# 29 Fri Tanke podcast + AllBright = sant . Gener, stjärntydning och narrativ.

Avsnitt #29 ägnas åt en djupdykning i Fri Tanke Podcast's 74:e avsnitt - i vilket Christer Sturmark intervjuar Amanda Lundeteg, VD för Stiftelsen Allbright vars rapport ”Vetenskapsmanen, inte kvinnan" var i fokus för #28 av 50 meter från byggnaden. Vi fördjupar oss i Amandas icke helt motsägelselösa uttalanden kring biologi, socialkonstruktivism och astrologins makt över mänskligheten. I sökandet efter ledtrådar till svaren på de frågor vi ställde oss i avsnitt #28, lystrar vi även extra noga till Amandas slingrande, men ack så raka, svada kring Allbrights rapport "Vetenskapsmannen, inte kvinnan” och frånvaron av kritiska frågor från Christer Sturmark. Dessutom ger vi en snabbkurs i DNA:ets roll i produktionen av våra personligheter, ger ett boktips (Blue print - av Robert Plomin) samt understryker vikten av en multivariat förståelse av hur vi blir de vi är. För allt är inte sociala strukturer, vi har även toxikologisk, bakteriologisk, virologisk, toxoplastisk (parasitär) etc. miljö/struktur. Det sociala sakar inte påverkan på vår utveckling, men den är inte allt, inte ens mest och knappast starten för, det som på kulturiska brukar med drömmande röst brukar kallas, ”vår resa genom livet.” Frågor vi ställer oss: - Är verkligen stjärnorna viktigare för utvecklingen av vår personlighet än vårt biologiska arv? - Är ”det mesta kulturellt” bestämt? - Menar Allbright verkligen att (de lätt bisarra) citerade uttalandena i rapporten är symptomala/sammanfattande för situationen i Akademien? - Vad är skillnaden mellan 30% och 34% - natt och dag eller mer gryning och morgon? Lite om toxoplasma gondii (som ymnigt nämns i podden). Samband har observerats mellan en rad olika beteenden (ökad riskbenägenhet, ökad promiskuitet (vilket kan ses som uttryck av det förra), depression osv.) har visats i en rad studier. Vad gäller t.ex. riskbenägenhet och aggressivitet (uttryckt som t.ex. vårdslös körning) tycks förekomst av toxoplasma korrelera med ökad sådan. (se Groer et al, 2016) En direkt kausalitet mellan toxoplasma och beteende förändringar är dock svår att fastställa - t.ex. skulle ju en människa med hög riskbenägenhet också oftare kunna komma i kontakt med kattfekalier eller andra smittkällor. (se t.ex. Boothroyd J. C. (2009). Toxoplasma gondii: 25 years and 25 major advances for the field.) Däremot är det ett känt faktum att råttor förlorar sin rädsla för katter, det har även visats i studier att schimpanser förlorar rädsla för leoparder. Vilket alltså med rätt hög sannolikhet bådar även beteendeförändringar hos människa. Intressant nog så hänger djurens bristande rädsla samman med att de delar av hjärnan som hänger samman med sexuell upphetsning "slås på” i kontakt med fara hos drabbade djur. Ytterligare intressant läsning, om toxoplasma och sex: Flegr J. (2017). ”Does Toxoplasma infection increase sexual masochism and submissiveness? Yes and no.”