#139 Trondheim – Amfiteaterns smitvägar

Moskva finns en hel generation präglad av repressionerna efter 2012 års protester som ägde rum i parker, på torg och inte minst på nätet mot den sittande Putinregimen. Flera dömdes till hårda fängelsestraff, men alla fick känna av en gammal rysk maktrelation: fruktan och rädsla inför våldet. Men Moskva utspelar sig alltid mellan masken och ansiktet, mellan föreställning och verklighet.Därför finns det en helt annan bild som staden förmedlar: en generös, rekreations- och medelklassanpassad urban omvandling. Det ska vara roligt att vara moskvabo, det ska vara ungt och snyggt. De gamla, tillsammans med hundarna, har förpassats till förorterna. På Majakovskijplatsen har staden hängt upp gungor. Är det en infantilisering av en offentlig plats? Eller en protest mot allvaret? Vi kom till ett Moskva i avvaktan - ett val stundar - men också i missmod. Därför att maktlösheten hos folket ändå alltid återvänder.Men i Moskva har också protesterna mot isolation och förtyck funnit sina symboler. Som kampen för den konstruktivistiska arkitekturen från 1920- och 1930-talet, en tydlig internationell rörelse, en glad kommunism med emancipation och maskiner som redskap, men som nu förfaller och hålls i glömska. Vi återfanns bitar av det gamla Moskva, gömt bakom monumentala Stalinkulisser, och påmindes om att staden en gång varit en agrar köpstad, byggd glest och till stora delar i trä - och med enorma sociala kontraster mellan godsherrar och tidigare livegna bönder. Likväl en stad med välfärdsambitioner och reformanspråk.Och vi banade oss en väg genom den rika, komplexa symbolvärden i Moskva och i den ryska kulturen. En symbolvärld som fått sin särskilda plats i det Allryska utställningsområdet - Vystavka Dostizheniy Narodnogo Khozyaystava (VDNKh), en megalomanisk utställningsareal från 1930-talet, dirigerad av Stalin, som teatraliskt uppvisar landets rikedomar och hjältedåd. En utställning som i dag till formen åter gör sig aktuell i Rysslands bidrag arkitekturbiennalen i Venedig. Vad för nytt innehåll kan rymmas i denna form? Enbart nationalism och monumentalitet?Eller finns det en väg också för det öppna, nyfikna Moskva som låter blicken vila lite längre, söker kontakt och på inga sätt vill vara isolerad. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

15 Sep 20161h 2min

Vi fick en bok i våra händer: Imaginary Cities, skriven av Darren Andersson. Den blev en utgångspunkt för oss att fundera kring visioner, utopier och föreställningar om vad städer är – men kanske framför allt vad de kan vara. Om hur städer blivit gestaltade platser för olika idealtillstånd: Harmoni, rationalitet, lycka och en kollektiv självkänsla. Om det samhälle man vill ha, eller trott att man har velat haft.Om utopier som innehåller sina egna ruiner, som kanske egentligen helst av allt vill vara ruiner, för att få en plats i evigheten. Men också om revanschistiska småutopier som manifesterar makt. Om en karta som inte innehåller något centrum, ett motstånd mot idén om ett centrum. Om periferins frihet där det fantastiska kan komma emot en. Där man kan se staden från ett annat håll, obekymrad om hierarkier och stora investeringar.Och slutligen berättelsen om den stora, medeltida hungerduken i den sydösttyska småstaden Zittau. Hur den överlevde genom århundraden – vördades, vårdades och gömdes – men även skändades och försvann – för att till slut återuppstå i mitten av en vision om en ny gemenskap. En historia som frågar om priset för en vision verkligen är att man måste lämna det förflutna? Kanske istället visionen finns mitt i alla de andrahandsvärldar bland andrahandsföremål som utgör våra materiella samhällen.Det är inte de stora förenklade utopierna som har byggt levande städer, utan samhällen som har bejakat sin komplexitet, inte föreskrivit en mening utan frilagt en allmänning. De som lagt varp efter varp att binda samman en brokig väv av historia, samtid och frihet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

22 Juni 201651min

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

9 Juni 201658min

Hemstaden är den plats som formar en, men också en plats man kanske måste överge för att bli sig själv.Dan Hallemar och Per Juhlin gav sig ut på jakt efter hemstaden Linköping. Staden som formade dem men som de båda – i olika utsträckning – har distanserat sig ifrån, kanske till och med föraktat. Det har blivit dags för försoning.Det blev en resa till stadsbyggandets proggrörelse i form av stadsdelen Lambohov – där socialtjänsten och de boende kring 1980 skulle bygga upp ett alldeles särskilt nätverk för att skapa ”socialt liv”. Stadsdelen fick Leklador, Hemvister – ”kontaktcentrum” – och ”grannansvarslägenheter” där 12 familjer skulle ta hand om tre andra med ”speciella behov”. Man började tala om ”Linköpingsmodellen”, ett stadsbyggande som skulle bryta de växande städernas isolering. Samtidigt skapades Stolplyckan, Sveriges första kommunalt byggda kollektivhus. ”Sjuttiotalets drömmar tar form i Linköping” skriver facktidskrifterna.Den osynliga staden får ny gestalt. I förståelsen börjar försoningen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

26 Maj 201658min

Shopping driver på stadsförändring. Att shoppa är fundamentalt urban, och har alltid varit det. Marknadsplats och handel är något innerst inne socialt och politiskt, berättar om begär, relationer och identitet lika mycket som materialitet och investeringar.I USA ritade Richard Neutra 1929 en supermarket med ingång mot en stor parkering, och shoppingen lämnade förbindelsen med gatan i den amerikanska stadsutvecklingen. Victor Gruen försökte planera för kommunitära, allmänna inrättningar i köpcentrets agora – men besviken fick ha se hur profiten ständigt tog över i konsumtionens ständigt sprawlande inomhuslandskap.I Sverige har storstäderna kämpat för att få tillbaka konsumtionstemplen till innerstäderna sedan mitten av 1970-talet. Längre rådde en dragkamp mellan den ”demokratiska shoppingen” och den annalkande exklusiva, som i PK-huset i Stockholm från 1974 som drog till sig ”spirituella infall, mjuka mattor, soft musik, ynglingar och damer i tajta kläder eller med fotsida kjolar som trollar fram en budoarstämning”.Vi följer en kommersens släktträd genom stadshistorien - från passagernas skyltfönster i 1800-talets Paris, hur gasljus, nattekonomi och mode skapade diagnosen varufetischism i den tidiga psykoanalysen - till teatraliseringen av gallerior där konsumenten i distraherad självmedvetenhet ska följa kaksmulornas intrikata spår.Och vi frågar oss om den amerikanske varuhusarkitekten Jon Jerdes sammanfattning stämmer att ”vi har ingen starkare kraft att rida på, än konsumtionen” när det gäller att skapa sammanhållning och gemensamma rum i staden. Eller om det demokratiska underskott som blivit allt starkare i många konsumtionsmiljöer i dag är den sista gestaltningen av en krympande kultur, när dataskärmen har blivit det nya skyltfönstret. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

12 Maj 201658min

När författaren PO Enquist ska beskriva staden Skellefteå börjar han genast tala om byarna: ”En stor mängd små byar, utplockade i ett floddelta nästan och alla ser likadana ut". Enquist växte upp i en av byarna, Hjoggböle. Skellefteå är staden som ingen riktigt velat ha. ”Är det en stad eller är det en samling byar”, frågar sig arkitekten Enar Nordvik som arbetar på kommunen. Skellefteå är Sveriges senast grundade stad är från 1845 och bybon har alltid varit normen. Men Skellefteå är också en av Sveriges rikaste städer. Det egna kraftbolaget dämde tidigt upp vattnet runtomkring och idag bidrar de med 100 miljoner om året till kommunkassan. Men rikedomen är inte staden, den kommer från landskapet från byarna. Vad ska man med staden till tycks kommuninnevånarna ha frågat sig under hela stadens drygt 150 åriga historia.I Bonnstan – den tillfälliga knuttimrade stadsbildningen – ser vi en plats där staden och byarna mötts sedan 1600-talet. En tillfällig stad som befolkades vid stora högtider. En plats där nattfrierier mellan unga pojkar och flickor blandades med våld och religiositet.Byarna på tillfälligt besök i "staan", en plats där man ”prater fiint” – en plats i skuggan av byarna.Vi reser genom ett fruset Mississippi där sångsvanar landar på svarta jordar. I Jörn ser vi nya flyktingberättelser födas på biblioteket vid den nedläggningshotade skolan. I Boliden går vi genom en idealstad som fick Lubbe Nordström att tala om ”det nyaste Sverige” på 1920-talet. Platsen där man hittat guld. Vi möter moderater som kallar sig ”ruralister” och hetsar mot staden. Men möter också berättelser om byamän som blivit fastighetsutvecklare för att tillgodose den nu växande staden med hus på pendlingsavstånd.Kanske finns det trots allt en gemensam berättelse för Skellefteås byar och staden. Kanske finns den till och med utan att det allra värsta händer: Att Umeås hockeylag Björklöven reser sig och besegrar Skellefteåbygdens AIK. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

28 Apr 201659min

Vi vandrar genom Thessaloniki med dubbel blick. Lägger två kartor över varandra. Och bägge visar på flyktens stadsgeografi. 1922-23 tvingades över en miljon kristna greker bort från sina hem i Mindre Asien. Mer än hundratusen av dem hamnade i Thessaloniki. Och nu har samma väg över Egeiska havet, eller genom Thrakien skickat människor i desperation till Thessalonikis hamn och till Makedonien i norra Grekland. Flykten är en fysisk realitet i Thessaloniki. Närmast varenda stadsdel är planerad och uppförd för och av flyktingar. Ett omfattande bosättningsprogram, understött av Nationernas Förbund, skapade den moderna staden. Dess urbana morfologi bär temat ”flykt” inskrivet i alla mark- och fastighetstransaktioner. I den mörkare bluesen - Rembetiko-musiken - som spelades i grekiska hamnstäder under mellankrigstiden, kallades Thessaloniki för ”De fattigas moder” eller ”Flyktingarnas stad”. Vi besöker uppsamlingsläger i gamla militärområden och rutnätsplanerade bosättningar för kristna bönder från Mindre Asien. Den tystnad som finns på gatorna och i alla mellanrum är tystnaden när något slitits sönder, förlorat sitt sammanhang, främmande i ett nytt hem. Vi klättrar uppför backarna i Anu Poli, den övre staden, ser golv gjorda av judiska begravningsstenar i marmor, undrar om det var moderniteten som förstörde samlevnaden av så olika folkgrupper. Att det fanns en tid då tydliga funktioner och roller gjorde att man kunde befinna sig under samma tak. Och vi ser hur i dag en ny slags fattigdom präglar de områden som en gång byggdes av de flyende. Den grekiska ekonomiska krisen bestämmer takten i staden. Ett tyst förfall, en väntan på förändring, en stilla medkänsla med de människor som vandrar genom staden sökandes ett bättre liv. Historien speglar sig bland de levande igen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

14 Apr 201657min

När vi är i en stad händer det ofta att en annan stad dyker upp. En stadsdel i Istanbul blir synlig i Neapel, en känsla i Rom påminner om en i Los Angeles, en konfliktpunkt i Södertälje liknar en i Amsterdam.Likadant är det med vissa frågor, de följer oss från stad till stad. Frågor om migration, om det gemensamma ansvaret, om gränser och grannskap.I det här avsnittet ville vi låta städerna möta varandra. Som en mixtape - ett blandband. Där vi valt ut fyra berättelser från fyra städer och satt ihop det till ett avsnitt. Vilka städer. Ja följ med så får ni veta. Det här är podcasten staden mixtape. En resa genom fyra städer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

31 Mars 20161h 3min