Natos värsta kriser

Natos värsta kriser

Hur nära var Nato kollaps under kalla kriget, och varför slutade Frankrike att samarbeta med USA och Storbritannien under 1960-talet? Suezkrisen 1956-1957 innebar stora påfrestningar för Nato, men det skulle inte bli den enda gången som samarbetet hängde löst. I själva verket har alliansens sammanhållning genomgått många kriser ända fram till kalla krigets slut.


I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om Natos utveckling, från De Gaulles utträde ur det militära samarbetet till Euromissile-krisen och Reagans ”stjärnornas krig” under 1980-talet.


En vattendelare i alliansens utveckling blev John F. Kennedys tillträde som president 1961. Med JFK slutade alliansen att vara ett mål i sig själv, och i stället blev den snarast ett verktyg för amerikansk utrikespolitik. Samtidigt klagade Frankrike, och inte minst den ny-tillträdde franske presidenten, Charles De Gaulle, på att Nato inte användes aktivt även utanför Nordatlanten och Europas omedelbara närområde.


Frågan om kontroll över kärnvapnens användning blev också ett problem. De Gaulle ansåg att Frankrike skulle ha fullständig kontroll över sina militära styrkor och beslutsfattandet över nationell säkerhet. Det skulle inte ligga i amerikanska händer. Under 1960-talet drog Frankrike sig tillbaka från Natos militära planering och utvidgade istället sitt eget kärnvapenprogram. Beslutet var logiskt utifrån de slutsatser som kunde dras av händelserna under Suezkrisen. Utan egna kärnvapen åtnjöt man ingen respekt på den säkerhetspolitiska arenan.


Under slutet av 1970-talet kom nya kriser som pressade alliansen. Euromissile-krisen, som utspelade sig under början av 1980-talet, var en period av intensiva spänningar mellan Nato och Warszawapakten. Euromissile-krisen intensifierades under den första hälften av 1980-talet och ledde till massiva protester och demonstrationer mot kärnvapen i flera europeiska länder, framförallt i Västtyskland.


Emellertid lyckades Ronald Reagan och Michail Gorbatjov under sina möten på Reykjavik-toppmötet 1986 undanröja den direkta risken genom att diskutera omfattande nedrustning, även om en konkret överenskommelse inte nåddes förrän senare.


Den senare underteckningen av INF-avtalet 1987 innebar avvecklingen av både Pershing II och SS-20-missilerna, vilket avsevärt minskade hotet och bidrog till att mildra spänningarna under slutet av det kalla kriget. Euromissile-krisen blev därmed en viktig episod som visar hur diplomatiska insatser och nedrustningsförhandlingar kunde minska de potentiella farorna för kärnvapenkonflikter i Europa.


Bild: Protest i Bonn mot kärnvapenkapplöpningen mellan Nato och Warszawapakten, 1981, Foto: Rob Bogaerts / Anefo, Wikipedia, Creative Common.


Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt(251)

Främlingslegionens lojalitet från 1830 till nutid

Främlingslegionens lojalitet från 1830 till nutid

Den franska främlingslegionens mest legendomspunna krigsinsats var det skoningslösa försvaret av den franska stödjepunkten i nordöstra Vietnam 1954. Slaget vid Dien Bien Phu 13 mars till 7 maj 1954 kommer alltid att förknippas med legionen och blev ett bevis för förbandets kompromisslösa lojalitet. Inte mindre än 1 500 legionärer stupade under slaget. Legionen förlorade inte mindre än 10 500 man i striderna i Vietnam.Legionen skapades som en lösning på de problem man hade i Frankrike 1830 med utländska militära förband som kunde användas av maktmissbrukande diktatorer eller monarker. I legionen samlades alla de utländska militärer som tidigare varit en del av bland annat det rojalistiska schweizergardet. I avsnitt tre av Militärhistoriepodden samtalar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om legionens ursprung och utveckling från dess tillkomst under 1800-talet till idag. Den franska främlingslegionen har alltid haft ett speciellt rykte omkring sig. Tusentals unga män har genom legionens nästan tvåhundraåriga historia sökt sig till det legendariska militära förbandet i jakt på äventyr, bort från fattigdom och arbetslöshet eller från rättvisan och hot om fängelsestraff. Legionen fyller i dagens Frankrike en lite annan roll och tillåter till skillnad från tidigare numera soldater med franskt medborgarskap. Legionen är i dagens franska krigsmakt ett tydligt elitförband med särskilda krav. Men så har det inte alltid varit. Största delen av dem som tjänstgjort i legionen har faktiskt varit tyskar och legionen har sitt rykte till trots och sin hårda utbildning inte alltid varit att betrakta som ett elitförband.Inom legionen byggs en särskild sammanhållning. Främlingslegionens medlemmar blir del av en gemenskap som går utanför nationell lojalitet. De blir del av en ny familj. ”Legionen är vårt fosterland!” uttrycker legionärerna saken. Soldaterna förväntas kompromisslös lojalitet mot legionens hederskodex och lojalitet mot andra legionärer. Denna sammanhållning har under legionens historia varit en avgörande tillgång. Men vad innebär det egentligen?Främlingslegionen blev 1961 en del av den franska inrikespolitiken då legionen deltog i en hotande statskupp därför att man motsatte sig att Algeriet blev självständigt. Frågan är om lojaliteten då blev ett problem?Främlingslegionen har satts in under århundraden där franska intressen har varit hotade: Algeriet, Krim, Mexiko, Indokina. Från sin bas i Algeriet kunde legionen sändas ut över i stort sätt hela världen för att tjäna Frankrike. Främlingslegionen och förekomsten av legosoldater är en intressant företeelse som för tankarna till dagens privata militära organisationer som Blackwater som tillhandahåller tjänster militär karaktär. Vilken funktion har dessa organisationer? Vilken lojalitet har dessa organisationers medlemmar?See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

9 Dec 201942min

Därför byggde Sverige näst mest skyddsrum i världen

Därför byggde Sverige näst mest skyddsrum i världen

Det svenska civilförsvaret var i hemlighet modellerat efter nazitysklands civilförsvarsorganisation och studier på plats vid bombningar i Barcelona under spanska inbördeskriget. Sverige som saknade erfarenheter av bombkrig blev besatta av skyddsrum. Sverige kommer två i världen efter Schweiz på att bygga skyddsrum.Få länder i världen har spenderat så mycket pengar på skyddsrum och civilförsvar som Sverige. Cirka 65 000 skyddsrum, med täckningsgrad på 70 procent av befolkningen, hänger kvar sedan 1900-talet i de svenska stadsmiljöerna. För ett neutralt och sedermera alliansfritt land, långt utanför händelsernas mitt kan detta anses vara ganska anmärkningsvärt. Men hur gick det till?I det andra avsnittet av militärhistoriepodden tar historieprofessorn Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved sig an frågan om hur Sverige blev ett av världens mest militariserade länder under 1900-talet.Under mellankrigstiden när luftstridskrafter blev standard i stormakternas arsenaler gjordes den civil-militära relationen om i grunden. Civilisten, som tidigare fått stå ut med krigets fasor i form av andrahandseffekter såsom svält och sjukdomar, fick nu se sig själva stå vid främsta linjen. De nya flygplanen och deras bomber hade nu möjligheten att flyga långt över fiendens positioner, över skyddande vatten och bergspass för att sedan släppa sin last direkt på urbana centra. Det moderna, industriella kriget, fick nu en ny geografi.För en socialdemokratisk regeringen som under mellankrigstiden såg få möjligheter att hävda sig mot världens stormakter, och som dessutom gjort politisk karriär på att framhäva möjligheterna till en pacifistisk framtid, blev frågan om luftskydd en komplicerad fråga. Krigets nya vertikala dimension krävde handling, de civila behövde en ny sorts skydd. Men hur kan en så uppenbart militariserande aktivitet som luftskydd i landets alla städer genomföras, utan att understödja paramilitära rörelser och revolutionära politiska tendenser i samhället?Mitt emellan dessa två problemkomplex föddes det svenska skyddsrumsprogrammet. Å ena sidan rusade teknikutvecklingen framåt i Tyskland, Sovjet, Storbritannien, Italien och Frankrike och forcerade motdrag från ett Sverige på defensiven, samtidigt hade starka anti-militaristiska krafter medvind i svensk politik och krävde avrustning. För att lansera stora politiskt luftskyddsåtgärder krävdes en teknisk lösning som kunde förena neutrala och passiva symbolvärden med ett övertygande och starkt skydd.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

25 Nov 201951min

Finska vinterkriget 1939 – en liten nation på randen till undergång

Finska vinterkriget 1939 – en liten nation på randen till undergång

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen utan föregående krigsförklaring det lilla landet Finland. Förspelet till finska vinterkriget utgjordes av hur Hitlertyskland och Stalins Sovjet hade krossat Polen i september 1939 i ett brutalt fälttåg som var över på några veckor. Nu skulle Röda armén göra samma sak med Finland. Efter att Finland sagt nej till sovjetiska krav på finskt territorium inleddes det sovjetiska anfallet. Den sovjetiska övermakten var enorm. Men det blev inte som alla hade förutsatt. De kommande månaderna skulle världen chockas över hur finländarna mirakulöst kunde stoppa upp och fördröja den numerärt överlägsna sovjetiska armén som angrep på flera platser längs den långa östgränsen. I den finska ödemarken inringades och förintades hela sovjetiska divisioner av lätt utrustade skidburna finska patruller koordinerade av erfarna och skickliga finska officerare och befäl. Begrepp som ”motti” och ”ödemarkskrigare” flög över världen. Men hur var detta egentligen möjligt? Sovjetunionen hade grovt missbedömt den finska motståndsviljan och dessutom misstolkat förutsättningarna för krigföring i de finska urskogarna. Från finsk sida handlade det inte minst om soldaternas vana vid kölden och en offervilja som många gånger saknade motstycke. I första avsnittet av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet med Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria vid Umeå universitetPå de fyra månader finska vinterkriget pågick förlorade Finland 24 000 man i stupade. Det nationella oberoendet kostade. Den sovjetiska ledningen lärde sig också snabbt av sina misstag. Den slutoffensiv som sattes igång, riktad mot södra Finland på Karelska näset i slutet av kriget, förebådade kommande massiva sovjetiska anfall understödda av hundratals artilleripjäser, pansar och flyg. Finländarna tvingades söka fred inför hotet av att bli krossade. Marsfreden 1940 blev hård med territoriella avträdelser men Finland behöll trots allt sin nationella självständighet. Gränsen i öster flyttades västerut och tusentals finländare fick lämna sina hem. Hangö blev en sovjetisk militärbas. Sverige var inte neutralt i kriget, men trots det inte krigförande. Vilka insatser gjordes från svensk sida för att stötta Finland? Hade det svenska stödet någon betydelse? Krigsmateriel och frivilliga gjorde insatser men frågan är om Sverige hade kunnat göra mer. Frågan är också vilka konsekvenser kriget fick och vilka slutsatser man drog av kriget på svensk sida. I avsnittet diskuterar programledarna något oväntade civilförsvarsaspekter som blev en konsekvens av kriget från svensk sida. Till exempel gav det relativt begränsade bombkriget näring åt svenska förberedelser för att skydda befolkningen vid eventuella angrepp. Musik : Darklands av Jon Purdey, Storyblocks AudioBild: SA-kuva Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

9 Nov 201948min

Populärt inom Samhälle & Kultur

mardromsgasten
podme-dokumentar
badfluence
aftonbladet-krim
en-mork-historia
p3-dokumentar
rattsfallen
creepypodden-med-jack-werner
skaringer-nessvold
nemo-moter-en-van
killradet
flashback-forever
hor-har
rss-brottsutredarna
kod-katastrof
vad-blir-det-for-mord
aftonbladet-daily
rysarpodden
rss-ghip-googlare-har-inga-polare
dialogiskt