Gaza, mon amour: Cecilia Uddén, Gaza

Utrikeskrönikan 26 oktober 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Här är Gaza, tisdag.

Jag hinner knappt komma fram till denna fördömda plats och lägga upp en bild från simskoleavslutningen på stranden innan min inbox svämmar över av kärlek och Gazanostalgi med hjärtan och budskap som: Åh vad jag saknar Gaza, jag saknar människorna, jag saknar stämningen, jag saknar fiskrestaurangerna vid havet.

Det jag brukar få höra här i Gaza är: kan du hjälpa mig ut? Hur får jag visum till Sverige? Kan du åtminstone ta med dig min lille son så att han får ett bättre liv någon annanstans?

Men kärleken till Gaza växer med avståndet. De som lever i ofrivillig exil längtar tillbaka till det som ibland kallas världens största utomhusfängelse. De lider. En smärtsam saknad som kanske illustreras allra bäst av filmen Gaza Mon Amour som just nu gör succé på filmfestivaler världen över, och som visades i Stockholm för knappt två veckor sen, en ömsint romantisk komedi om en 60-årig fiskare som en natt fångar en grekisk staty i sina fisknät, men som framförallt försöker uppamma mod att förklara sin kärlek till sömmerskan Siham, en änka i hans egen ålder.

Filmen är gjord av tvillingarna med artistnamnen Tarzan och Arab, två exceptionella gestalter som tvingades lämna Gaza efter Hamas maktövertagande. Jag chattar med dem från Gaza och de säger att deras utmaning är att från exilen återskapa det Gaza som försvinner, men som är etsat i minnet.

När jag träffade dem här i Gaza för knappt tio år sedan, var de 24 år gamla och ville göra film. Men Gazas enda biograf brändes ner året innan de föddes och det fanns ingen filmskola, så de började göra filmaffischer till imaginära filmer, alla döpta efter olika israeliska operationer: som Gjutet bly, Vredens Druvor, och operation Sjöbris. De poserade själva på affischerna – i cowboyhatt och pistolhölster.

Sen gjorde de en kortfilm om de interna palestinska striderna mellan Fatah och Hamas - där de identiskt lika tvillingarna stred mot varandra - en illustration av den palestinska tragiken. Kortfilmen plockades upp av en festival i USA och för första gången skulle tvillingarna inte bara få lämna Gaza utan också se film i en riktig biograf. Festivalen i Texas bad dem välja en favoritfilm som skulle visas i deras ära. Jag glömmer aldrig hur förvånad jag blev när de berättade vilken film de valt.

Efter långa diskussioner om det 24-åringarna tyckte var världens bästa filmer, valde de bort Tarkovskij och bestämde sig för Harriet Andersson, Liv Ullman och Ingrid Thulin - i Ingmar Bergmans Viskningar o Rop från 1973. Två 24-åringar från Gaza som väljer Bergman framför Tarkovskij.

Tio år senare sörjer de sitt försvunna Gaza. De skickar hjärtan i chatten samtidigt som de tar världen med storm med filmen Gaza Mon Amou

Men när jag frågar tvillingarna Tarzan och Arab om det gör ont att inte kunna återvända Gaza, slutar de helt att svara på chatten. Kärleken till Gaza och förlusten av Gaza blir för stark för skaparna av Gaza Mon Amour.

Cecilia Uddén, för P1-morgon.
cecilia.udden@sverigesradio.se