Bryssel reser sig efter ännu ett terrordåd: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönika 23 oktober 2023.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Place Sainctelette, Bryssel måndag.

Jag tittar ut över ett hav av blommor. Ljuslyktor. Skyltar med hälsningar på franska, på nederländska, på svenska.

Två landslagströjor. En supporterhalsduk, med texten: Heja Sverige.

Ännu ett dödligt terrordåd i Bryssel. Den här gången riktat mot svenskar.

Två människor dog här vid gathörnet strax norr om Bryssel centrum. Ytterligare en skadades allvarligt.

Vanliga människor, fotbollsfans, förväntansfulla, på väg till arenan och matchen mellan Belgien och Sverige.

Fel ställe, vid fel tillfälle. Och på ett ögonblick är livet över.

Många frågar sig om säkerheten var tillräcklig.

Kunde man gjort mer?

Tänkte man på att svenskar var särskilt hotade på grund av koranbränningarna?

Som Belgiens premiärminister Alexander de Croo sa: ”när två människor dör då kan man inte säga annat än att något gått fel.

Men vad?

Hur kan man skydda sig mot en ensam gärningsman som öppnar eld på en till synes slumpmässigt utvald gata i en miljonstad?

Det är oerhört svårt.

Och det är inte första gången detta händer i Bryssel.

Jag har själv upplevt flera terrordåd under mina år här. Däribland de stora attackerna våren 2016, mot flygplatsen och tunnelbanestationen Maelbeek. 32 oskyldiga människor miste livet den gången.

Hade jag tagit tunnelbanan in till kontoret en halvtimme senare hade jag kunnat vara en av dem.

Då som nu följdes dåden av folktomma gator. Människor som stannar hemma. Skolor som är stängda.

Poliser med skottsäkra västar och automatvapen över bröstet. Militärer som patrullerar på gator och torg.

Men då som nu kommer livet tillbaka till Bryssel. Successivt ger sig folk ut på gatorna och torgen igen och poliserna och militärerna blir mindre synliga.

Då som nu är det det som är svaret på terrordåd i Bryssel.

Det öppna samhället, särskilt här där så många nationaliteter och kulturer lever sida vid sida varje dag, det är det livet man återgår till. Det är det livet man vill bevara. Det är det livet man inte tänker låta terrorister förstöra.

Måndagens dåd var inte det första i Bryssel. Troligtvis inte heller det sista.

Men jag hoppas och tror att människorna som lever här, från alla nationaliteter och kulturer, kommer resa sig precis som de gjort tidigare. Och fortsätta leva sina liv. Tillsammans.

Andreas Liljeheden, Bryssel
andreas.liljeheden@sverigesradio.se