Västkaja Östkaja

Hej Somna. Välkommen till den här timman av vad det nu är. Jag står inför ett val, Somna, men när du hör det här har valet redan gjorts. Det är både spännande och skrämmande. Idag ska jag berätta en historia som börjar mitt i handlingen: det är en smäll. Fönster skallrar, fåglar lyfter, och över Södermalm skingras fyra kajor åt var sitt väderstreck, precis som de lovat varandra.

Öst-, Väst-, Nord- och Sydkajan, en kvartett som sedan ungdomen har ett löfte: vid första smäll som hörs flyger de åt var sitt håll och samlas sedan igen för att jämföra vad människorna haft för sig. Den här gången var smällen bara en bil som baktände på Folkungagatan, men samtalet dröjer sig kvar länge på taket. Kajorna pratar om att folk har slutat titta upp, att människor har tappat sin nyfikenhet och går med sina gamnackar och tittar ner i telefonen istället för på himlen, på skorna, på varandra.

Mitt i alltihop kliver sotaren Gävlert Garnmärnan upp på taket med en flaska prosecco. Han känner igen dem, de där kajorna som alltid sitter och dömer människorna, och till slut öppnar de sina näbbar och pratar med honom. De presenterar sig kort för varandra. Det blir tyst ett tag, lite pinsamt, innan de hittar in på portkoder. Gävlert kan nämligen alla portkoder på Södermalm, och det visar sig att kajorna kan dem också. De skålar i prosecco och säger "nu lever vi". Stämningen är god ända tills Gävlert blir lite för berusad och gör ett övertramp. Kvällen får en vändning ingen såg komma, en vändning som slutar med Gävert som puttas ner av kajorna och landar på en droskhäst.

Tiden är en konstig tunna. En sekund föds man, sen är man nunna. Godnatt Somna.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.