antagligen längre.Idag råder nämligen sekretess mellan olika myndigheter, i huvudsak för att värna den enskildes integritet. Tanken är att skydda personliga uppgifter från att spridas i andra sammanhang än där man lämnat dem. Men det innebär också att polisen bara har tillgång till sina egna register. Om tex socialtjänsten får veta att en av dessa män misshandlat sin partner igen, att våldet eskalerar, är det inte alls säkert att polisen får veta det. Det tycker kriminolog Anders Östlund är ett problem. – Nu bygger högriskgruppen bara på det som polisen känner till. Och polisen för ju inga register över folks personliga problem. Utan det är något som dyker upp i förhören när de har begått de här brotten. Och det är de uppgifterna vi använder. Men vi skulle ju behöva underbygga det med kunskap ifrån de som verkligen känner till de här personernas problem. Och där står vi ju och stampar för tillfället. Ny lag skulle hjälpa utsatta kvinnorSyftet, med listan är att skydda potentiella brottsoffer. Men det är en sak att ha kännedom om männen, och en annan att veta vad man ska göra med informationen. Polismannen Jale Poljarevius ansvarar för ett nationellt arbete mot partnervåld. Istället för att bara gripa och lagföra män som redan begått grova brott, vill de hitta männen, ha koll på dem och försöka stoppa våldet innan det är för sent. Då krävs en poliskår som gör sitt yttersta. Idag är det inte så, menar han. – Man frågar, jag vet inte riktigt vad jag ska göra och så vidare och så vidare. Och det kanske inte är en uppsåtligt negativ kultur. Men jag blir ändå frustrerad när jag vet att när vi ska bekämpa gäng då vet alla vad vi ska göra. Men gäller kvinnovåld, då är man lite osäker plötsligt och sånt tycker jag är lite märkligt. Om jag ska uttrycka mig diplomatiskt, säger Jale Poljarevius.Enligt en ny lag från 2021 får man göra undantag från sekretessen. Sjuksköterskor och socialtjänstens handläggare får nu bryta sekretessen och dela livsviktig information med polisen, för att skydda kvinnorna. Kalibers genomgång visar att lagen knappt används.Jasmin heter egentligen något annat.

4 Dec 202329min

De farliga männen 2: Fri igen

En grupp fångar på landets fängelser genomgår bedömningar om risken för att de återigen ska misshandla sina närmaste. Och bedömningen är träffsäker. Så vad händer när de kommer ut? Del 2 av 2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På ett av landets fängelser sitter Josef. Han har hotat sin exflickvän med kniv, dunkat hennes huvud i en vägg, tagit stryptag på henne och sparkat henne när hon legat på marken. Vittnen, blåmärken och exflickvännens berättelser blir det som till slut fäller honom. Han ska sitta 12 månader i fängelse, och om ingen visste tidigare så vet nu samhället med säkerhet vad han har gjort.Kriminalvården gör egna riskbedömningarNär Josef släpps från fängelset har han av frivården bedömts ha ”en anmärkningsvärt, mycket riskabel brist på ansvarstagande för ett i hög grad gränsöverskridande beteende”. Och så träffar han Agnes. Hon berättar hur svartsjuka övergick i psykisk förnedring och våld.– Först bara lite i taget. Och sen mer och mer att jag förstod att det liksom var en svartsjuka som inte var normal. Vid ett tillfälle uppsökte jag vård då jag var orolig för hur illa det var. Tidigare hade det mer eller mindre mest bara vart blåmärken eller liknande. Jag kände att jag behövde veta om någonting var brutet. Både på grund av hur skadan hade uppkommit. Och hur det kändes.Kaliber har i del 1 av denna granskning berättat om den lista på högriskpersoner som upprättats i region Mitt, av kriminolog Anders Östlund. Tanken är att den ska användas för att skydda kvinnor som lever i fara. Den bygger bara på den kännedom som polisen har om männen.”Inte haft möjlighet att bryta sekretessen”Men för dem som dömts och avtjänar straff inom kriminalvården så finns sedan flera år tillbaka verktyg för att identifiera de allra farligaste. Kriminalvården gör nämligen särskilda riskbedömningar för återfall i partnervåld när en person avtjänar straff för den här typen av brott. Risken delas in i låg, mellan och hög. I oktober i år är det 466 personer som sitter i fängelse och som bedöms ha hög risk för återfall i partnervåld.Kalibers genomgång visar att polisen inte får kännedom om Kriminalvårdens riskbedömningar.– Kriminalvården, trots att de kan ha bedömt att det finns hög risk för våldsutövande, trots att de kanske haft en klient som har pratat om att den har tankar på att skada en närstående eller att de vill hämnas eller liknande. Så har de inte hittills i alla fall haft någon möjlighet att bryta sekretessen och informera socialtjänsten eller polisen om detta, säger Moa Mannheimer på Socialstyrelsen.”Hur ska de skydda andra människor?”Josef är en känd återfallsförbrytare, som Kriminalvården bedömt har ett grovt gränsöverskridande beteende. Men när Agnes till slut anmäler honom så dröjer det innan polisen tar tag i fallet, och han hinner begå nya våldsbrott mot ytterligare en kvinna.– Alla visste vad som kunde ske igen, och nu har det gjort det. Och vad tänker man då kring efter mig då. Hur ska de skydda andra människor? Andra kvinnor? säger Agnes.Agnes och Josef heter egentligen något annat.

4 Dec 202329min

De tystade larmen före polismordet 2: Den hemliga utredningen

Socialarbetaren Susanna jobbar hårt för att Abdi ska komma bort från gatorna. Men det är för sent. En sommarkväll skjuts en polis till döds. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En sekretessbelagd utredningKaliber kan se att det är fullt möjligt att som minderårig vara djupt involverad i ett kriminellt gäng, med allt vad det innebär med myndigheternas vetskap utan att det händer någonting. Det trots att frågan om hur myndigheter handskas med unga kriminella, har fått mer uppmärksamhet än någonsin sedan mordet på polismannen Andreas Danman ett år tidigare, sommaren 2021, med haverikommissioner och rapporter.Men har socialtjänsten, polisen och Göteborgs Stad verkligen gått till botten med vad som hände innan polismordet och tagit lärdom av misstagen?Till slut så läcker i alla fall en sekretessbelagd utredning till Kalibers redaktion. Ocensurerad. Med hjälp av ett flertal källor, öppna och dolda, kan vi nu berätta vad som verkligen hände de fem veckor som föregick mordet på Andreas Danman.Vädjade till BostadsbolagetOch okända mejl visar hur socialförvaltningen under en månads tid försökte förmå det kommunala Bostadsbolaget att flytta Abdi och hans familj från området i hopp om att komma bort från gängkriminaliteten. Men där flytten aldrig blev av.

20 Nov 202329min

De tystade larmen före polismordet 1: Visselblåsaren

Sommaren 2021 skjuts en polis till döds i Göteborg. Ett år senare, i samma område, händer det igen ett nytt mord. Kaliber avslöjar nya detaljer om vad som sker inne på socialtjänsten före morden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Juni 2021 mördas polismannen Andreas Danman i Biskopsgården i Göteborg. Ett mord som chockar hela Sverige. ”Abdi”, 17-åringen som sköt, hade fått flera allvarliga orosanmälningar. Han kommer döda eller bli dödad. Personal som jobbar med samverkan i området var också oroliga. Men Abdi tvångsomhändertas inte veckorna före mordet. Efter mordet tillsätts en haverikommission av Göteborgs kommun. Hade det kunnat förhindras? För att det inte ska kunna hända igen.Ändå händer det igen i Biskopsgården ett år senare. Den här gången är det en ung gängmedlem som mördas av ”Kamal”, en 19-årig kille, som också varit föremål för orosanmälningar och utredningar hos samma socialtjänst, innan han blev myndig, men där han inte tvångsomhändertogs. Socialtjänstens ansvariga menar att bevisen inte var starka nog.Frustration inom socialenKaliber har fått tillgång till omaskade orosanmälningar, en hemlig utredning och okända mejl och ger en unik inblick i vad som hände innan morden. Kaliber handlar också om personer som inifrån socialförvaltningen berättar om oro, upprördhet, frustration och tystnadskultur.

20 Nov 202329min

Den hypade fetmamedicinen och läkarnas pengar

I reportage efter reportage framställs läkarna som oberoende och sakliga experter när de pratar om den hypade fetmamedicinen Ozempic. Men vad som inte kommer fram är att flera av dem har en ekonomisk relation till tillverkaren, Novo Nordisk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2017 godkänns en ny diabetesmedicin i USA med ämnet semaglutid. Det är ett hormonliknande preparat som också visar sig dämpa hunger och vara effektiv för viktnedgång. Under 2022 rasar många kändisar i vikt, och när Jimmy Kimmel skämtar om medicinen på Oscarsgalan blir Ozempic snart synonymt med viktnedgång. Den globala förskrivningen ökar lavinartat och i Sverige gör efterfrågan att apotekshyllorna gapar tomma efter diabetesläkemedlet. Det lanseras även som ett rent bantningspreparat, under namnet Wegovy. Uttalanden om Wegovy och Ozempic har kartlagtsFlera läkare berättar i svensk media om det nya preparatets möjligheter för fetmabehandling. Men i bara en artikel står det att läkaren också har fått ersättning från de läkemedelsbolag som tillverkar medicinen. Det handlar om betalningar för att de till exempel föreläst eller varit rådgivare åt bolaget. Kalibers kartläggning visar att en femtedel av dem som uttalat sig i medierna om det hypade diabetes- och fetmaläkemedlet har fått ersättning av bolaget. Dessa personer, de flesta läkare, står för 60 procent av alla expertkommentarer om medicinen.Forskare: ”I strid med grundlagen”Förra året tog anställda inom den svenska sjukvården emot 106 miljoner kronor i arvode från läkemedelsindustrin. Det visar branschorganisationens egen sammanställning. Patrik Bremdal, docent i konstitutionell rätt, ifrågasätter att läkare överhuvud taget tar emot arvoden från industrin. – Ja, det är i strid med grundlagen och skulle om det är tillräckligt grovt kunna utgöra då tjänstefel.De läkare Kaliber pratat med säger att de följer alla regler som branschen upprättat. Och branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen, Lif, tycker att deras regelverk är tillräckligt.– Våra regler är tillräckliga för att ge läkemedelsföretagens stöd och ramar för hur samverkan med hälso- och sjukvården ska ske på ett sunt och transparent sätt i enlighet med grundlagens krav.

13 Nov 202329min

Allt en och samma app

Lyssna på dina favoritpoddar och ljudböcker på ett och samma ställe.

Noga utvalt innehåll

Njut av handplockade tips som passar din smak – utan ändlöst scrollande.

Fortsätt när du vill

Fortsätt lyssna där du slutade – även offline.

Premium

99 kr/mån

Tillgång till alla Premium-poddar
Lyssna utan reklam
Avsluta när du vill

Prova 14 dagar gratis

Premium

129 kr/mån

Tillgång till alla Premium-poddar
Lyssna utan reklam
Avsluta när du vill
Ett extra konto

Prova 14 dagar gratis

Populärt inom Samhälle & Kultur

Berättelserna och rösterna du älskar att lyssna på

Obegränsad lyssning på alla dina favoritpoddar och ljudböcker

Upptäck Premium