Loggbok vecka 11

Visslade en mening till din stad en förklenad promenad tre i rad gång i ordningen, jag tar det ej tillbaks Första sländan för i år kan man skönja i ditt hår en stående våg låt ditt leende ta död på denna vår Varken tidigt eller sent Ännu kallt, men solen sken Och det vet du att med mig av alla får du aldrig fel Söker kärlek söker sist söker bäst och visst en parhäst vill du ha kan du spå också nånstans i mina svar Jag har gått i karantän drev dig bort men ville väl klostersjäl blott ett ärligt odlat sävligt päronträd Svårt för dig att se nån charm i det svek som blev alarm smek min arm dina ögon kan man dö för, det är sant \*\*\* Jag vill bara att du ska va' glad Att du vågar ställa krav På livet idag Men jag tror tyvärr det stämde det du sade \*\*\* Ska jag vara ärlig blir det svårt Du har rätt, på skådlig framtid kan det gå, men på sikt varken ditt eller mitt, finns nån lycka för oss att få \*\*\* Men är det verkligen så jävla fel Att jag grattar dig, idén var att det tar tid men du sa' för du vet, att en dag kan vi åter bli nästan hel Du har rätt i dina ord om kärlek och världen och livet i stort Som du skrev, och du: jag gillar dig, jag gillar det jag ser Överröst i söta tal Sockrad sött i kar En puss som lockar och drar Torkar ögonlocken bakom sotat glas Överväldigad av kval Krönt till Natt och dag Var det något du vill ha? Nej, jag räckte aldrig, det blev aldrig jag \*\*\* Jag går i dina spår och minns din sjal En sagolik skandal, lika flyktig som en smak, ska vi slå vad om seden smal och veken slak Här är himlen blå men solen blek En skenbar väderlek isär Klostersjäl Allt för ofta du var borta när jag var här Vett att välja bort en gränd Ingen återvändo ständigt blott ett skelett allt jag säljer dig är känslan av ett hem Så beständigt som en brand Ränder lämnas kvar i sand Klosterhand Räcker dagen till att vandra arm i arm