När Gustav Vasa satte kyrkan i pant i Västerås

Det fanns en oro i riket när de församlade ständerna den 16 juni 1527 steg in i dominikanernas kloster i Västerås för att samlas till Sveriges första riktiga riksdag med representation av alla fyra stånden.

Gustav Vasa var pressad av upprorsrykten från Dalarna och stora skulder till Lübeck, men han hade en lösning – kyrkan skulle betala. Med mycken politisk teater, åtminstone enligt Peder Svarts krönika, lyckades Gustav vingklippa den mäktiga kyrkan och ta en stor del av deras rikedomar. Riksdagen blev också ett godkännande för en försiktig reformation.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som skrivit boken Gustav Vasa – Furstar bland furstar. Detta är ett betalt samarbete med Västersås stad i inför 500 års-jubileet av Västerås riksdag år 1527.

Västerås år 1527 räknas ofta som den första riksdagen i modern mening därför att ständerna här framträder tydligare som politiska aktörer i en förhandlingsprocess. Omkring 200 ledamöter nämns, och kungen lade fram sin proposition medan ständerna gav egna svar – ett mönster som gör det möjligt att tala om en riksdag som institution snarare än ett utvidgat rådsmöte.

Att riksdagen hamnade i Västerås var inte självklart. Den var ursprungligen tänkt att hållas i Söderköping, men de oroliga förhållandena, särskilt i Dalarna, gjorde platsvalet osäkert. Västerås låg strategiskt så att kungens militära uppbåd snabbt kunde sättas in om läget försämrades norrut.

Själva mötet kunde inte hållas på slottet eftersom det var härjat av unionsstriderna, och därför samlades man i dominikanernas kloster. Att just klostret blev riksdagens arena är talande: kort efteråt revs byggnaden och teglet användes för att renovera slottet – ett konkret eko av hur kyrkans resurser skulle komma att styras om till kronans behov.

Det är också viktigt att notera att representationen inte var fullständig; den östra rikshalvan, Finland, var inte representerad. Ändå var uppslutningen och dokumentationen tillräckligt stark för att ge besluten särskild tyngd och för att Västerås 1527 i efterhand ska uppfattas som en milstolpe i riksdagens framväxt.

I svensk tradition berättas också hur Gustav Vasa under förhandlingarna spelade högt – bland annat genom att antyda att han kunde avsäga sig ansvaret att styra om han inte fick stöd. Själva förloppet är källkritiskt svårt att följa i detalj; en central berättande källa är Peder Svarts krönika, som är omdiskuterad. Utfallet är däremot entydigt: ständerna accepterade en kursändring som gjorde kyrkans rikedomar åtkomliga för kronan.

Bildtext: Västerås riksdag. Illustration av Elias Martin till Peder Svarts krönika, sent 1700-tal. På bilden skildras hur de fyra stånden håller enskilda överläggningar under riksdagen i Västerås 1527: adeln längst till vänster, därefter prästerna samlade kring biskop Brask (med biskopsmitra), följda av borgare och bönder. Bakom dem står kanslern Laurentius Andreæ, igenkännbar med långt skägg och kalott. Bilden ingår i samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek.

Musik: Aria för sopran med obligat oboe ur Johann Sebastian Bachs kantat BWV 80, Ein’ feste Burg ist unser Gott, komponerad och framförd i kyrklig kontext i Leipzig 1723. Musikexemplet belyser hur luthersk koraltradition blev konstmusik under reformationstidens efterklang. Johann Sebastian Bach. Wikimedia Commons. Public domain,

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.