Blodcancerforskning med Konfucius hjälp.

I Vetandets värld tisdag ska vi till Shanghai i Kina där 88-årige professor Wang fortfarande jobbar varje dag, och inte vilar på några lagrar av sin upptäckt från 80-talet med att skapa en kraftigt ökad överlevnad för en svår typ av blodcancer. Annika Östman möter honom i ett personligt porträtt, där han berättar om vilka reformer han vill se i landet och hur han hoppas att fortsätta kombinera traditionell kinesisk medicin med västerländskt kunnande. Kina har länge längtat efter att få ett naturvetenskapligt Nobelpris. De senaste tio åren har regering satsat mycket pengar på forskning, men även tidigare har framstående forskning kommit från Kina. 88-årige professor emeritus Wang Zhen-yi från Shanghai upptäckte 1985 hur en variant av ett acnemedel kunde användas för att näst intill bota en ovanlig men väldigt svår och dödlig form av blodcancer, APL. Hans fru kom hem från barnsjukhuset och berättade om en femårig flicka som höll på att dö. Wang Zhen-yi tyckte att de borde testa det han gjort försök med på labbet, det som kallas ATRA, en syra från vitamin A. Istället för cellgifter som dödade cancercellerna använde han ATRA för att lära blodcellerna att mogna normalt. Något som fungerade väldigt bra. Den femåriga flickan är nu över 30 år, och överlevnaden är över 90 procent för de som får behandlingen.  – I de kinesiska konfucianska tankarna är det bättre att omvandla ett elakartat element till något godartat istället för att döda det, säger professor Wang Zhen Yi.  För upptäckten har han fått 20 internationella priser, och är bland annat invald i franska vetenskapsakademien. Nu hoppas han kunna utrota sjukdomen helt genom att kombinera ATRA med arsenik, studier som har pågått de senaste tio åren. Själv skrattar han inför tanken att eventuellt få Nobelpriset. Professor Wang är en man som genomlevt många förändringar, färdig läkare innan Kina blev kommunisitiskt, livet som barfotaläkare i gula bergen, och som professor på Rui Ji sjukhuset i Shanghai. Under kulturrevolutionen var den enda utländska kontakt han hade via internationella medicintidskrifter.