slutet för Alexander den stores imperium

Det svenska civilförsvaret var i hemlighet modellerat efter nazitysklands civilförsvarsorganisation och studier på plats vid bombningar i Barcelona under spanska inbördeskriget. Sverige som saknade erfarenheter av bombkrig blev besatta av skyddsrum. Sverige kommer två i världen efter Schweiz på att bygga skyddsrum.Få länder i världen har spenderat så mycket pengar på skyddsrum och civilförsvar som Sverige. Cirka 65 000 skyddsrum, med täckningsgrad på 70 procent av befolkningen, hänger kvar sedan 1900-talet i de svenska stadsmiljöerna. För ett neutralt och sedermera alliansfritt land, långt utanför händelsernas mitt kan detta anses vara ganska anmärkningsvärt. Men hur gick det till?I det andra avsnittet av militärhistoriepodden tar historieprofessorn Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved sig an frågan om hur Sverige blev ett av världens mest militariserade länder under 1900-talet.Under mellankrigstiden när luftstridskrafter blev standard i stormakternas arsenaler gjordes den civil-militära relationen om i grunden. Civilisten, som tidigare fått stå ut med krigets fasor i form av andrahandseffekter såsom svält och sjukdomar, fick nu se sig själva stå vid främsta linjen. De nya flygplanen och deras bomber hade nu möjligheten att flyga långt över fiendens positioner, över skyddande vatten och bergspass för att sedan släppa sin last direkt på urbana centra. Det moderna, industriella kriget, fick nu en ny geografi.För en socialdemokratisk regeringen som under mellankrigstiden såg få möjligheter att hävda sig mot världens stormakter, och som dessutom gjort politisk karriär på att framhäva möjligheterna till en pacifistisk framtid, blev frågan om luftskydd en komplicerad fråga. Krigets nya vertikala dimension krävde handling, de civila behövde en ny sorts skydd. Men hur kan en så uppenbart militariserande aktivitet som luftskydd i landets alla städer genomföras, utan att understödja paramilitära rörelser och revolutionära politiska tendenser i samhället?Mitt emellan dessa två problemkomplex föddes det svenska skyddsrumsprogrammet. Å ena sidan rusade teknikutvecklingen framåt i Tyskland, Sovjet, Storbritannien, Italien och Frankrike och forcerade motdrag från ett Sverige på defensiven, samtidigt hade starka anti-militaristiska krafter medvind i svensk politik och krävde avrustning. För att lansera stora politiskt luftskyddsåtgärder krävdes en teknisk lösning som kunde förena neutrala och passiva symbolvärden med ett övertygande och starkt skydd.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

25 Nov 201951min

Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen utan föregående krigsförklaring det lilla landet Finland. Förspelet till finska vinterkriget utgjordes av hur Hitlertyskland och Stalins Sovjet hade krossat Polen i september 1939 i ett brutalt fälttåg som var över på några veckor. Nu skulle Röda armén göra samma sak med Finland. Efter att Finland sagt nej till sovjetiska krav på finskt territorium inleddes det sovjetiska anfallet. Den sovjetiska övermakten var enorm. Men det blev inte som alla hade förutsatt. De kommande månaderna skulle världen chockas över hur finländarna mirakulöst kunde stoppa upp och fördröja den numerärt överlägsna sovjetiska armén som angrep på flera platser längs den långa östgränsen. I den finska ödemarken inringades och förintades hela sovjetiska divisioner av lätt utrustade skidburna finska patruller koordinerade av erfarna och skickliga finska officerare och befäl. Begrepp som ”motti” och ”ödemarkskrigare” flög över världen. Men hur var detta egentligen möjligt? Sovjetunionen hade grovt missbedömt den finska motståndsviljan och dessutom misstolkat förutsättningarna för krigföring i de finska urskogarna. Från finsk sida handlade det inte minst om soldaternas vana vid kölden och en offervilja som många gånger saknade motstycke. I första avsnittet av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet med Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria vid Umeå universitetPå de fyra månader finska vinterkriget pågick förlorade Finland 24 000 man i stupade. Det nationella oberoendet kostade. Den sovjetiska ledningen lärde sig också snabbt av sina misstag. Den slutoffensiv som sattes igång, riktad mot södra Finland på Karelska näset i slutet av kriget, förebådade kommande massiva sovjetiska anfall understödda av hundratals artilleripjäser, pansar och flyg. Finländarna tvingades söka fred inför hotet av att bli krossade. Marsfreden 1940 blev hård med territoriella avträdelser men Finland behöll trots allt sin nationella självständighet. Gränsen i öster flyttades västerut och tusentals finländare fick lämna sina hem. Hangö blev en sovjetisk militärbas. Sverige var inte neutralt i kriget, men trots det inte krigförande. Vilka insatser gjordes från svensk sida för att stötta Finland? Hade det svenska stödet någon betydelse? Krigsmateriel och frivilliga gjorde insatser men frågan är om Sverige hade kunnat göra mer. Frågan är också vilka konsekvenser kriget fick och vilka slutsatser man drog av kriget på svensk sida. I avsnittet diskuterar programledarna något oväntade civilförsvarsaspekter som blev en konsekvens av kriget från svensk sida. Till exempel gav det relativt begränsade bombkriget näring åt svenska förberedelser för att skydda befolkningen vid eventuella angrepp. Musik : Darklands av Jon Purdey, Storyblocks AudioBild: SA-kuva Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

9 Nov 201948min