Baddräktskungen och fotbollshjältarna från Ljungskile

Året är 1996 och 21-åriga Caroline Åkeson är ute och promenerar i närheten av sitt barndomshem i Torslanda med sin syster och svåger. Det är en ljummen sensommarnatt och de har stannat till på en parkering där de pratar om religion, Carolines syster hade konverterat till islam några år tidigare och gift sig med en muslimsk man. När de ska fortsätta hemåt kliver de över ett staket och Carolines syster konstaterar att Caroline nu har tagit ett steg, ska hon inte ta ett till? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Jag tyckte att det var lite konstigt när hon tog på sig slöjan, det gjorde jag faktiskt. Men då kunde jag ju inte tänka mig att några år senare skulle jag också ta på mig slöja.Caroline vet andra som konverterat där familjen tagit det som ett tragiskt besked eftersom deras bild av islam är att det är en våldsam religion. Så var det inte för Caroline eller hennes syster. – Jag var ledsen över att hon förut sa att hon inte trodde på Gud. Sen vad hon trodde på, det spelade för mig ingen roll, jag kände bara att har man inte religion så har man ingenting att stå på om livet känns otäckt.' Varför valde Caroline, som inte tidigare uppfattat sig som troende, att ta på sig slöjan och konvertera till just Islam? Lyssna på P4-dokumentären Konvertiten, om Caroline Åkeson Haideri. Producent är Maria Hansson på P4 Sjuhärad.

20 Juli 201434min

I en glänta ligger luffarbyn. Tre skelett av tipi-tält är de enda spår som syns av människorna som bor där ibland. De kallar sig själva nomader. I ett ensligt hus i en annan del av skogen bor Laila som har valt att bo där för att slippa el. Följ med på en rundvandring i en stor gammal skog djupt inne i Värmland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nästan 3/4 delar av Sverige er täckt av skog. Uppvuxen skog, avverkad skog, gammal skog, ny skog. I den här dokumentären går vi på en rundtur i en värmländsk skog och träffar några av de människor som lever där. Ola Ekbloms släkt har ägt en liten bråkdel av den stora svenska skogen sedan 1500-talet, säkert längre. Han bor på släktgården och passar skogen precis som hans förfäder gjorde före honom. För hundra år sedan vimlade det av människor som arbetade och bodde i skogen, men efter att de stora skogsbolagen tog över övergavs den ena gården efter den andra. Genom tiderna har skogen varit ett hem för olika människor som sökt sig dit för att leva ett enklare liv. Reporter Rikke Houd.

19 Juli 201447min

Ett dygn i en svensk urskog förändrade hennes liv. Men innan hon hamnade där levde Lixuan An den amerikanska drömmen. Hon bodde i Brooklyn och jobbade som reklamare på Manhattan. Hon tjänade mycket pengar och flög kors och tvärs över Amerika och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Naturen hade hon ingen som helst relation till. När hon blev mamma lämnade hon storstaden och USA och flyttade med sin svenska man Ola till Småland. Här ville hon leva ett enklare liv och så ville hon hitta ut i skogen. Första året letade hon, utan framgång, efter en entréskylt. Det fanns ingen. Småningom förstod hon att man får gå in var man vill! Hon kallar allemansrätten ”världens mest civiliserade lag”. En septemberdag följde hon med radioreportern Jenny Berntson Djurvall till en urskog i Dalarna. Och den resan skulle förända hennes liv. Reporter Jenny Berntsson Djurvall

6 Juli 201433min

Hans Vild-Hasse Bengtsson är Sveriges kanske mest kända knalle. Galen, rolig och kung över korvarna. I över 40 år har hans hjärta slagit hårt för äventyret på vägarna och knalle-livet.  Men nu kanske samma hjärta tvingar honom att lägga av med det som han älskar mest av allt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hans Vild-Hasse Bengtsson har alltid gått sin egen väg och på hans gård utanför Malung har han skapat sitt eget universum. Där finns bland annat Vindarnas Tempel med Nordens första korvmuseum. Men hur gärna han än motsätter sig det sätter kroppen stopp. Hur ska han kunna sluta med knalle-livet och resandet? Är det kanske dags att flytta ut från husvagnen och in i huset?Martin Eriksson har följt Vild-Hasse under ett helt år i både med och motgång. Reporter Martin Eriksson martin.eriksson@sverigesradio.se

22 Juni 201433min

Pentti Lehtonen flyttade från Finland med sin mamma när han var sju år. Mamma ville smälta in i det nya landet så fort som möjligt och dolde därför deras finska ursprung. Hon bytte sitt finska förnamn Inkeri till Ingeborg och kallade Pentti för Bengt när andra kunde höra. Finska språket skulle inte heller användas utanför hemmets väggar och mamma pratade svenska med sin kraftiga brytning med sonen. Hon ville bli svensk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Pentti lärde sig snabbt flytande svenska och blev svensk på ytan men inom honom började hans finska arv växa trots att det inte fanns någon som lockade fram det. Han höll på att tappa sitt finska språk, och det lilla som fanns kvar av språket stannade vid en sjuårings nivå. Dessutom var det sällan han kunde åka till Finland. – Så här i vuxen ålder har jag börjat tänka hur livet hade gestaltat sig om vi hade stannat kvar i Finland. Jag tror att jag hade varit en tryggare person om vi hade stannat kvar, funderar Pentti Lehtonen. Pentti Lehtonen deltog i Sveriges Radios Sisuradios Twitter kampanj #våga finska hösten 2013. Det kom tusentals twittermeddelande och flera hundra skrev om sitt förhållande till finska språket och om sina finska rötter. Jag fångades av Penttis korta mening ”När jag växte upp skulle det finska tonas ner, min mor kallade mig för Bengt när folk kunde höra...inte så kul för självkänslan”. Denna tweet ledde till att jag ringde till Pentti och frågade om jag kunde göra ett dokumentärprogram om honom. Då kunde jag inte ana hur mycket det kan finnas bakom en tweet på 140 tecken. Pentti Lehtonen har bott nästan 60 år i Sverige men har aldrig kunnat känna sig som en svensk. Trots de yttre kännetecken som bra utbildning, lysande karriär och höga inkomster, har han alltid haft en känsla av ett visst utanförskap. – Jag måste alltid prestera dubbelt så bra som andra för att bli accepterad, beskriver Pentti hur han har försökt att komma undan den tärande känslan av utanförskapet. Pentti Lehtonens hemlängtan till Finland blev allt starkare med åren men han kunde inte göra så mycket för att bemästra sin längtan efter hemlandet. Han saknade verktyg för att bygga upp sin finska identitet. Det viktigaste, språket, hade stannat vid ett barns nivå så han bestämde sig för att åretuppta sin finska. Penttis stora syster Maija-Liisa bor också i Sverige och syskonen pratade svenska med varandra i 40 år. En dag ringde Pentti till Maija-Liisa och överraskade henne. – Pentti ringde och pratade finska i 20 minuter, berättar Penttis syster Maija-Liisa. Sedan dess har Pentti och Maija-Liisa alltid pratat finska med varandra och Pentti har jobbat hårt för att öka sitt ordförråd. Han berättar hur finska orden plötsligt kan komma till honom och väcka gamla, härliga minnen. – Jag var på väg till Helsingfors från flygplatsen i Vanda och såg en vägskylt där det stod ”Karkkikauppa”, alltså godisbutik. Godis det är ”karkki” och det ordet har jag inte använt sedan jag var en liten, liten kille”, berättar Pentti med ett stort leende på läpparna. Med språket kom också den finska kulturen, som Pentti har ett stort intresse för. Han läser finska klassiker, gillar finska filmer och är ett stort fan av bandet Eppu Normaali. Ishockey är förstås avgörande och speglar hans riktiga jag. – När Sverige vinner över Finland i ishockey är hela dagen förstörd, sägerPentti Lehtonen. Pentti Lehtonen är stolt över sitt hemland, Finland, och är speciellt lycklig över det att hans finska arv kommer att leva kvar i Sverige. Penttis dotter har bestämt sig för att ta sin fars efternamn och vill visa sitt ursprung. Reporter Virpi Inkeri. virpi.inkeri@sverigesradio.se

21 Juni 201439min

1994. Molly Marmander är nio år. Hon har gått och lagt sig för att sova men ligger och lyssnar på sina föräldrars gräl. Hennes pappa testskjuter bultpistolen, den som de använder till slakt på gården, i köksbordet. Han säger till Mollys mamma att om inte hon tar med barnen och åker därifrån så får de titta på när han tar sitt liv. - Jag sprang upp och hämtade en torkad blomma till pappa som jag gav honom, och så gav jag honom en kram, säger Molly. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – När jag sprang ut till bilen så stod jag på grusplanen och tänkte att jag ville springa in och krama honom en gång till, men jag vågade inte det för han var liksom inte samma pappa längre. Han hade väl avskärmat sig lite. Mollys mamma vågade inte stanna kvar hemma så hon satte sig i bilen med barnen och körde till Mollys äldre bror för att sova där. – Jag minns att vi pratade om det, att jag frågade mamma: ”är pappa död nu?” Och då sa hon: ”ja, det är han nog.” Hon visste att han skulle ta livet av sig och det var liksom ingenting att hymla med, så hon var väldigt öppen mot oss barn vilket jag är tacksam för. För hade ingen sagt vad som höll på att hända så hade det nog varit svårare att bearbeta. Det här är historien om kvällen då allting förändrades och om ångesten över den där sista kramen som aldrig blev. Men också om varför Mollys pappa tog sitt liv och hennes kamp för att gå vidare. Reporter Maria Hansson

15 Juni 201440min

Cal har gjort sig av med allt från möbler och inredning till elektricitet och vatten. Allt för att han ska kunna ha hästarna Isadora och Adre i sitt vardagsrum. På nyårsaftonen firar de alla tre framför kakelugnen. Men en gång i tiden såg Cals liv helt annorlunda ut. Då var han välbetald formgivare i Japan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – I was a millionair hippie in Tokyo at that time, klädd i vargskinn och så här långt hår och massa pärlor och hajtänder som alla andra… berättar Cal. Vad hände egentligen på vägen mellan Tokyo och hästkulan i södra Sverige? Och varför har han hästarna inomhus? Reporter Erika Norberg

14 Juni 201444min

Koloniområdet Trekanten ligger som en trekantig oas mitt i mellan järnvägsspåren och höghusen på Nordost och Öster i Gävle. Här har många nysvenskar hittat en fristad, två av dem är Jeza och Boar Said. - Det är bra här, säger Jeza Said när han sitter på en vit plaststol och tittar ut över sina odlingar. Man kan komma hit och dricka sitt kaffe, grilla lite och träffa barnen, säger han. I cirka 70 år har det odlats grönsaker i koloniträdgården Trekanten i centrala Gävle, men från och med i höst så är det slut med det - Trafikverket vill göra en säkrare rangerbangård. - Jag tror inte ens politikerna i Gävle förstår värdet av det här området, säger Lilian Sjölund, en annan av odlarna i koloniområdet Trekanten. Det är lite språkförbistringar men det en otrolig skön stämning här, säger hon och blicka ut över det lite vilda området. Enligt Lilian Sjölund pågår det spontanintegration här. I ett halvår har Joacim Lindwall följt Jeza och Boar Said, far och dotter, i sin kamp att få behålla sin kolonilott i Gävle.Detta är en dokumentär om hur mycket en bit jord kan betyda för en människa, men det är också en dokumentär om hur det är att komma från ett annat land till Sverige och försöka förstå vår svenska byråkrati. Reporter Joacim Lindwalljoacim.lindwall@sverigsradio.se Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

13 Jan 201431min