38. Djupdyk - Lobotomi

I detta avsnitt av Nördarnas Podd djupdyker Patrik och David i ett skrämmande kapitel av den medicinska historien – lobotomi. Med en kombination av svart humor och intressant historik tar de oss genom utvecklingen av denna brutala metod, samtidigt som de avslutar avsnittet på ett något ljusare tema: smarta lås och teknik för hemmet.

David inleder avsnittet med en berättelse om Ellis Island och en dragspelslåt ur en byggnads perspektiv som bevittnar de miljontals emigranter som kom till USA mellan 1892 och 1924. Men det är bara en bisarr inledning till dagens huvudämne: lobotomi..

Lobotomi, som började användas i början av 1900-talet, blev en standardbehandling för mentala sjukdomar innan man upptäckte kemisk medicinering. Målet med operationen var att skära av nervbanorna mellan frontalloben och andra delar av hjärnan, vilket resulterade i att patienterna blev lugnare och mindre utåtagerande. Men metoden var allt annat än precis. I själva verket användes verktyg som snarare påminde om ishackor än de finstämda kirurgiska instrument som dagens hjärnkirurgi använder.

Patrik berättar om Antonio Egas Moniz, neurologen som var den förste att utföra en lobotomi på människa 1935. För sin "banbrytande" forskning fick han till och med Nobelpriset 1949, en chockerande och kontroversiell utnämning i efterhand. Moniz metoder inspirerades av experiment på apor där man kunde dämpa deras aggressivitet genom att manipulera hjärnan.

Men lobotomi fick sitt största genomslag tack vare den amerikanske läkaren Walter Freeman, som förfinade tekniken och gjorde den till en rutinoperation. Freeman utvecklade den så kallade transorbitala lobotomin, där man gick in genom ögonhålan och skar av nervbanorna med en ishacka. Han utförde lobotomier på över 25 patienter per dag, och flera operationer resulterade i döden – inte på grund av metodens farlighet i sig, utan på grund av Freemans våldsamma tekniker. Vid ett tillfälle tappade han sitt verktyg rakt i ansiktet på en patient, men fortsatte ändå.

Patrik och David lyfter fram Freemans morbiditet med en viss torr humor, men det är tydligt att de finner det hela både skrämmande och absurt. Freeman turnerade runt i USA i sin så kallade "lobotomimobil", en skåpbil han använde för att genomföra operationer på sjukhus runtom i landet. David beskriver hur Freeman nästan gjorde detta till en show, en tanke som får båda att rysa.

Lobotomin spreds över hela världen, och Sverige var inget undantag. Mellan 1940 och 1960 genomfördes över 4500 lobotomier i landet, ofta på patienter som ansågs "besvärliga". Kvinnor var särskilt utsatta, framförallt de som diagnostiserades med hysteri eller depression. Patrik och David reflekterar över hur godtyckligt detta var och hur de som utförde lobotomier verkligen trodde att de gjorde samhället en tjänst.

En av de mer kända offren för lobotomi var Rosemary Kennedy, syster till den amerikanske presidenten John F. Kennedy. Hon genomgick en lobotomi 1941, vilket resulterade i allvarliga skador som gjorde att hon fick tillbringa resten av sitt liv på institution.

Det som är mest chockerande för Patrik och David är att lobotomi fortsatte att utföras långt in på 1980-talet. Danmark var ett av de sista länderna att avskaffa metoden helt, och 1983 genomfördes den sista dokumenterade lobotomin i landet. Den här delen av avsnittet får både Patrik och David att ifrågasätta hur vi idag ser på medicinsk praxis och vad framtida generationer kommer att tänka om dagens behandlingar.

Avsnittet tar en filosofisk vändning när David lyfter en scen från TV-serien Vänner, där karaktärerna diskuterar evolution och vetenskap. Tanken att varje generation ser sig själva som banbrytande men sedan ifrågasätts av framtida generationer får både Patrik och David att fundera över vad vi idag gör som kommer verka barbariskt om 50 år.