Ensam korre söker: Naila Saleem, Stockholm

Utrikeskrönikan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, torsdag.

I dag skulle jag egentligen ha varit i den indiska it-staden Bangalore men att få journalistvisum till Indien är inte det lättaste. Att få visering som journalist kan överhuvudtaget vara besvärligt på många håll i världen och flera av mina åtta bevakningsländer tar god tid på sig. Men Indien leder långsamhetsligan. I 1,5 år har jag väntat på att få ett journalistvisum. Ja ni hörde rätt; jag sökte i mars 2021 men har varken fått ja eller nej på den ansökan. Lämnade in en ny för några veckor sedan eftersom jag så gärna ville åka tillsammans med några andra till just Bangalore. Inget svar den här gången heller.

Ett av de möten jag sett fram emot i Bangalore är med ett företag som tagit fram en portabel mammografikamera. Tänk att slippa smärtan det medför att trycka in bröstet i de apparater vi använder! Ett annat ämne värt att titta närmare på är energifrågan. Indien är beroende av kol men håller i allt större utsträckning på att ställa om till solenergi. Det finns en uppsjö spännande projekt som på ett direkt plan förändrar och förbättrar människors liv. Och det här med stadsplanering och hållbarhet, där Indien gärna sneglar på Sveriges lösningar - vad händer i praktiken? Min att göra lista över viktiga Indienjobb har blivit lång.

Varför tar det då sådan tid? Ja, den som visste! Det svar som ges är att det är en backlogg i Delhi, att administrationen där har en stor hög att arbeta sig igenom efter pandemin. Men jag har branschkollegor som fått visum sedan 2021, en del flera gånger om. Ingen är gladare för det än jag – för Sverige behöver mer Indienbevakning, inte mindre. Jag skulle till och med vilja påstå att Sverige som land behöver mer av Indien; vi kan ju både lära ut och lära oss av människorna i detta jätteland.

En indisk väninna föreslog fnissandes en i hennes tycke kreativ lösning på mitt visumproblem: att jag gifter mig med en indier.

Nu hade hon ingen lämplig manlig släkting att tillhandahålla så kanske får jag istället vända mig till världens mest kända matchmaker Aunty Seema from Mumbai känd från reality tv-serien Indian Matchmaking. I sådana här sammanhang är det inte sällan viktigt att man som kvinna framstår som hemmakär det vill säga kan laga goda linsgrytor, vill ha barn och är anpassningsbar. Men kvinnans krav då?

Här kommer min lista – och nu byter jag språk för att nå den indiska diasporan:

Middle aged divorcee and fiercly independent woman seeking Indian national for marriage. You are emotionally and financially stable, open to all religions, family oriented of course and honey if you don't know how to make a decent daal – don't bother sending your CV!

Naila Saleem, Sydasienkorrespondent
naila.saleem@sverigesradio.se